Idag snubblade jag över ett mycket intressant inlägg på nätet (http://blogg.bircahastgard.se/) som mer eller mindre ordagrant kunde ha varit skrivet av mig.
Jag kopierar helt fräckt av inlägget här nedan och skriver sedan mina egna kommentarera därefter:
”För några år sedan så gick jag en kurs i hästsammanhang där en av ledarna framförde åsikten att ridsporten gått från att vara ett intresse till en aktivitet…
Vad han menade var att den genomsnittliga lektionsryttaren numera ofta har ridning en gång per vecka som en aktivitet – tidigare hade man hästar och ridning som ett intresse…
När jag hörde detta så var min första tanke – ”så är det väl inte!” Men jag har kommit fram till att han hade nog en poäng i det han sa…. För faktum är (och jag har 30 års erfarenhet från ridskolevärlden så jag har hunnit vara med ett tag! ) att numera är det ganska ovanligt med tjejer som har ridning och hästar som ett verkligt intresse! Det stora flertalet rider en gång per vecka och har ridningen mera som en aktivitet bland många andra (fotboll, konståkning, basket, skidor m m).
Det finns naturligtvis även tjejer som verkligen har hästar o ridning som ett stort intresse – är flera gånger per vecka i stallet, kanske har egen häst eller är medryttare på någon häst, läser allt de kommer över som handlar om hästar (något som jag dock tror blir allt ovanligare?) m m – men dessa blir allt färre!
För 15-20 år sedan var det MÅNGA tjejer som var så intresserade i varje stall. Skulle vara intressant och se någon statistik från förr och nu om hur många på varje ridskola som är i stallet mer än en dag per vecka! Har en känsla att antalet har minskat rejält jämfört med för 20 år sedan….
Dessa tjejer var dessutom i stallet hur många timmar som helst och skötte hästar, mockade, sopade stallgångar osv. Dvs ridningen var en ganska liten del av alla timmar i stallet. En kompis till mig brukar idag säga ”effektivaste sättet att tömma stallet är att be tjejerna hjälpa till och sopa”…. ”Rida är kul men allt övrigt är inte så intressant”
Och vad spelar då ovanstående för roll kan man ju fråga sig????
Ja, framför allt att färre ryttare får så mkt hästvana och ridvana att de verkligen kan utvecklas inom ridningen och hästhanterandet. För tyvärr handlar detta mkt om timmar med och på hästen…. Med bara en timmes kontakt med hästar per vecka blir det till slut svårt att komma vidare.
Bland många organisationer inom hästsporten så finns idag en oro inför det faktum att det allmänna hästkunnande minskar. Hästar far illa pga att ägarna inte kan tillräckligt om hästar. Inte bara ridningen utan även hästhantering, kunskap om hästens basbehov, foder m m. Diskussioner pågår inom många organisationer om hur man skall kunna öka kunskapen hos ryttare/kuskar/hästägare inom dessa områden. Vilket naturligtvis är jättebra men som jag ser det är det absolut viktigaste –
Hur skapar vi ett INTRESSE ATT LÄRA SIG MERA hos dagens ryttare/kuskar/hästägare???
För är man inte tillräckligt intresserad av hästar och att lära sig mera som spelar det ingen roll hur mkt kunskap det finns att tillgå i form av kurser, utbildningar, material, hemsidor osv. Det har t.ex aldrig någonsin funnits så mkt information (på nätet) om hästar som det finns nu. Är man intresserad av att lära sig mera så finns det hur många möjligheter som helst idag! Hade det när jag började med häst funnits så mkt olika kurser och andra möjligheter att lära sig mera hade jag antagligen ”gått i spinn”….
Jag har inga lösningar på ovanstående problem (för det ÄR faktiskt ett problem inom hästsporten – och ett ökande sådant) utan detta är bara en reflektion på hur saker och ting förändrats under de år jag hållit på inom hästbranschen….”
Ja, som sagt: visste jag inte bättre kunde jag lätt ha lurats till att tro att det var JAG som hade skrivit ovanstående för jag håller med om vartenda ord och känner igen precis allting. Jag har ju också berört vissa hästägares/ ryttares okunskap i min egen blogg i tidigare inlägg.
De flickor som skribenten ovan beskriver är/ var JAG och mina hästkompisar för 25 år sedan. Då levde jag i stallet på min fritid och jag minns att jag tex OFTA kom till stallet redan då detta öppnade 06.00 på lördagar och söndagar för att jag skulle få rida i lugn och ro. Det gör jag förvisso även idag men nu mer pga att mitt liv är fyllt med annat som också ska hinnas med. Då gjorde jag det för att det var SUPERKUL att rida ensam på morgonen och bara VARA i stallet.
