Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig….
I september köpte jag 30 höbalar av en bekant som jag tidigare köpt foder av med tanken att fodra med dom i sommar för att slippa öppna mina jätte-ensilagebalar.
Jag var ganska orolig över att balarna inte skulle klara den skånska fukten uppe på mitt loft och vågade därför inte köpa fler och tur var väl det…med facit i hand.
För balarna visade sig ha klarat sig ypperligt eftersom jag packade in dom i rejält med halm från alla håll och kanter men….
…..ingen av hästarna ville äta höt !?!?!
Frenchie som är den mer kräsna åt pliktskyldigast kanske 2 kilo under sina 12 timmar på box om kvällen/ natten och Bibbi ännu mindre!?!?!
Eftersom den ena är svårfödd och har haft magsår och den andra är gigantisk och äntligen superfin i hullet vågade jag inte chansa i mer än 4-5 dagar på vilka jag redan tyckte att Bibbis revben hade börjat skymta (kanske inbillad hysteri från mig men ändå).
Så…det blev till att annonsera ut balarna i andra hand och öppna en storbal för egen del 🙁 .
En kvinna kom hit och kastade sig över höt som hon skulle ha till sina shettisar och kaniner…hon var sååå tacksam och glad…jag…not so much.
Livet är ofta så tycker jag. Man planerar och fixar efter bästa förmåga. Försöker förutse alla tänkbara scenario och säkerställa att man är redo. Men det är inte ovanligt att något helt annat händer och man får anpassa sig och improvisera.
Alltid är det något bry man måste hantera.
Jag går fortfarande och väntar på när vardagstristessen ska slå till. Det hade varit trevligt att känna på någon gång som omväxling till alla bekymmer som måste lösas.
Mitt sätt att hantera mycket i livet är att, om möjligt ha en plan B, gärna C och t.o.m. D 🙂 .
Med höt jag köpte tänkte jag att:
A: hästarna äter det
B: jag kan sälja det vidare eftersom efterfrågan på småbalar är enorm
C: jag kan sälja det till täckodlare
Både B och C skulle i princip innebära noll ekonomisk förlust men merarbete för mig. Men det får man ta ibland….