Min upplevelse är att det talas mer och mer om ”hästvälfärd” och att vi som hästmänniskor måste kunna stå för ”vad vi håller på med” för den icke-hästiga omgivningen. Något förenklat.
Med allt prat om pain face hos hästar, diskussioner huruvida det är rätt att resa långt för att tävla, hagtider, lösdrifter och väldigt mycket annat som inte alls diskuterades när jag köpte min första häst får mig att fundera på framtiden.
Fälttävlandets vara eller icke vara, mycket på grund av dödsfall bland både ryttare och hästar har redan diskuterats i flera år och vad jag har börjat fundera över är om hoppning och dressyr ens kommer att finnas som sporter om x år eller om människor någon gång långt i framtiden kommer att prata om dessa så som vi idag pratar om vissa saker vi inte längre tycker är ok vad gäller djurhållning.
Jag tror absolut inte att detta kommer att försvinna under min levnad även om jag skulle bli 100 år men sen kanske?
Kommer kommande generationer att tycka att det är ok att ”tvinga” hästar att hoppa hinder eller göra olika krumelurer med ryttare på ryggen? Vad tror ni?
Jag tycker personligen inte det är särskilt roligt att titta på ridsport längre. Visst rycktes man med i spänningen vid OS förra gången till exempel när det gick så bra för Sverige men det var samtidigt svårt att blunda för de många katastrofala ritterna som inte stoppades med hästar som kraschade in i hindren av trötthet, blod på hela bringan, och allt vad det nu var.
När det inte bara är enstaka rötägg utan ibland välkända, etablerade namn som gång på gång är i blåsväder så tappar man förtroendet för ridsportförbunden och FEI. Tänker på han fälttävlansryttaren till exempel som piskar sina hästar var och varannan tävling och som funktionärerna till slut var tvungna att stoppa när hans häst var helt slut i terrängen. Varför är han inte avstängd?
Jag tror att ridsporten behöver börja ta kritiken mycket mer på allvar och sluta babbla om att hästarna lever som kungar och annat nonsens. Det ökar knappast acceptansen bland icke-hästfolk att ett gäng rika människor flyger hästar runt världen i första klass så att de kan piska dem runt olika tävlingar (nu överdriver jag men det är ju lite så ridsporten riskerar att uppfattas utifrån om man inte är försiktig).
Väldigt kloka tankar tycker jag!
Och jag tror att vi som själva är så ”mitt uppe i” hästsporten lätt glömmer hur den kan betraktas av utomstående; det kan jag bara märka ibland på Henrik som kan ställa lite, för oss hästmänniskor, konstiga/ naiva/ roliga frågor om allt möjligt.
Vad gäller just exemplet med fälttävlansryttaren är det ett utmärkt exempel på hur vissa saker tillåts gå på tok för långt och det finns massvis av andra, på alla nivåer.
En sak som jag irriterade mig på först men som nu blivit något av en ögonöppnare är hur ofta Thomas säger ”Är den halt?” när vi tittar på ridsport på TV. Särskilt i dressyren. Han som veterinär tycker alltså ofta att det ser ut som om hästarna har en rörelsestörning. Det är ju lite tokigt när det blir så extremt att hästens gångarter ser orena ut.
Jag tror (och hoppas) att spö och sporrar förbjuds på tävling inom snar framtid samt att man ser över bettreglerna och förbjuder vissa typer av bett.
Kan du inte rida din häst på vanligt tränsbett är det nog dags att gå tillbaka till grunderna.
Spö och sporrar är i mina ögon hjälpmedel som inte hör hemma på tävling.
Kvalregler måste också ses över. Det är alldeles för många ekipage som inte hör hemma på mästerskap och där varken ryttare eller häst klarar av svårigheterna.
Regler för hagvistelse behöver också ses över, både i Sverige och internationellt. Det räcker inte att det står att hästen ska kunna röra sig fritt i alla gångarter. Det behövs skärpta regler där det står minimimått på hagar + hur många timmar hästen ska vara ute.
Jag instämmer till fullo i det mesta.
Blir ibland…tja…störd….när det kommer bilder på de mest märkliga bett på Facebook med frågan ”får man tävla på detta”.
Visst…lätt för mig att säga nu när jag har en häst som fungerar utmärkt på ett vanligt bett- på den tiden jag ägde en häst med tungfel hade jag provat ”allt”, nästan. Fast med facit i hand tror jag idag att det sällan är i bettet problemen sitter men man kan dölja dom mer eller mindre väl den vägen. Och bett som måtte väga ”ett ton” med en massa märkliga påhäng och böjningar….nja…jag tror inte på det helt enkelt.
