En kass bild på min uppspelta doggy när hon vet att hon ska få följa med sin häst på tur.
Än så länge är det inte så varmt att jag inte vill ha med Molly när jag skrittar ut så idag fick hon följa med. Hon fyller 9 i augusti så hon är inte en unghund längre.
Idag skrittade vi en runda som vi inte brukar, mycket för att det var på denna väg (”stora grusvägen” som går från asfaltsvägen och hela vägen till vårt hus och är kanske 3 km lång) som Frenchie var så istadig på förra våren.
Från början tvärnitade han var 50:e meter typ, backade, låtsades vara rädd för allt möjligt, gick ut i åkern vid sidan av vägen osv.
Då det även kör en del varubilar på denna väg (the Lodge ligger ju i närheten) så är det inte så kul att förutom att försöka övertyga en istadig häst att GÅ även försöka parera fordon som vill passera när man är halvvägs ut i en åker eller jag vet inte vad….
Hur som helst; idag red vi på denna väg och det ovan beskrivna är tack och lov ett fullständigt minne blott.
Och det handlade nog väldigt mycket mer om en allmän osäkerhet parat med testning och att vi inte var samspelta än att det var något speciellt med själva vägen så att säga.