Nu när jag har utrotat alla brännässlor på Ryhus (nåja…till kanske 90 %) har jag tid att ägna mig åt annan växtlighet som inte heller höjer skönhetsintrycket här.
Idag var turen kommen till dessa tistlar som hade vuxit så pass att en del stammar var som de på ett nyplanterat litet träd, dock mjukare och därför lättare att kapa.
Annars tycker jag faktiskt att tistlar kan vara vackra men dessa hade lämnat DET stadiet för ett bra tag sedan.
Någon som fortfarande är vacker och t.o.m. vackrare än han var för ett tag sedan är min fina Frenchie.
Det tar ju ett tag att ”lära sig” en häst i alla aspekter och än har jag inte haft honom under alla årstider.
Jag reagerade tidigare i somras på att han såg tristare ut i pälsen än den lille och även om ärligt talat få hästars hårrem kan jämföra sig med denna ponnyns (ett av livets mysterier…..) så var han inte så korthårig som jag tycker att han ”borde” vara och han var enormt solblekt.
Nu helt plötsligt har han tappat den solblekta pälsen och är jättekorthårig medan ponnyn började sätta päls för flera veckor sedan.
Och Vicke kunde man lätt klippa i september….
Jag vet inte hur mycket det var FLYTTEN som påverkade Frenchies päls för även om han bara flyttade ganska få mil per se så ÄR ju en flytt till en annan ägare/ ryttare en rätt stor grej?
Eller så har han helt enkelt detta ”päls-mönster” precis som Lillis under 2 månader ser ut som en elitponny och blir mörkare i färgen medan de flesta hästar blir ljusare?
Idag red jag bara ett kortare pass på utebanan med fokus på de tre sakerna jag nämnde igår; luftigare galopp, luftigare byten och ”lek” med traven.
Skumt det där med färger. Barbies sommarpäls är mörkt kopparröd medans vinterpälsen är mer vanlig fuxfärg. Som klippt på vintern blir hon bara urtråkig, som en gammal brungrå matta…