Jag kan inte räkna de gånger vi tjejer (för det var faktiskt nästan bara tjejer- kanske på sin höjd 1-2 killar på 50 tjejer) plockade isär lektionshästarnas sadlar och träns i minsta beståndsdel som vi sedan putsade minutiöst. Vi ryktade lika noga och fick man någon gång GUDAGÅVAN att få skritta på en halt häst i ridhuset i 30 minuter så gjorde man det med glädje och utan tvekan.
Idag konkurrerar vår lektionsverksamhet med sååå mycket annat: Ungarna har fullt upp med mode, mobiltelefoner, Internet (Lunar) mm och ”hästeriet” är bara EN del av deras liv.
Jag hör idag hur det låter när något barn tillfrågas om de vill RIDA (inte skritta) på någon lektionshäst som av någon anledning behöver motioneras. Tro inte att barnet glädjestrålande FLYGER iväg efter stövlar och hjälm. Nej, det kan lika gärna heta ”näää….jag kan/vill/hinner inte”. Dessa ord skulle aldrig ha yppats ”på min tid”.
Och precis som skribenten ovan beskriver så finns det idag MÄNGDER av information att ta till sig om man vill och ett enormt utbud av ”allt” men jag får också känslan att många saknar intresse.
På vår ridskola ordnas det tex aldrig clinics, träningar för olika tränare osv och då det kommer upp anslag om aktiviteter på annat håll (Flyinge tex) så är det knappast så att våra medlemmar går man ur huse för att bevista dessa.
Att verkligen GENUINT lära sig ridning/ hästhållning tar TID. Kanske har vi inte den tiden i vårt inrutade, stressade samhälle idag?
Kanske är det därför vi mer och mer söker efter olika former av ”quick-fix” och tror att nya fodersorter, tillskott, hjälptyglar, bett och allt vad som mer kommit i form av hästutrustning ska göra oss till bra ryttare och hästägare?
Har ar det en till som haller med!
Att hitta bra hastskotare nu for tiden ar svarare an att hitta en president.
Nu for tiden ar de mer ute efter livet runt om hasteriet inte sjalva hastarna om ni forstar vad jag menar.
Ja, de där riktigt hängivna hästskötarna som fanns för 20 år sedan är nog ett utdöende släkte.
Samtidigt så tycker jag att det ÄR bra att unga människor inte helt snöar in på ett intresse, även om det skulle råka vara hästar.
Framför allt tycker jag att det är viktigt att SKOLAN sköts minutiöst ÄVEN om man har ett hästintresse. Hästar kan man ”ta upp” när som helst i livet men har man försummat skolan är det inte lika självklart att det ska fixa sig längre fram.
Risken med att tillbringa ALL ledig tid i stallet är att man blir väldigt ”snäv” och det gäller både barn och vuxna.
Man måste kunna prata om annat, ha andra intressen och vänner som inte är hästintresserade.
Men visst är våra ridskolor utmärkta FOSTRARE!
Jag har sällan och aldrig stött på mobbande hästflickor, ej heller sådana som festar överdrivet, röker och provar alkohol i för tidig ålder. Hästtjejer är inga änglar men jag tror att man inte lika lätt frestats att hamna i dåliga sällskap om man har ett grundmurat intresse för något sunt.
Dessutom lär man sig att på ett naturligt sätt ha kontakt med och prata med VUXNA om ett gemensamt intresse.
Hej Birgitta!
Det är jag som skrivit inlägget 🙂 Gör inget att du kopierat det – detta bör diskuteras i vidare kretsar! För det är ett(och kommer att bli större är jag rädd) problem för våra hästar. Dina kommentarer till inlägget hade oxå kunnat vara skrivna av mig! Jag håller oxå med om att det antagligen för att vi lever i ett ”zap-zap-samhälle”, dvs att allt skall gå så fort – som ryttare allt mer använder ”snabba fixar” som hjälptyglar, skarpa bett osv. Det tar TID att lära sig rida och ovanstående ”genvägar” brukar bli ”senvägar” och det är hästarna som får betala priset!
Man behöver naturligtvis inte bli ”hästfanatiker” men personligen tycker jag inte heller att hästar och ridning får bli en konsumtionsvara – det är ju trots allt en levande varelse. Ett visst mått av verkligt intresse för djuret MÅSTE finnas – annars bör man hålla på med något dött redskap i sin sport!
Hej Carina!
Mycket trevligt att du hittat hit. Kan som sagt inte annat än instämma i dina kommentarer.
Har tyvärr ingen lösning på problemet med att vem som helst, även den som inte har det minsta intresse att lära sig mer om hästhållning, får lov att köpa/äga en häst. Kanske någon annan som har?