Jag roade mig i helgen med att kolla upp de saluhästar jag ringde på i augusti/ september och varav jag var och provred några.
Intressant nog var alla fortfarande till salu!?!?
Detta är alltså hästar 6-8 år och med en prislapp mellan 250.000 och 300.000.
Nu är mitt underlag på tok för litet för att det ska bevisa något alls, det förstår jag, men jag undrar ändå om detta bara är en ren slump eller om hästar i alla fall i detta segment är svårsålda?
Min teori är att hästar i denna prisklass är lite ”för dåliga”, dvs inte tillräckligt bra för proffsryttare/ de som verkligen satsar på tävlingar medan de är för dyra för hobbyryttare i allmänhet.
Jag fattar absolut att ingen vill skänka bort sin häst och att tex uppfödare haft stora kostnader för sina avkommor men som många normalinkomsttagares ekonomi ser ut idag med tex rejält ökade matpriser så är jag inte förvånad att/ om man som hobbyryttare inte lägger en kvarts miljon eller mer på en häst.
När man läser vad många ”som jag” söker så är det ungefär samma sak: man vill ha en häst runt 6-8 år, den ska vara energisk med egen motor men ändå snäll och helst skadefri. Gissningsvis säljs dessa hästar innan de ens hinner komma ut på annons och de som jag tex har kollat på har något, stort eller smått, som gör att köpare backar.
Vad tror ni och vad är er erfarenhet?
Jag känner att de är riktigt trögt just nu.
Tror din analys är spot on. Massor med unghästar ute men så är det ofta. Sen är det kanske lite beroende på säsong. Roligare att köpa häst till våren.
Önskelistorna på den blivande hästens förmågor och perfektion är oändliga. När jag läser dem har jag lust att formulera en liknande kravspecifikation på köparen.
Jag instämmer till fullo; en del köpare är mycket orealistiska och söker det som inte existerar och helst nästan gratis också.
Samtidigt ÄR det för en normalinkomsttagare och hobbyryttare (som jag) en stor risk att köpa en häst för flera hundra tusen.
Min egen Frenchie är ett utmärkt exempel på hur galet det kan gå eftersom man köper ett levande djur där ”allt” kan hända.
Jag betalade runt 15.000 för hans besiktning och han är röntgad från topp till tå.
Detta hjälpte ju föga när han skadade sig själv i hagen och skulle han dömas ut idag (ett fortfarande inte osannolikt scenario om igångsättningen ”inte håller”) kommer jag att förlora en bra bit över en kvarts miljon eftersom varken jag eller få andra har råd att fullvärdeförsäkra så dyra hästar.
Så man måste vara beredd på att förlora sina pengar vid hästköp och kanske är det DELVIS därför en del söker ”perfektion” fast det är orimligt.
Ingen ursäkt men en delvis förklaring?
Om man inte är beredd på att förlora de pengar man lägger på inköp av en häst ska man ta sig en funderare och kanske skaffa en annan hobby. Väldigt få (ingen?!) hobbyryttare kan förädla de hästar de köper och sälja med vinst. Just nu står uppfödarna med osålda unghästar vilket leder till att de varken har råd att betäcka sina ston eller skicka unghästarna på vidareutbildning.
Diskrepansen mellan vad säljare vill ha betalt och vad köpare vill betala känns GENERELLT stor just nu? De riktigt fina hästarna hittar alltid köpare men resten?
Lägsta nivån på hästarna har höjts väldigt mycket på senare år men även spekulanternas tro på sin förmåga och ambition kring hur ”bra” en bra häst ska vara. Man nöjer sig inte med 7- mässigt gångarter eller hoppförmåga utan vill minst att hästen ska ha diplom eller 9:or för annars är den inte ”bra” nog även om ryttarens ambitioner och förmågor inte kan ta tillvara 9:orna och 10:orna utan det blir snarare ett bekymmer med en kvick och obekväm häst som till slut är trasig eller upplevs som ett problem för att den är reaktiv när den i självaverket är för begåvad för sitt tänkta syfte.
Word! Hade denna diskussion senast idag med en ridande vän. Få av oss når Grand Prix eller strävar ens ditåt (inte jag i alla fall).
Eller snarare ska tävla internationellt. För att rida nationell svår klass/Grand Prix räcker 7-mässiga gångarter, god ridbarhet, god hälsa och bra ridning.
