Nu har det gått något år sedan den värsta delen av coronaepidemin i Sverige och det känns ibland nästan overkligt, det vi var med om.
En del glömmer man lätt, annat sitter kvar i medvetandet, i alla fall för mig.
Jag märker tex att jag fortfarande vill ”hålla avstånd” i affärer och blir störd om folk går eller står för nära mig. Och det är väl egentligen inte så dumt? Att tex slippa bli förkyld för att folk andas rakt på en?
En annan grej som har blivit mycket, mycket vanligare är att man jobbar hemifrån.
Även med detta ser jag massvis med fördelar och inte på långa vägar lika mycket nackdelar.
Tänk vad tid många sparar, vad mycket mindre bensin som går åt och den miljöpåverkan det rimligen bör ha! Och att slippa köra/ åka kommunalt till jobbet sparar även en del pengar och det är väl en jätteviktig faktor i dessa tider?
Har ni märkt några förändringar för egen del ”post Corona” eller lever ni exakt så som ni gjorde innan denna hemska tid?
Hej
Har märkt att folk inte ens gamla sköra människor håller avstånd. Blir därför ofta osams med folk på Ica. Jag tillhör riskgrupp med både fel på hjärta o lungor. Just nu förkyld vilket jag inte varit på 20 år. Förmodligen pga detta nya med väldigt mycket närmare kontakt och försämrat immunförsvar då jag varit väldigt isolerad sista covid åren. ??
Jag vill gärna att alla håller visst avstånd men det ville jag även före covid o mina sjukdomar. Tycker helt enkelt inte om närkontakt med främmande människor. Det räcker bra med de närmaste!! Tror du känner likadant??
Nej, jag har aldrig varit mycket för att tex skaka hand med främlingar och undviker det om möjligt.
Älskar att folk börjat skaka hand igen!
Jag ska vara ärlig och erkänna att jag sedan urminnes tider inte har tyckt om att ta i andra människors ibland svettiga, smutsiga händer. Tyckte inte ens om att hålla i mina klasskamraters händer när vi dansade på gymnastiken (!). Gissar att det härrör sig från att någon hade vårtor på händerna och att jag inte tyckte om det.
När jag arbetade som tjänsteman hade jag ibland medvetet akter i famnen/ händerna när jag tog emot klienter så att det såg naturligt ut att jag inte ”kunde” ta dom i hand.
Fast då är det väl bättre att göra inköp på nätet? Jag vet inte vad du menar med ”hålla avstånd”. Står jag i en kassakö så gör jag ju det liksom. Skulle bli skogstokig om någon började gorma på mig i affären. Bli hemma då typ!
Nja jag som jobbar i barnomsorgen märker verkligen att folk glömt att vi nyss hade en pandemi i hela världen. Man slänger in barnen på förskolan trots grönt snor och hostande från helvetet och sen blir man sur när man blir uppringd för att barnet har feber.
Är förkyld nu och ja är väl inte så konstigt egentligen när barnen kommer sjuka till verksamheten trots att vi är noggranna med handtvätt och annat.
Så tråkigt!
Jag har inte känt av något mer än samhällets ändringar under epidemin och är glad nu att hysterin är över. Det är ett virus vi inte kan undvika men virus har den egenskapen att de inte vill ta död på deras tillhåll, därmed dämpas det med tiden. Covid är som harpest fast på människor, naturen har insett att vi är för många på vissa platser och därför måste det rensas upp.
Jag har pendlat under hela covidtiden och jag pendlar nu. Aldrig haft covid och aldrig varit rädd för att få det. Hedrar Sverige för deras sätt att lyssna på experter istället för att gå i panik och låta politiker/folket besluta.
Här i Frankrike var vi ju i upprepade långa nedstängningar med effektiv husarrest i månader i taget under ett par år vilket för mig som då bodde ensam var oerhört påfrestande mentalt. Jag har ju en ångestsjukdom som förvärrades väldigt mycket vilket ledde till ett återfall i depression och att jag behövde äta antidepressiva i ett år drygt.
Det tillsammans med att det nu är mer vanligt med hemarbete var en starkt bidragande faktor till att jag valde att flytta till landet ”på deltid”. Sedan kan jag väl inte påstå att jag saknar det ständiga kindpussandet men det börjar komma tillbaka igen.
Annars har jag inte ändrat vanor något särskilt och jag kan bli ganska irriterad på sådana som vill att man skall hålla sig isolerad eller ha ansiktsmask vid minsta lilla snuva, de två åren med sådana restriktioner var ett trauma för mig på många sätt och jag tycker att det är väldigt jobbigt att bli påmind om det. Det finns ju ett mellanting mellan åtgärder som om det gällde ebola och att springa runt och slicka på handtagen i metron liksom… Normalt sunt förnuft med handtvätt och att stanna hemma om man har feber räcker gott tycker jag.