Nu när gräset så sakta har börjat spira märker jag stor skillnad på Vickes beteende på kvällarna.
Innan det fanns gräs att beta vågade jag knappt gå utanför huset efter 17.00- då kom han direkt fram till grinden och liksom tyckte att ”nu är det dags för intag” även om han hade ensilage i däcket.
Om jag å min sida tycket att ”nej…lite till kan ni gott vara ute” stod han kvar demonstrativt en lång stund och verkade hoppas på det bästa…dvs att jag skulle ta in dom.
Nu med gräs att äta ratar båda ensilage i hagen (så jag har slutat att lägga ut det sedan en vecka tillbaka) och även om jag inte dyker upp förrän bortåt 20.00 så står även Vicke högst upp i hagen och verkar inte jätteivrig med att gå hem även om han alltid kommer strosande så fort han ser mig.
Väldigt skönt med denna förändring och det gör ju inte ont att boxarna är renare och mängden ensilage som äts även inne i stallet har minskat (båda har fri tillgång).