Tycker mer och mer att många slutar med SWB och liknande raser och går över till mer billigare ich iftast hållbarare. Många av mina bekanta som alltid ridit SWB och tävlat på hobbynivå, äger numera fjording, IC, islänning och nordsvensk. En del av dom tävlar också upp till MSV på sina nya hästar och placerar sig i startfält med SWB.
Få med normal inkomst har råd rida SWB längre.
Jag hade för bara 15 år sedan två SWB på en normal inkomst, varav en tävlade regelbundet. Numera har jag inte råd att ha en. Skulle jag ta upp hästeriet igen skulle det bli med en ny ras.
Intressant observation/ reflektion! Jag säger inte emot.
Jag hoppas att hela hästindustrin ska nyktra till lite. Jag har alltid varit för att häst ska vara en folksport och inte något för en liten överklass. Förstår att uppfödarna måste kunna gå med vinst, men de som driver upp deras utgifter måste också nyktra till. Det är ju sjukt att betala 6-siffrigt för en hobby, ett djur som sen får betala priset i form av att de i många fall måste leva sina liv ensamma, i små hagar, inbäddade i bandage.
Svår ekvation. Det kostar ju att föda upp en häst. Vad tänker du de ska kosta och hur stor vinst får uppfödaren göra efter kostnader och nedlagd tid?
Om jag betalar, säg 500.000 för en ganska fin och sund 6-åring som är välutbildad för sin ålder så tror jag inte den uppfödaren går med nån jättevinst sett till kostnader och tid under 6 år. Därtill ska de bättre, som i alla branscher, bekosta de sämre som blir en förlust.
Anna Ozén, i jätterunda slängar, kostnad per år för häst som föds upp och utbildas väl?
De flesta kan rida på ridskola, på det sättet det väl en folksport.
Jag brukar räkna med att året stoet bär sitt föl i magen kostar 50’ utöver tillverkningskostnad (15’- till oändligenheten)sedan när fölet är fött så är vi uppe i ytterligare 50’ innan den ska avvänjas. Åren mellan 6 mån och 2,5 blir lite billigare ca 30’/ år. Då behöver man ”bara” betala försäkring, vaccinationer, verkning och parasitkontroll utöver den månatliga grundkostnaden. Den verkliga smällen kommer efter 2,5. Då behöver den först kollas tänder och ta bort ev vargtänder, röntgas för att kolla ev lösa benbitar sedan ska den till en utbildare där kostnaden varierar mellan 8’- 15’ per månad. Sedan ska den visas på ev unghästtest vilket kräver ytterligare månader hos utbildare, skoning och tandkoll. Så utan att ha räknat med eget nedlagt arbete kommer man lätt upp i 300’ för en inriden 3-åring som gått unghästtest. Blir lätt svettig av att inse att jag har en 4- åring, två 2-åringar och tre ettåringar.
Ja, så då är man ju inte så fel ute om man lägger 200 till på en fin, snäll och frisk 6-åring på MsvB-nivå.
Jag kan ju inte sitta här och säga vad andra ska tjäna och ta betalt, men som jag skrev i tredje meningen, ”Förstår att uppfödarna måste kunna gå med vinst, men de som driver upp deras utgifter måste också nyktra till” så menar jag just det. Det kostar inte x00.000 att föda upp en sund och normalutbildad 6-årig häst i väldigt många andra europeiska länder men jag förstår att det gör det här. Men då blir det ju såhär. Det finns ju uppenbarligen inte en tillräckligt stor marknad för att köpa de här halvmiljonkronors hästarna.
Personligen köper jag helst en oriden unghäst och utbildar den själv. Dels för att min ekonomi (och sunda förnuft) inte tillåter att jag lägger sexsiffrigt på en hobby, och dels för att jag mycket hellre lägger ut pengarna på att utbilda den själv med min tränare till hjälp. Då får jag den häst jag utbildat själv med alla de fel och rätt som jag lagt in i den.
Träningarna kostar absolut, inte så jag kanske kommer upp i sexsiffrigt, men inte långt därifrån.. Men det blir ju distribuerat över en femtonårsperiod eller så. Och att kunskapen följer med till nästa eventuella häst.
