Inte det minsta hästrelaterat men….
Såg ett inlägg i en Facebookgrupp om språkresor, googlade och inser att dessa fortfarande ordnas.
I gruppen jag hittade inlägget förfasades många över hur föräldrar vågade skicka iväg 11-16-åringar på detta viset ”på min tid” (dvs för ca 40 år sedan) och det gör ärligt talat jag också.
Men med risk för att låta som en 90-åring så hävdar jag att det VAR andra tider då. Inga mobiler, internet, sociala medier osv och också, vill jag påstå, en annan trygghet.
Jag åkte 2 år i rad som 15 och 16-åring, var 3 respektive 4 veckor i Hastings och Bournemouth.
Jag tycker själv att det är enormt berikande att åka utomlands, ärligt talat även om man åker till Mallis kan man se och lära sig i alla fall något.
Åkte ni på språkresor? Skulle ni skicka era barn idag eller har ni rent av gjort det?
Jag är uppväxt i ett område som man idag skulle kalla för ”utsatt”.
Varken jag eller någon jag kände åkte på språkresa. Det fanns helt enkelt inte pengar till det. Jag och de flesta andra jobbade när vi var fria från skolan. Pengarna jag tjänade gick till ridningen. Jag tror nog att jag faktiskt inte kände till begreppet språkresa förrän jag var mer eller mindre vuxen.
Mina föräldrar hade det absolut inte ”gott ställt” heller men av någon mycket klok anledning insåg de betydelsen av att kunna språk och detta fanns det därför pengar till. Sådant reflekterade jag inte över som barn/ tonåring (mina föräldrars och släktens inkomster) men inser som vuxen hur jag och min bror prioriterades inom vissa områden vilket nog inte gick plånböckerna obemärkt förbi.
Jag har inte heller något minne av att jag funderade över min familjs eller någon annans familjs ekonomin för den delen. Jag tror inte att jag ens var särskilt medveten om att det fanns andra sätt att leva på. Det var ju långt innan sociala medier fanns så man blev ju inte matad med bilder av andras liv.
Däremot kommer jag ihåg att jag då upplevde det som helt osannolikt att någon som jag någonsin skulle har råd att äga en häst.
Men jag har aldrig känt mig avundsjuk på andra eller missunsam.
Nej jag var aldrig på språkresa men det gick ju rykten om att det gick ganska vilt till på en del ställen (jag var tonåring på 90-talet för referens). I princip tycker jag att det är en bra idé dock, för språk lär man sig allra bäst av att ”bada” i det.
Jag var bara 13 när jag åkte på språkresa till England. Året därpå 14 till franska delen av Schweiz och som 18 ett år till usa.
Nej inga språkresor, det var alldeles för dyrt och det var enbart de med föräldrar som hade pengar som åkte. Så ser det nog fortfarande ut
När jag åkte var det även en klasskamrat som gjorde detsamma. Hennes pappa var fabriksarbetare och mamman var hemmafru. Då tror jag det var möjligt att åka även om man inte hade väldigt god ekonomi.
Idag tvivlar jag….(även om det absolut DELVIS handlar om prioriteringar).
Åkte till USA som 18- åring. Men ingen arrangerad språkresa. Pappa hade en kollega vars syster bodde i Tampa Florida och frågade om jag kunde komma till dom. Var där 5 veckor. Åkte helt själv. Mycket lärorikt.