En läsare blev smått irriterad efter att ha läst detta.
Så här skriver läsaren:
”Hörrni. Dagens reflektion. Den här hypen kring Grevlundas och Agrias naturbana. ” åh hästen blir som ny efter ett pass i skogen” – vad är detta för storstadsfasoner?
Något nytt under solen?!?!
Grattis Grevlunda som har Agria och stålar att bygga egen naturbana, men alla vi andra då?
Jag hade gladeligen ridit i skogen flera av mina ridpass i skogen om riktig skog funnits.
Jag har vuxit upp med hästar och skog. Riktig skog. Med kilometer efter kilometer med grusvägar vars mittsträngar erbjöd oftast perfekta förhållanden för långa intervaller eller kondisträning för galopphästarna. Upp på bergen, över kalhyggen, in i granskogen, ut på ett fält och öka tempot.
Är det nåt jag saknar är det skogen. Men då skulle vi flytta till Småland minst (bor i Skåne).
Jag är superavundsjuk på min kompis vars häst står i Botkyrka med jättemycket lerridvägar i skog och mark.
Jag hade gärna ridit mer i naturen. Men nu bor vi som vi bor och har de förhållanden vi har, och jag är ledsen det blir mkt ridhus för min häst. Han får helt enkelt överleva. Men jag blir fortfarande matt över folk tror det är rocket science rida i natur.”
Vad säger ni läsare? Håller ni med?
Har det gått så långt med alla våra ridhus att det ÄR ”rocket science att rida i naturen”?
Jag har i alla år tyckt att tjatet om att Ulla Håkansson minsann rider ute femhundra dagar om året är lite överdrivet men kanske behöver dagens ryttare påminnelser som dessa?
Grevlunda drivs av en av Sveriges främsta entreprenörer inom ridsport (dvs Lisen), det finns tunga sponsorer och hästägare som står bakom deras verksamhet och de är väldigt skickliga i sin kontakt med media. Är inte ett dugg förvånad att det blir så mycket uppmärksamhet då Agria står bakom projektet. Peder ville bygga en naturbana, Agria stöttar projektet och ridsportsmedia älskar det. Hypen kring Grevlunda är som störst nu med tanke på Peders och Steffis framgångar och Lisens entreprenörsanda. Det är bara att läsa hur media rapportera om Grevlunda GP, ryttaren som vann nämndes först inte ens vid namn på rubriken på artikeln.
Däremot tycker jag inte det tjatas för mycket om Ulla Håkansson.
Nuförtiden tjatas det väl inte alls mycket om Ulla Håkansson? Kanske för 20 år sen? Har inte läst alls mycket om U H på länge. Kan absolut vara jag som missat också, så det vill jag inte säga nåt mer om.
Jag vet inte, men jag som är uppväxt med att rida merparten av tiden utomhus; tränade gjorde man gärna på utomhusbanor (ridhuset var liksom ”lyx”) och sen red man ju som man gjorde: jakter och allting sådant i terräng, och tävlingshästarna reds/ tränades/ motionerades utomhus, inget konstigt med det. Tiderna har säkerligen ändrats sedan dess, men jag kan väl ändå inte tro att merparten av tävlande ryttare idag har så pass god tillgång till ridhus att de rider inomhus för jämnan? Eller är det så?
Ska jag vara ärlig så tycker/ tänker och tror jag visserligen att mycket ändrats inom ridsporten de sista 20 åren eller så; men inte kan väl gemene man ha byggt ridhus allihop?! 😉 Då har jag absolut missat nåt i det ekonomiska skedet i världen. 🙂
Just Grevlunda har ju mycket i ryggen, intet ont om detta, de är ju onekligen reklampelare för sporten och Lisen som tidigare skrivits är en fantastisk entreprenör. Och om det nu verkligen är så att ridsporten numera oftast bedrivs i ridhus och/ eller på ridbana, så är det kanske positivt att folk ”får upp ögonen” (!) för att det inte alltid har varit så, eller bör vara så. (Hur någon nu kunnat glömma det, men men…)
Tänker på mina gamla instruktörer (säg 70-tal, tidigt 80-tal, och de var gamla då!) med rötter i kavalleriet; de hade nog svimmat över dagens ridning/ sätt att utöva sporten, men tiderna förändras, trender kommer och går – däremot så består ju hästarna (om än förändrade i viss mån, eller modell) och det är ju de vi faktiskt vill SKA bestå, eller hur? Och det gör man nog bäst om man inte sitter och nöter på spår hela tiden, skulle jag gissa. 🙂
När jag skrev att det ”tjatas” om Ulla Håkansson menade jag att så fort hennes namn kommer upp så ska det poängteras att hon minsann tränar dressyr ute och inte i ridhus. Det känns för mig som sagt tjatigt och även onyanserat för det finns många fördelar med att träna inomhus OCKSÅ så man behöver inte späka sig och rida ute oavsett väder, underlag mm.
Vad gäller tillgången på ridhus vet jag inte om det är ett Skåne-fenomen men här finns det massor och det är inte ovanligt att även människor som inte har ridning som yrke bygger sig ett king size plåtskjul 🙂 .
Haha; ”king-size plåtskjul” är väl nya ordet för ridhus – kanon! 😉 Jo jag förstod dig absolut, tyckte bara att det kanske (?) var lite länge sedan det tjatades om henne (?), men jag kan som sagt ha fel. Men jag fattade poängen!
Om det verkligen är så, däremot, att gemene man bygger (haha) king-size sheds för att rida i, så… ja, då är det ju rätt märkligt varthän allt har gått… Tycker jag, men samtidigt måste man (inser även jag) se alla aspekter av branschen också. kanske allt fler jobbar med detta? Jag vet inte, men isf är det ju liiite mer förståeligt. Jobb = behöver bättre bekvämligheter, etc.
Men njaee… Jag kanske är lite ambivalent, vet inte exakt vilket ben jag ska stå på i frågan om ridsporten – jag förstår att allting måste gå framåt, därmed inte sagt att man ska glömma GRUNDEN heller. Summa summarum kanske är (för egen del): vilken jäkla tur att man inte längre tävlingsrider 😉
Skåne ÄR ju verkligen hästmeckat så där kan jag mer förstå att ridhusen poppar upp; men då tänker jag mer företagande istället för privatpersoner. Men så kanske det inte alls är längre!
Vet människor med normalinkomst som köpt/ byggt hus för 4-5 mille så då kanske ett plåtskjul för 1,5 mille inte längre är en så ouppnåelig dröm som det var för säg 20 år sedan?
Och titta på alla tävlingsklubbar i Skåne! Att ha 2 ridhus är numera standard!
Själv är jag en ridhusälskare av stora mått och skulle aldrig stå på en anläggning utan men tycker ändå att det är viktigt att rida ut- av många olika anledningar.
http://ponnymamman.se/okategoriserade/att-aldrig-rida-ut-ar-dalig-hasthallning/
Word gånger tusen!!!! Instämmer i varje bokstav!!!!
Bra skrivet av Ponnymamman! Tror framförallt att det är rädsla som gör att alla inte rider ut sina hästar.
Rädsla ibland i kombination m dåliga/ farliga uteridningsmöjligheter.
Ja, och vi som är pararyttare klarar av att rida ute. På internationella tävlingar rider vi ute,vi rider fram mellan hoppryttare som longerar bockade hästar, traktorer som harvar banor och papperstallrikar som flyger runt hovarna. Hmm om vi bara hade ridit i ridhus hade inte mentaliteten varit lika stabil på våra superduktiga parahästar.