Och det är kanske så här verkligheten kommer att se ut framöver OM vi vill ha en ”vit” hästmarknad; att för få kommer att ha råd att köpa svenskuppfödda hästar (så uppfödarna får lägga ner) utan vi får förlita oss på den utländska marknaden. Som med många andra varor.
Jo absolut, men marknaden är ju (ska ju vara) självreglerande. Så antingen så slutar hästsverige att vara ett hästland eller så får alla led i aktörskedjan normalisera sina priser. Och köparna får kanske också komma ner på jorden lite grann och lära sig att det är roligt att utbilda häst. Även om det är en långsam och ibland vad som känns som en omöjlig process.
I teorin har du rätt, i verkligheten helt fel menar jag.
Till att börja med kan priserna runt hästarna (foder, skoning, träning, stallplatser osv) inte ”normaliseras” neråt då det redan förekommer massvis med svarta pengar.
Stallhyror som stallägare inte skattar för, skoningar och träningar likaså. Foder som säljs utan moms osv.
Så ska priserna normaliseras lär de snarare GÅ UPP, inte ner.
Och vad gäller att köpa unghästar och utbilda själv….bevare mig väl!
Själv anser jag mig ha kunskapen (har utbildat en handfull hästar från 3-4 års ålder med goda resultat) men idag vågar jag helt enkelt inte. Jag bor så off att tex en avramling hade kunnat kosta mig livet eftersom här inte finns någon som hade hittat mig i tid.
Men om vi lämnar just mig därhän så finns det många blivande hästägare som absolut inte har kunskap nog att utbilda en häst så vida de inte har hjälp vid ALLA pass (och vem har råd att betala för den hjälpen?) så nej- alla ska verkligen inte köpa unghästar utan snarare tvärtom om du frågar mig.
Det är ju jättebra att människor är olika och är målgrupp för olika hästar. Jag väljer att betala för att slippa ta grundutbildningen 3–6 år och riskera att slå mig på en så ung häst. Det har jag redan gjort en gång och nu är jag 25 år äldre. Det har inget med lathet eller ointresse att göra utan självbevarelsedrift och självinsikt.
Att köpa häst från andra länder i Europa kan vara dyrare, billigare eller samma. Ett som är säkert är i alla fall att ibland har de unga hästarna inte alls fötts upp och tränats utomhus på stora ytor som de i de flesta fall görs i Sverige.
De hästar jag varit spekulant på eller köpt utomlands har samtliga varit betydligt mer instängda under sin unghästperiod. Det kan ge sämre psyke och sämre hållbarhet. Det är inget jag vill bidra till pga snålhet att inte betala vad en väl uppfödd häst kostar.
Jag har ju själv funderat på om Frenchies skadebenägenhet i hagen kan ha att göra med att han måhända är uppfödd utan tex bra utevistelse i Tyskland. Behöver så klart absolut inte vara så men tanken har ändå slagit mig.
Tror också det handlar om hur dyrt det är att hålla häst. Få i jämförelse har möjligheter som du tex med eget stall och som kan påverka kostnader till varje krona. Har man då köpt en rätt dyr häst har man säkert ambitioner att tävla & träna och det plussar på månadskostnaden.
Jag vet inte hur stor marknad det egentligen kan finnas för dyra hobbyhästar? Du säger att det är bara en handfull starter per klass när du tävlar, och det är ändå i ett riktigt hästmecka. Som alltid i diskussionen om hästpriser så upplever jag att diskrepansen mellan köpare och säljare är både stor och märklig.
Sen verkar swb avelsförbundet gärna vilja lyfta flärd och lyxstämpeln. Titta t.ex på fölauktionen, visst, det är selekterade föl. Men där ska folk sitta uppklädda som på finaste fest och dricka bubbel etc..
Såklart att de som har råd vill att det ska synas.
Så kan vi andra fortsätta streta på i regn och lera
Tror det är trögt att sälja mellanprisklasserna på hästar just nu. De som säljs för under 100 är det nog lättare att få sålt och hästarna för typ 300 och uppåt finns det alltid rikt folk som har råd med. Men hästar för 100-300 är nog svårt just nu. Och många som köpte häst under pandemin vill nog sälja nu och de lär ju inte få sålt till priserna som det var då.
Jag håller med dig helt!