Idag blev det ett pass i ridhuset för mig och Vicke och efteråt tänkte jag att rida dressyr är som att äga ett gammalt hus- precis som detta aldrig blir färdigrenoverat finns det alltid något att fixa, ändra och reparera i dressyren 🙂 !
Och ju bättre det går när man rider desto mer inser i alla fall jag hur uselt jag red tidigare fast jag DÅ tyckte att det var bra ha ha ha!
Vår stallägare har gallrat lite granar- bra ”nödproviant” till Vicks och Leon i hagen 🙂 !
Vicke kollar läget!
Kliar sig i näsan!
Visst är det häftigt hur svårt det är och att det bara blir värre och värre 😀 Fast sen ser man en film från tidigare och inser att det nog var mycket sämre förut ändå 😉
Just den känslan att hur kunde jag tycka att jag kunde rida förut är ständigt aktuell, så länge man har den så fortsätter man definitivt att utvecklas.