Igår tränade vi för Nina så idag tyckte jag det kunde passa att skritta ut i skogen.
Jag håller mig vanligtvis på välkända och farbara vägar om något skulle hända men idag vågade vi oss ut i lite djupare skog.
Som synes går den ständiga vägvisaren och följeslagaren med stolta steg framför oss ❤️!
Om jag får välja tycker jag att just skog är den bästa platsen att rida ut i, efter många år på tråkiga grusvägar utmed åkrar, trädgårdar och bilvägar.
Man är hyfsat skyddad mot regn och blåst och får samtidigt njuta av vacker natur!
Så söt hon är som leder vägen!
Det är ju svårt att veta hur mycket man förmänskligar djuren.
Henrik sa senast idag att hon ”nog tycker om att vara med hästen” men kanske bryr hon sig inte om honom alls utan är bara glad att komma ut i skogen?
Och även om jag INBILLAR mig att Frenchie kan känna lite ”stöd” av att Molly går obekymrat framför honom så kanske han inte bryr sig om henne alls?
Vara hur det vill med detta så är det i alla fall för mig perfekt att kunna motionera hunden samtidigt som hästen. Jag är generellt inte så sugen på långpromenader- det har jag gjort tillräckligt i mina dagar med tidigare hundar känns det som.
Så mysigt! Jag kan inte påstå att jag saknar att bo i Småland (jag saknar självklart de vänner som bor kvar där) men jag saknar skogen att rida i, obs! jag gillade verkligen inte att bo där man alltid har träd runt sig och aldrig kan se ut ”över vidderna”, men just uteritterna med häst saknar jag oerhört.
Hi hi…sist Henrik och jag var ute och körde kommenterade jag just hur otroligt vackert landskap Skåne är och jämförde med Småland som jag sa ”bara består av en jäkla masa skog” 🙂 . Lite överdrivet så klart.