Åhhh så bra att väderleksprognosen för idag stämde! Vi har haft sol i massor och det har verkligen varit härligt!
Kreon har blivit uteriden och om det hade han vissa synpunkter vilket han dock inte hade något för- han var tvungen att gå ändå.
Jag börjar lära mig honom och hans beteende mer och mer och tror mig veta varför det idag blev lite upprört.
Jag tog in Kreon i stallet innan alla de andra hästarna var intagna och även om han hade en ponny som sällskap dög inte detta tydligen utan han började vråla och småhoppa i boxen- herr Upprörd kom på besök med andra ord.
Och börjar det så…tja…då sitter man därefter inte direkt upp på en ”iskall” häst utan då ska ”ifrågasättarleken” lekas.
Efter flera diskussioner om vi verkligen skulle gå här (JA) och där (JA) så lugnade gossen ner sig och sedan kunde jag till och med galoppera hur fint som helst ganska långa sträckor.
Ännu bättre blev det när jag efter ett tag mötte gårdagens ”terapi-farbror” stallkamraten Optico och tog följe med honom och hans ryttarinna- då kunde Kreon till och med galoppera på en sträcka (hela banvallen för er som är bekanta med omgivningarna) som han knappt vågar skritta på ensam.
Men jag gissar (fast jag gissar GÄRNA fel) att det kommer att bli en jobbig vår för Kreon och mig.
Han blir ju förskräckt för allt som inte är som det brukar, som låter och har sig och våren har redan bjudit på en hel del sådant.
Nu är det dags för åkgräsklipparna, idag en häcksax som VRÅLADE, motorcyklarna har dammats av och jag vet minst 5 trädgårdar där jag riskerar att möta skällande hundar när jag rider förbi. Överallt finns också fårhagar och det är väl bara en tidsfråga innan de fylls av, enligt Kreon, hästätande ullisar.
Visst är det jättebra träning med allt sådant men jag önskar så att det fanns en enda liten ”rutt” utan minsta störningsmoment där vi bara kunde få ”vara”- fullständigt avslappnade.
Även Gullis mös i solen!
Det fanns en gång i tiden en jättebra väg ner till mossen, på mjuka stigar. Nedanför backen mot kohagen om du vet? Den stängdes av godsägaren då några ryttare från andra sidan 108:an ridit sönder åkrar o vägar…..Den saknade jag sååååå och hoppas fortfarande de vill öppna den för vissa ryttare ialla fall.
Ja, det är synd när ett fåtal förstör för alla.
Det jag saknar mest är som sagt en helt lugn rutt utan att behöva befatta mig med varken trafik, trädgårdar eller får och det finns tyvärr inte.
Gullis ägnade sig åt solterapi, ser jag. Katter vet hur man njuter av solen!
Hälsningar
Görel
Görel:
Ja, det är sant som det är sagt; han verkligen njuter av sol och värme. Och vem kan klandra honom….