Idag var det äntligen dags att träna för Olof igen- känns som det var en evighet sedan sist.
Vi började med en lång diskussion kring mina intryck av meetinget i Björbäck och diskuterade vad vi tror kan ge bättre resultat på tävling.
Som jag redan har skrivit ser jag en tydlig skillnad på hur det ser ut när jag tränar mot hur det såg ut inne på tävlingsbanan sist- i Olofs speglar ser jag en mycket flottare häst medan det på banan blir mellanmjölkigt, gissningsvis för att jag fokuserar mer på smådetaljer än att verkligen visa hästen så framme och fin som han kan vara.
Jag tycker inte att det har med Vickes egen bjudning att göra- förr kunde tempot bli lite av och på inne på banan för att han helt enkelt inte gick fram som jag ville men nu är det mer hur jag rider som gör att det ser lite slätt ut. Svårt att förklara märker jag men huvudsaken att jag själv vet vad jag ska förbättra 🙂 !
På eftermiddagens promenad fick Molly och jag sällskap av Kaj som jag inte sett på ett tag- jag är heeelt fascinerad av denna fågel!
Det är verkligen galet svårt (fast lätt i teorin) att få till det inne på banan, detta måste vara det allra vanligaste bekymret. Det går bra hemma men man får inte riktigt till samma fina ridning på träning….
Tror att det är ytterst ovanligt att hästar går lika bra på tävlingsbanan som på framridningen.
Jag har bara tävlat en häst som tom kunde gå bättre på tävling- det var helt underbart!
Så det handlar säkert mycket om vilket ekipage som ”tappar minst” när startsignalen ljuder.