Idag blev det ett bra pass på utebanan och det känns som att jag har fått bättre snits på bla bytena.
I mitt/ vårt fall handlar det om att jag måste hålla ihop Frenchie bättre för att få de fina bytena vilket så här i skrift är så självklart men jag inser att jag tidigare inte ridit som jag vet att jag måste.
Medan jag red påmindes jag om hur jag numera när jag rider ensam nästan kan höra Ninas instruktioner kring vad jag måste tänka på/ göra bättre och när jag tränar för henne vet jag rätt ofta vad hon ska säga sekunden innan hon säger det.
För mig är detta ett bra betyg och ett tecken på att man dels är eniga om hur ens häst ska ridas och dels att man kan ”klara sig” utan ständig instruktörshjälp utan att känna att hästen går sämre på hemmaplan.
Jag fastnar numera mycket sällan i känslan ”åhhhh….jag MÅSTE ha hjälp med xx för det känns så dåligt” och så kunde det vara ibland för x år sedan. Det betyder så klart inte att jag alltid har superpass hemma och/ eller vet exakt hur jag ska rida optimalt.
Bilden har jag använt flera gånger bara för att jag tycker den är så sjukt rolig och för att jag verkligen har känt känslan med tidigare hästar ibland. Så ett av många mål med Frenchie är att aldrig känna så med honom 🙂 .
