Veckan som gått

Jag skulle faktiskt ljuga om jag skrev att jag LÄNGTADE till jobbet efter min semester- därtill har jag det alltid så underbart på mina ledigheter men samtidigt så försöker jag alltid att tänka att man ska vara tacksam att man HAR ett jobb, ett jobb jag tycker mycket om dessutom.Kollegorna var lika härliga som alltid och jag lunchade med en fd arbetskamrat i början av veckan också och tänkte på hur kul vi hade när vi jobbade ihop.

Och arbetsveckan flög förbi lika fort som semesterveckorna så jag klagar inte.

Tisdagen var det Christina-träning, alltid uppskattad av i alla fall mig men jag tror faktiskt att även Kreon trivs ganska bra med att leverera allt vad vi ber honom om.

I onsdags var Kreon och jag hos X och jag var redan innan dess väldigt förväntansfull inför söndagens tävling.

Resten av veckan har jag skrockfullt tänkt att ”jag FÅR inte ramla av”- inte för att jag trodde att det var någon särskild risk för det just denna veckan men det hade varit så typiskt om något hade satt käppar i tävlings-hjulet.

Det var ju så det var/ blev när Kreon blev skadad (kom lös och gick omkull); jag hade tusen planer för honom tillsammans med Mini, planer som vi fick slänga på tippen direkt.

I torsdags var jag därför ganska försiktig när jag red på en av de nu många härliga stubbåkrarna; detta var premiär för Kreon och han muppade sig en del och jag vågade inte riktigt gå på honom just av rädsla att något skulle hända innan tävlingen.

På lördagen red jag dock på en annan stubbåker och det gick väldigt bra- jag hoppas verkligen att det blir många fler ritter som den innan plogen hamnar i jorden.

Om söndagens tävling ordar jag inte mer här- det finns ett långt tävlingsreferat för den som är intresserad.

Jag är givetvis otroligt nöjd med den hjälp jag fått av X och tror definitivt inte att jag hade gjort det hälften så bra själv utan snarare bara befäst ett trist beteende hos min annars fina häst.

 

Underbara stubbåker! Jag måste binda stallägaren så att han inte ger sig ut och plöjer på flera veckor :)))!

 

Soya och Gullis. Jag är barnsligt fötjust i att de är så totalt orädda för varandra, eller rättare sagt att Gullis inte är rädd för Soya. Soya kan mycket väl jaga springande katter och Gullis är livrädd för andra hundar men dessa två går hur bra ihop som helst. Mina älsklingar!