Igår skrev jag i en kommentar till ett inlägg att jag tycker om att planera och att jag oftast har en både plan B, C och D i beredskap.
Och tur är väl det…
Jag åker ju alltid till stallet innan jobbet och brukar byta om till mina jobbkläder antingen i stallet eller på jobbet.
När jag skulle göra detta i morse upptäckte jag att jag glömt att få med mig….BYXORNA!!!
Planerings-Birgittas kobra-hjärna övervägde snabbt sina alternativ:
1. Åka tillbaka till Staffanstorp (ca 4 mil totalt och jag tycker verkligen inte om att köra bil) för att hämta byxorna.
2. Gå i mina joggingbyxor på jobbet (de luktar säkert lite häst även om de är hyfsat rena, inte så trevligt även om mina arbetskamrater är ett förlåtande släkte).
3. SÄTTA PÅ SIG EXTRA-BYXORNA SOM PÅPASSLIGT LÅG I BILEN.
Tja….vilket alternativ tror ni att jag valde:)))).
Kan för övrigt meddela att samma sak gäller när jag ska åka och tävla.
Det finns knappt den sak jag inte har en dubblett av med mig ”just in case”- det skulle vara själva hästen då ha ha ha…och sadeln och tränset.
Annars ligger det alltid extra nummerlappar, gummiband, borstar, spö, regnjacka, hästtäcke, handskar, ridskor, ridjacka…tja..som sagt…det mesta faktiskt i bil och transport. Detta är saker som jag aldrig plockar ur och i ärlighetens namn ytterst sällan ANVÄNDER:))))!
Jag skulle kunna bo i bilen en vecka utan att sakna något (samt åka till stallet och rida etc). Det finns knappt plats för passagerare!
Jättebra att ha extra grejer. När jag då och då (alltför sällan) går igenom bilen, hittar jag alltid en massa saker som jag glömt att jag hade. Lite som julafton.
På tävlingar är det som du säger bra, alltid extra regnjacka, skor, brallor och gu vet vad.
Dock PLANERAR jag inte detta, är däremot kaotisk och vill hellre ha för mycket än för lite. Men praktiskt är det!
Ha ha…jo, det där känner man ju igen.
Jag har också blivit glatt överraskad ibland; ”oj..hade jag flera sådana” eller ”jaså…DÄR är den där…”.
Men hellre det…”Hellre 3 nummerbrickor i släpet än ingen på tävlingen”.
Visst har jag berättat om min allra första dressyrtävling med Calvin?
Alla fick hjälpa mig med allt, det enda jag själv gjorde var att packa min trailer. Sen satt jag på en spann utanför stallet med en 1,5 liters flaska cola och hyperventilerade av nervositet, trodde jag skulle kräkas. Första tävlingen sedan jag var 17 år!
Allt var packat och jag satte mig i bilen för att köra. Då kom en av mina multituda hjälpare och sa: ska vi inte ta Calvin med????
No further comment……..
Ehhhh nej…DEN historien har du ALDRIG berättat Eva- det hade jag verkligen kommit ihåg!
Jag är väl inte direkt förvånad men tackar för dagens skratt :))))!