Vad gäller hagvistelsen är det verkligen ett stort WORD på det! Jag vet stall som påstår att de haft besök av länsstyrelsen och fått godkänt hagar som, om jag hade fotat dom, ni inte hade trott era ögon. Just sayin…
Och just på det området är det både BEHÖVLIGT och SVÅRLÖST med förändringar anser jag.
Om det krävdes att alla stall skulle ha hagar som JAG personligen anser är ”good enough” skulle tusentals stall över hela Sverige få stänga igen.
Och då menar jag både arealen och underlaget.
Det finns både för små hagar och hagar som är stora nog men där underlaget är fullkomligt oacceptabelt flera månader om året.
Sedan har vi så klart frågan om man ska tillåta hästar att gå ensamma i hagen?
Och alla dessa avvägningar; vem ska bestämma vad som är bäst?
Om vi bara tar Frenchie och Lillis som exempel: tror ni de hade upplevt en större ”välfärd” för egen del av att gå tillsammans i en grushage med utlagt hö eller tillsammans i en mycket mindre helt nerbetad gräshage eller som de har det nu? Bara några exempel.
Och ”ödets ironi” att jag nu HADE velat ha dom i samma hage men inte vågar pga ponnyns tidigare fång….
Det är viktigt att diskussionen kommer igång om hästvälfärd.
Absolut är det så men det ÄR svårt.
Det är så lätt att vi som håller på med häst/ridsport snabbt hamnar i försvarsställning. Vi tycker väl oftast att det vi gör är rätt, annars hade vi förhoppningsvis inte gjort det?
Och ibland inser/ anser vi först efter x tid hur galet vi resonerat eller gjort tidigare.
Jag skulle kunna ge massvis med exempel ur mitt eget liv och har också skrivit om detta många gånger på bloggen.
Hur jag idag inte skulle fodra med 4 kilo havre eller acceptera 4 timmars hagtid och mycket, mycket annat.
Och det gäller så klart inte bara MIG utan ridsporten i allmänhet.
Vissa saker har blivit bättre med åren. När jag började ridskola 1966 var aldrig hästarna ute, det fanns inga hagar.
Jag kan idag bli lite beklämd när jag ser hästarna på tex Flyinge stå i sina små hagar även om de får vara ute.
Hästar som står med täcken och halskrage när det är 20 grader.
Jag tror faktiskt att fälttävlans och hopphästar är mer tillfreds med vad de gör. Tycker man ser många stressade och pressade dressyrhästar.
Omgiven av icke-hästmänniskor som jag är, får jag ofta förklara både det ena och det andra ”vaffö gör de på detta viset?” Och påfallande ofta är det svårt, framförallt när det gäller dressyr. Kandaret, sporrarna, viftandet med svansar i varje galoppbyte… Jag har svårt att hitta skäl till att det ska vara så. (Jag TYCKER inte det ska vara så!) Det som ska vara en skönhetsupplevelse att titta på är INTE det bland ”vanligt” folk kan jag upplysa om! Och om vanligt folk, med djurrättsaktivisterna i spetsen, börjar arrangera sig i hästsporten så tror jag det är adjöss med de tävlingsformer vi ser i dag.
Med tanke på klimatet och ev pandemier på det, så kanske det till och med blir förbjudet att flytta djur för nöjes skull. Ska jag gissa så ger jag den ridsport (tävlingarna) vi känner till tio år till innan dom är borta eller rejält förändrade. Kanske går det fortare än så med sommaren som är/väntar. Hur många djur finns det kvar till hösten? Hur många kommer ha råd att behålla sin häst, än mindre tävla, med de priser på i princip allt som väntar?
(Sorry, det blev ett deppigt inlägg, men jag tror tyvärr vi får räkna med rejäla förändringar i vår sport. Förhoppningvis blir det till det bättre. )
Bra input!
Och fast jag själv både vill träna och tävla börjar jag också ifrågasätta mer och mer kring hästsporten. Kanske för att jag likt fan har blivit religiös med stigande ålder, jag vet inte?
Men förändringar är säkert på väg, inte bara pga omgivningens åsikter utan som du nämner och som jag har belyst flera gånger; pga ekonomin.
Om det fortsätter med dessa prisökningar på mycket kring att ha häst kommer ridsporten att återgå till att bli den rikemanssport som vi så länge rabiat har hävdat att den inte är.
