Japp, bilden symboliserar väl återkomsten till vardagen tycker jag, på gott och ont.
Det goda var att Frenchie genomförde dagens träning för Nina jättefint och det är alltid värt mycket.
Jag har ett fåtal semesterdagar kvar innan ”realityn” är ett fullständigt faktum och jag hoppas hinna med några ytterligare trevligheter under denna långa ledighet.
Fast jag håller verkligen med de som säger att man ska försöka skapa en vardag som man inte längtar bort ifrån (till semestern) och det är en strävan som jag tycker att jag har uppnått hyfsat väl utifrån givna förutsättningar.
Vad sa Molly när ni kom hem då? Är hon en cool tjej som inte bryr sig att ni är borta ett tag, eller blir hon upprörd och vägrar släppa iväg er igen när ni väl dyker upp? Eller är hon som min lustiga lånehund som inte gärna släpper iväg hundvakten. Vovven tycker nämligen inte att hundpassaren vaktar honom, han anser att det är HAN som vaktar hundpassaren!
Så länge hon får ligga i soffan och i någons säng är hon nöjd 🙂 .
Och hon har varit hos samma passare (Henriks fd chef och hennes döttrar) 10 ggr så de är väl vana vid henne.
Värsta traumat är att åka bil dit, Molly HATAR att åka bil (blir troligen åksjuk) så detta är enda gångerna vi kör henne numera.