Jag förstår att en del människor inte ids försöka sälja saker de inte längre behöver/ vill ha för även om det är väldigt lätt att annonsera så kan det vara desto krångligare att hantera de som vill köpa 🙂 .
En del köpare är otroligt omständliga, skickar tusen mail/ meddelanden med alla möjliga frågor och begäran om bilder från alla håll och kanter och sedan är det inte ovanligt att de ändå ghostar säljaren.
Mitt tips idag är att i görligaste mån sälja enligt devisen ”först till kvarn” och inte ”reservera” något till någon.
Vill man vänta med köp tills man tex får sin lön får man löpa risken att någon annan hinner före.
Jag har ett ypperligt exempel på en säljare som lärde sig ”först till kvarn” i förra veckan:
Jag såg av en slump en annons om en sak jag kunde tänka mig att köpa och den fanns i en håla ca 2 mil från mig.
Jag kör vanligtvis nästan aldrig åt det hållet men just när jag såg annonsen (vad är oddsen?) skulle jag vara i de krokarna inom en timme.
Jag skickade ett meddelande till säljaren att jag kunde köpa varan DIREKT men fick till svar att någon annan hade tingat saken tills på lördag (detta skrev jag en torsdag).
Jaha och vad tror ni händer?
Säljaren skickar ett meddelande till mig på söndagen att jag fortfarande kunde få varan eftersom den tilltänkta köparen slutat att höra av sig (klassiskt när någon ångrar sig).
Tja…då var jag inte längre intresserad och säljaren får väl göra en ny annons i stället för att ha gjort en supersmidig och snabb affär med mig. Så kan det gå.
Håller helt med Dig. Det är jobbigt att sälja via nätet!!!
Har nyligen flyttat och efter 34 år i samma hus och flytt till mindre boende så var det oerhört mycket jag behövde göra mig av med. Mycket av möbler och dyrare saker såldes via Stockholms auktionsverk. Det som hade ringa värde skänkte jag till scouternas stora vårloppis för att slippa massa köpare i huset. Ett litet fåtal saker la jag ut på blocket men bara de få sakerna var ett oerhört arbete med folk som skulle fråga tusen frågor, titta pruta mm, NEJ aldrig mer blocket.
Henrik tycker som du så det är alltid jag som säljer både hans och mina grejer vilket händer några ggr per år kanske (2 cyklar och min tidigare ponnys nästan nya hästtäcke senast).
Jag har både mer tid och vet hur jag ska tas med spekulanter.
Ja man kan bli less. Man tänker att man vill ”spara på jordens resurser” och låta någon annan få nytta av det man inte längre själv vill ha. Men.. nja.. lutar snart åt att jag hellre kastar. Min vuxna son har nog redan bestämt sig för att han hellre kör grejer till tippen: Han köpte nytt köksbord och skulle göra av med sitt första, som införskaffats begagnat vid flytten hemifrån. Nu skulle gamla bordet bort, han la ut annons bortskänktes. Men obs att det är på tredje våningen, ingen hiss. Ta med egen bärhjälp. En person svarar och säger sig vara införstådd med situationen. Vid hämtning kommer en person, som dessutom hade ont i ett knä och kunde knappt gå i trappor… Så det slutade med att sonen (eventuellt även en vän) fick slita med att bära ner och lasta in i bilen.., Hade han vetat hade han inte skänkt bort det… Att folk inte skäms.
Har hört liknande trista historier.
Folk som vill att man kör hem bortskänkes-saker till dom!
Snickeriet där jag får gratis spån berättade också att folk ville att de skulle köra hem spån till dom gratis?!?!
Man ska inte bli förvånad över folks beteende helt enkelt …