Vilken härlig känsla jag har i kroppen när jag skriver detta.
Jag har avverkat ett jättebra ridhuspass i morse där jag tränade på det Olof och jag fokuserade på igår OCH Vicke gjorde sex (!!!!) ettor två gånger.
Att det knappt går att få honom att göra andra seriebyten (treor eller fyror) för nu förekommer han mig hela tiden är inte sååå förvånande- så brukar det vara för vissa hästar när man lär in enstaka byten också; då ska hästen plötsligt byta ”överallt” vare sig man vill eller inte.
Efter passet var det såååå skönt att ställa in Vicke i boxen i stället för att släppa ut honom i storm och hällande ösregn.
Hälften av hästarna stod redan inne medan övriga hästars ägare ville ha ut sina hästar ändå och jag kände en sådan tacksamhet över min valfrihet.
Som ni vet är jag en stor förespråkare av utevistelse men banne mig inte till vilket pris som helst och att ”tacka” Vicke för hans fina prestation i ridhuset genom att släppa ut honom i blåst och ösregn, dessutom ståendes i lera- nä, det kändes inte rätt.
Och det är så få gånger om året han inte kommer ut så jag har inte det minsta dåligt samvete; tvärtom, det känns jätteskönt att veta att han är torr och varm och står i en nymockad box med stråfoder att äta.
Hade detta varit i mitt förra stall från vilket jag nästan bokstavligen flydde hals över huvud hade jag varit tvungen att släppa ut honom och sedan sitta hemma i minst 6-7 timmar och veta att att han står helt världsfrånvänd och i värsta fall frusen med ett täcke som till slut inte kunnat hålla emot mer regn. Nä fy!
I stället åkte jag hem nöjd, åt en jättegod frukost med ovanstående blombukett framför näsan.
Den fick jag av min underbara man igår ”bara sådär”- han vet vad stämningshöjare är 🙂 !