Jag tänker att vi har två vägar att gå. Första vägen är att fortsätta som vi gör med mer och mer extremavlade hästar, dyrare och dyrare att utföra och samma utveckling ridmässigt där vi håller på traditioner som kandar, sporrar, hårda träningsmetoder hos allt för många, där pengar och resultat styr det mesta osv. Då kommer sporten dö ut då jag inte tror att omvärlden kan acceptera den och inte heller de nya utövarna som kommer med andra värderingar. Det andra alternativet är att vi omvärderar synen på hur vi tränar och använder hästarna, att det blir kärleken till hästen som djur som styr mer än pengar, att det blir mer öppet med mildare utrustning och mer strikt med skarpa bett, sporrar, hård ridning osv. Jag tror och hoppas att alternativ två blir verklighet, det som är svårt är att förändra gamla rutinerade ryttare men de kommer ju falla bort och nya synsätt kommer fram. De som protesterar högst mot förändringar som t ex valfrihet på kandar är ju de som är äldre i gamet, t ex Kyra som ju är fantastisk på många sätt men också fast i gammaldags ridning på många sätt. Tyvärr tror jag också att hästar och ffa tävling med hästar kommer bli för de som har mkt gott om pengar vilket är sorgligt. I slutändan så kommer ju sporten minska i storlek om bara de rika har råd vilket inte är ngt jag vill se men jag tror tyvärr att vi även i Sverige är på väg mot att det blir mer och mer än sport för rika.
Intressant input om betydelsen av utövarnas ålder! Det tror jag har stor betydelse och det ger ju lite hopp till de som önskar en förändring eftersom vi gamlingar kommer att rensas ut den naturliga vägen så att säga 🙂 !
Nu är det så klart inte bara ålder som avgör, finns gott om ”gamlingar” med mer öppen syn. Upplever att det mest är de som är äldre och som ridit eller rider på hög nivå som har svårt att tänka i andra banor. Minns inte vem det var men minns ngn diskussion där just välfärden diskuterades där en välmeriterad ryttare ansåg att att det bara handlade om okunskap och att vi som är duktiga måste få mindre alla okunniga att förstå. Men det är inte bara okunniga eller typ Djurens rätt som ifrågasätter utan ryttare på alla nivåer. Upplever att många proffs lever i sin bubbla och inte vill eller kan ta in att många med mkt god kunskap faktiskt kommer med viktig input, det är inte bara utomstående som ”ändå inte fattar nånting” utan det det forskare, yrkesverksamma, ryttare på alla nivåer mm. Sen finns det så klart också en hel del okunskap. T ex så är frågan om ”bakom lod” ibland väldigt ensidig och många ser inte mer än bara lodplanet men det är ju så mkt mer faktorer som spelar in och att hästen hamnar bakom lod behöver inte betyda misshandel, många hästar söker ju sig bakom lod själva t ex. Det är ngt man måste jobba med så klart men många saknar kunskap att se helheten och fastnar på om hästen är bakom lod eller inte för det går att mäta.
Nu kanske jag generaliserar grovt men enligt min erfarenhet finns det fortfarande en hel del självlärda/ utan formell utbildning bland +55 folk som jobbar med hästar. Och alla vill inte lära om eller fortbilda sig osv.
Men att vilja ta till sig nya rön, forskning osv gäller så klart alla om vi vill utveckla hästsporten i rätt riktning.
Hoppas också på det yngre gardet även om min favorit är Carl Hester. Svenska dressyrlandslaget behöver inventeras på många plan haha. Verkar som att plånböcker och lojalitet styr.
Sporrar och kandar måste i vart fall vara frivilligt. Förstår inte varför det ska vara så känsligt. Låt hästen bestämma. På ett sätt kan jag förstå hur Kyra tänker, kandar är otroligt avslöjande, men å andra sidan missbrukas det i alltför stor utsträckning. En viss SM-vinnare hyllas för sitt träns, men en hårt åtdragen snokrem lurar ingen på en häst som ser uppenbart missnöjd ut i munnen på sitt kandar till vardags. Underbar häst i övrigt!
Tycker att man kan skåda en förändring hos domarna. En del har plockat av sig de rosa glasögonen och de stora namnen på internationell nivå har på senare tid fått lite ”svajiga” poäng minst sagt. Ser fram emot AI-bedömning i framtiden!
Ja du milde….DET hade jag velat se!!!!
En AI-bedömning på alla nivåer.
Det hade varit extremt intressant!