Alltid då någon ringer från stallet upplever jag några skräckfyllda sekunder under vilka jag hinner tänka ”vad är det nu som har hänt” innan uppringaren framför sitt, ofta banala, ärende.
Denna rädsla härstammar från tiden då jag ägde Décima som under de 8 åren jag ägde henne fick kolikanfall fler gånger än jag vill räkna.
Jag kunde bli uppringd på dygnets alla timmar, en gång ringde till och med nattvaken från stallet och meddelade att hästen verkade dålig.
Dessa koliker och telefonsamtalen som föregick mina illfartskörningar till stallet har verkligen satt sina spår.
Igår vid lunchtid fick jag ett samtal från stallchefen Irene som tillika är den som varje vardag tar in Birk och Archie från hagen.
”Archie är halt” sa Irene och jag hann tänka ”hoppas att hon säger att hon skojar” fast jag innerst inne förstod att Irene aldrig skulle utsätta mig för ett så osmakligt skämt.
Enligt Irene tyckte hon att Archie skrittade kontigt på väg hem från hagen och när hon sprang med honom var han halt. Irene kunde inte se något anmärkningsvärt mer än att Archie var ganska smutsig på det ena benet.
När jag kom till stallet på eftermiddagen tog jag genast ut Archie och longerade honom och jag kunde då se en tydlig hälta. Däremot tyckte jag att han skrittade helt ok och jag kunde inte hitta varken värme, svullnader eller sår någonstans på benen.
I morse, vid ny longeringskontroll tyckte jag att Archie rörde sig stelt i ena varvet (vänster) men helt ok i det andra varvet och i eftermiddags såg jag inte längre någon stelhet eller orenhet.
Jag vågar dock inte andas ut på långa vägar för dels så var Archie ganska uppspelt vid mina korta longerings-sessioner och dels så kan han ha vrickat sig och behöva vila i några veckor även om han är till synes ohalt.
Jag får kolla honom igen imorgon och fortsätta att ha ångest under tiden!
Så klart funderar jag på vad som kan ha utlöst hältan och som jag ser det tror jag på 1 av 2 alternativ:
1. Archie har vrickat/ sträckt sig/ trampat fel på det mycket knöliga och frusna underlaget.
2. Birk har sparkat honom.
Oavsett vilken så går det inte att ångra sig och tänka ”varför släppte jag ut honom när det var så fruset i marken” eller ”varför släpper jag ut honom med Birk” för det kommer alltid att vara fruset i marken i några/ många veckor varje vinter och han har nu gått med Birk i nästan 1 år och de verkar trivas ypperligt tillsammans.
Nej, hagrelaterade skador är omöjliga att helt skydda sig ifrån men så klart inte desto mindre trista när de händer.
Håll tummarna för Archie och för att han förblir ohalt och oskadad!
