Detta skulle nog kunna hända mer än en djurvän……
Posted
Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Posted
Detta skulle nog kunna hända mer än en djurvän……
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Obeskrivligt tragiskt såklart, men om önskan att vara en djurvän gör så att man riskerar sin hälsa har det väl ändå gått ett steg för långt?
Absolut men jag tror ändå att många inte tänker sig för utan klappar och pysslar med diverse djur på sin utlandssemester utan att tänka på just rabies.
Nej, man kan ju tycka att detta borde vara allmänt spridd kunskap, men du har nog tyvärr rätt.
Jag är (sjukligt) rädd för rabies. När min bror och jag var i Rumänien hamnade vi i en situation med en aggressiv fårhund i bergen och den skrapade min bror på benet med träklossen den hade runt halsen (vargskydd för strupen som fårhundarna där har). Jag tvingade min bror till sjukhus så fort det bara gick och ville att han skulle bli vaccinerad men de påstod att det inte behövs om hunden inte bet honom… Vilket kanske är rimligt men jag hade ångest över det i flera år från och till för rabies kan ju dyka upp långt efter smittillfället.
Skulle aldrig våga så mycket som peta på en gatuhund eller katt i Sydostasien eller Afrika.
https://www.svt.se/nyheter/utrikes/experten-svarar-rabies-ar-valdigt-ovanligt-men-klappa-aldrig-djur-utomlands