Kreon
….tränare?
Den/ de personer som ni tränar för idag: hur har ni valt denna/ dessa?
Via rekommendationer från andra/ fanns personen redan på er anläggning som tränare/ annat?
Själv inledde jag mitt samarbete med Olof genom min förra häst, knäppgöken Kreon, kan man säga.
Kreon visade sig kort efter köp ha en massa idéer vid tävling (han var då 6 år och aldrig tävlad) som framför allt visade sig i att han vägrade att galoppera inne på banan. Ja, det låter säkert konstigt för vissa och jag har nog aldrig hört talas om något liknande, inte med en så pass utbildad häst men så var det.
Han gick helt suveränt hemma men när han kom till en tävlingsplats blev han som förbytt när man satte sig i sadeln. Så länge man ledde omkring honom var han from som ett lamm- när jag hoppade upp blev han istadig, sparkade ibland bakut och vägrade som sagt att galoppera trots att galoppen, ironiskt nog kanske, var hans bästa gångart.
För att göra en lång historia kort, för jag gav givetvis inte upp med en gång, så insåg jag att jag behövde hjälp av någon som var både skicklig och lugn, dvs inte någon som skulle bli arg på hästen och försöka slå beteendet ur honom för det bedömde jag som både lönlöst och något jag inte ville medverka till.
En stallkamrat som haft Olof som lärare på Flyinge några år tidigare tipsade om honom- hon hade dessutom börjat träna för honom med sin egna häst.
Så jag följde med henne nästa gång hon skulle träna, berättade om Kreon och bad Olof att tävla hästen och på den vägen är det höll jag på att säga.
Som kuriosa visade det sig otroligt nog att Olof dessutom hade RIDIT IN Kreon några år tidigare- detta hade jag ingen aning om när jag vände mig till honom.
Kan tillägga att Olof gjorde ett fantastiskt fint arbete med detta märkliga djur och det är än idag en sorg att jag aldrig fick uppleva hur långt Kreon hade kommit om han hade fått leva längre (han blev 8 år).
Men i gengäld hittade jag Vicke som passar mig mycket bättre så det fanns kanske en mening med det också….
Stod i ett vägskäl i min ridning där jag kände att jag inte utvecklades, mina resultat var väldigt istadiga och började tappa grunden till varför det är kul att tävla. Bytte till tränare jag har idag då jag kände dem väl, visste hur deras system i stort sett såg ut och vilken kunskapsbank de har. Fick en riktig reality-check när de vägra låta mig hoppa högre än 110-115 tills jag red 100% korrekt (jag red 130-135 när vi börja träna) på både tävling och träning. I takt med att min ridning utvecklades så insåg jag att en av mina hästar inte alls passade mig längre och helt plötsligt var min ”svåra” häst den lättaste jag någonsin suttit på.
(Jag rensade min dator från alla webb-sidor och cookies för ett tag sedan och behövde nu skriva in mitt nick och mail igen för att kommentera, men det är samma M)
Av en renslump faktiskt eller ja vi har haft hästar på inridning hos henne i flera omgångar. Så vart Ebba svår att sko bak så L kom ut för att kika på henne då hen är Euqiopat också och konstaterade snabbt att vad Ebba behövde var sjukgymnastik för häst. Så på den vägen är de istället för att massaera, ge djupvågsbehandling så hjälpte/er hen mig från backen med att ta fram övningar som passar bra. På bara 6 månader gick Ebba från att vara extremt svag i bakdelen till att faktiskt börja kunna orka sätta bakbenen ordentligt under sig igen och jobba på rätt med formen. Så är så nöjd med vår tränare! Dock blivit dåligt nu med träning pga av underlaget ute då vi inte har tillgång till ridhus.
Jag började rida för Camilla på referenser och har aldrig ångrat mig, hon är bäst! Har tränat för henne över 10 år nu
Min förra tränare började jag rida för som 15-åring, hon hade lektioner på ridklubben och mamma valde på den tiden haha. Red för henne i 15 år, en mkt bra tränare. Red för andra periodvis både parallellt och för att jag inte kunde träna för min ordinarie men ingen var lika bra och engagerad så kom alltid tillbaka. Nu rider jag för en av hennes gamla elever, jag ville ha ngn som kunde rida min häst i början samt ta de första uteritterna och sedan föll det sig naturligt att fortsätta träna för henne då hon ju känner min häst så väl nu och har samma tänk som min förra tränare. Andra som jag ridit för har varit för att den personen kom till klubben och jag testade, andra genom kontakter och en hel del har jag ”ofrivilligt” fått träna för då det var de som jobbade på min gymnasieskola och på min ridlärarutbildning så där har jag inte gjort ngt aktivt val. Ngn har jag tränat för via arbetsplats och har heller inte valt aktivt.