Om man är överviktig och SJÄLV tycker att man borde gå ner i vikt:
varför står man som en staty på en hundrastplats i en timme i stället för att GÅ med hunden?
Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Posted
Om man är överviktig och SJÄLV tycker att man borde gå ner i vikt:
varför står man som en staty på en hundrastplats i en timme i stället för att GÅ med hunden?
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
För att man är lat, enfaldig och dum? Som min morfar skulle sagt…
Ja, jag har svårt att förstå det?
En hund är ju ett utmärkt motionssällskap, man slår ju två flugor i en smäll så att säga; dels får man själv motion och dels rastar man hunden.
Maken har gått ner ganska många kilo tack vare Soya och det var delvis därför vi köpte henne; han ville ha sällskap på sina promenader.
Jag som då är lantlolla, har inte riktigt förstått det här med hundrastplats?
Är det någon slags inhägnad som man släpper in hundar i så att de får göra ifrån sig och ev också träffa andra hundar?
Nej, det verkar ju liksom lika intressant som att stå och titta på hästarna när de går och betar i hagen. Det är ok en stund.. men sen får jag myror i benen.
Mina två voffsingar, bordercolliekorsningar, kräver liksom x antal min i veckan för att funka. Nåväl Cindy har ju gått i pension så hon springer nog bara runt ungefär en halvmil omdagen runt om kring här hemma och gården/stallet.
Däremot går hon gärna med om vi går normala promenader i vanlig promenadtakt.
Habibi däremot, har ett väldigt rörelsebehov och springer glatt med på uteritter i rejält kuppetad terräng uppför backe och nerförbacke cirklandes runt oss o vida bågar terränggående över stock och sten. Hoppar gärna i sjön och simmar en sväng om vi rider där det är lämpligt att göra det.
Annars tar jag cykel och dragsele på henne och kör en halvmils snabbjobb med henne. inte jättejobbigt för mig. men hem får jag en NÖJD hund.
Nåväl nu var det kanske hundägarens motion… och jo.. jag motionerar väl hyffsat bra med mina djur. Tycker liksom att det är löjligt att gå i ”tomme” alltså utan att ha någon 4 bent med.
Det är inte heller helt ovanligt att jag går och springer och har både hundar och häst med mig. Ibland har jag lillsonen på Winstons rygg för att han fått sån lust att rida.
Så det där med motion, ger liksom sig självt… fast jag väljer ju gärna själv att röra på mig eftersom jag trivs och gillar det.
Har man inte den drivkraften utan ser rörelse som något jobbigt och påtvingat.. kanske man står där och glor på hunden i en hundrastningshage??
Cia:
Tack för utförlig och som alltid kul kommentar.
Ja, hundrastplatser är (oftast) inhägnade ”hagar” där hundar kan just rastas- tur att det finns i en storstad men inget jag skulle använda annat än som ”nödåtgärd” åt Soya.
Vår hund är ju otroligt stillsam hemma men jag gissar att det delvis beror på all motion hon får.
Jag vet inte hur hon skulle bete sig annars och har inga planer på att ta reda på det heller :).
För egen del har jag alltid varit smal och vill så förbli- därför försöker jag röra på mig så mycket som möjligt, tänka på vad jag äter osv.
Hur andra gör är upp till dom men jag tycker som nämnts att det är konstigt om man VILL gå ner i vikt och ändå inte rör på sig- om man har hund.
För att vara elak men i mitt tycke sanningsenlig. För att de flesta tjocka människor är lata och/eller för korkade för att förstå att man inte kan äta allting alltid.
Sen finns det givetvis de som är sjuka, äter medicin osv men vanlig fetma är självpåtagen.
Jag hade definitivt också kunnat vara överviktig men jag väljer att äta rätt och unna mig godsaker i måttlig mängd.
Hälsningar
Katrin