Noterade idag att det börjar bli dags för klippning nr 2 när som helst – föga förvånande egentligen när man äger en björnkorsning.
Halvbjörnen och jag körde till Olof för att denne skulle rida och där gick det mesta sin gilla gång.
Bytena har snart uppnått status ”en egen gångart” 🙂 vilket har stått på min önskelista så det är ju kul.
Piaff-poletten såg också ut att ha ramlat ner idag.
En svårighet med denna rörelse har tidigare varit att Vicke har samlat sig så (för) mycket att det för betraktaren ser ut som att han ska tippa bakåt vilken minut som helst- och någon gång har han ju gjort det också.
Samtidigt vill man ju att hästen både ska lyfta benen tillräckligt högt och aktivt och inte gå iväg framåt för mycket så det är flera saker som ska klaffa.
Men idag såg det mycket bättre ut- ingen bakåtramlingsrisk, aktiva ben men ändå nästan på stället.
Fick också tips på ytterligare ett sätt att träna piruetter; direkt ur bakdelsvändningarna i skritt. Då hinner man inte tappa energin i galoppen vilket är risken om man först galopperar så samlat man någonsin kan och sen vänder ur det.
Det är spännande att följa era framskritt. Vilken nivå var Vicke på när du köpte honom? Jag blir inspirerad nu när jag står och letar ny häst
Roligt!
Vicke hade tävlat några MSV B:2- klasser och planen var att han skulle ha debuterat i MSV B:4 precis när jag köpte honom.
Min personliga åsikt är att han gick dessa klasser mer på föregående ryttares skicklighet än egen styrka och mognad för nivån (han var 6 år).
Så jag backade bandet ganska mycket efter köpet.
Men bytena var tex befästa vilket var viktigt för mig.
Roligt läsa du gör avtryck i tidningen Ridsport 🙂
Tja…jag tyckte inte artikeln blev så bra som jag hade formulerat den 🙂 men skit samma.