Idag har jag och den här mannen varit på en promenad.
Vi gick samma runda som jag och Ida red härom dagen men eftersom jag var ensam idag ville jag inte sitta på.
Det kändes säkrare att gå bredvid faktiskt och det blev lite stora ögon när vi gick förbi soptunnor och brevlådor utmed vägen. Inget dramatiskt men efter alla år med en stensäker Vicke vill jag inte utmana ödet med Frenchie.
Han har en helt annan nerv än Vicke och den vill jag använda positivt, inte ta onödiga risker genom dumstristiga uteritter innan vi lärt känna varandra.
