Inlägg av

Lite om hur jag longerar

Jag har för flera år sedan skrivit ett inlägg om hur man tömkör (kanske också om hur man longerar men det har jag i så fall glömt 🙂 ) men eftersom många tycker att det är krångligt att hålla reda på 2 linor och föredrar att longera tänkte jag berätta lite om hur JAG gör detta- rätt eller fel får sedan var och en avgöra och välja om den vill ta till sig eller inte, helt eller delvis.

Till att börja med vill jag bestämt avråda från det man ser ganska ofta när folk longerar- en människa som står som fastnaglad på en och samma plats i ridhuset/ på banan medan hästen springer runt runt.

Jag är en stor älskare av BRA underlag och det finns inget som förstör detta lika snabbt och lätt som denna mänskliga staty eller rättare sagt hästen som springer runt den.

Det blir snabbt ett märkbart spår och det är både respektlöst mot den som kanske precis har harvat banan och de som ska rida efter en att förstöra underlaget på detta vis.

RÖR DIG när du longerar- det mår du bara bra av och enligt mig finns det ingenting som säger att hästen skulle få ett bättre jobb av att endast kunna springa runt på en begränsad cirkel- tvärtom; det blir ett onödigt slitage på hästens kropp.

I min värld ska du ha samma kontroll när du longerar som när du rider- att du inte sitter i sadeln är ingen ursäkt för att hästen plötsligt ska få lov att fara iväg, dra i linan, bocka eller hålla på med annat som du inte hade accepterat uppsuttet.

Detta kan man så klart behöva arbeta med om hästen är ovan och/ eller olydig men åter igen: det ska INTE tillåtas och ursäktas.

Vill hästen rusa i galopp- bryt av, trava lite och försök igen.

När jag longerar vill jag gärna att hästen jobbar i lång och låg form för att stretcha ryggen ordentligt och om du inte kan få hästen att gå i denna form ”av sig själv” (vilket är extremt ovanligt vill jag påstå) bör du använda inspänningstyglar eller chambon.

Att longera hästen oinspänd och om den inte går i form anser jag fullständigt meningslöst och rent av inte så bra- framför allt om hästen hetsar och/ eller springer med huvudet högt i luften och med sänkt rygg.

Om du har svårt att få hästen att sänka sig lång och låg kan du också försöka visa den vägen genom din egen kroppshållning (tänk gammal gubbe med ryggskott 🙂 ), dvs genom att själv luta dig framåt neråt, gärna medan du trycker ner linan lite (kanske till din egna knähöjd).

Du kan också säga tex ”kom ner” eller något annat kommando (”down”?) medan du gör detta och så fort hästen söker sig neråt så berömmer du ”braaaa”, ”duktig”, ”rääääätt”.

Som jag redan nämnt bör du förflytta dig medan du longerar, inte bara för att inte göra ett spår utan minst lika mycket för att ytan som hästen går på mer ska motsvara hur den går när du rider (för mindre ”kropps-slitage”).

Här får du så klart ta hänsyn till eventuella andra ekipage som kanske befinner sig på banan samtidigt med dig- klart bäst är om du kan vara ensam och inte störa andra men detta går ju inte alltid att uppnå och då får du visa hänsyn och tyvärr kanske begränsa din yta.

Hur länge du kan/ bör longera beror delvis på ytan- i sak är det inte mer ansträngande för hästen att springa runt i ett snöre utan ryttare på ryggen men om du måste stå på en liten volt sliter detta för mycket om du ska hålla på några längre stunder.

Rätt utförd är longering inte alls så tråkig som den kan se ut FEL utförd-dvs häst som bara springer runt runt utan man kan både variera gångarter, tempo och form. Man kan också göra halt, byta varv ofta, låta hästen gå över bommar eller cavallettis eller rent av hoppa låga hinder (Kreon kunde hoppa 6 studshinder på rad utan minsta problem så att han kom upp i över 100 språng/ tillfälle).

Jag har till och med longerat i grimma (med en häst som var mycket lätt att få att gå i form) och hack men detta är överkurs och har egentligen bara varit lite lek från min sida- det kan man ju också tillåta sig ibland :).

Men annars ska man, tycker jag, generellt ”bruka allvar” när man longerar, precis som när man rider och kan då ha stor nytta av att hästen kan springa fint i snöret om man av någon anledning inte kan rida.

Lördag- precisionsklippning och superlongering

bild(7)
Att tömköra med ryggvärmaren var ingen dum idé- då behöver man inte tänka på att det är kallt ute och joxa med ländtäcke eller skynda sig in så att hästen inte hinner bli kall.

Eftersom jag hade gott om tid på mig idag beslutade jag mig för att ägna mig åt ett tråkigt med nödvändigt projekt- klippning av ett björnhuvud!

De två gångerna jag klippt Vicke i år har jag använt mig av min stora skördetröska och även om han är snäll så har det varken blivit speciellt bra eller har han tyckt om när jag har försökt att klippa hans huvud med denna.

Jag har klippt halva huvudet (fram till sidostyckena) men hästen svettas kopiöst i pannan och runt öronen- han är precis så lurvig som hans fd ägare varnade mig för att han blir på vintern och det ser inte så trevligt ut när detta sjok av päls torkar.

Idag tog jag fram min lilla Moser A5 som jag tog av skären på igår och fixade i ordning- den har inte velat klippa de andra gångerna jag klippt Vicke och jag insåg efter noggrann inspektion att det berodde på att de små skären var helt igensatta av stöv.

Men efter rengöring gick det hur bra som helst att klippa och idag tog jag mig som sagt också TID att verkligen göra det noga.

För det är så det brukar vara när jag klipper- först är jag jättepeppad och full av ”nu kör vi”-energi men eftersom jag är ganska petig hinner jag tröttna efter ett tag och när det är dags för huvudet så orkar jag inte pilla hur länge som helst med jättesaxen- särskilt när Vicke, fullt förståeligt, inte gillar det.

Dagens klippning var nog det bästa precisionsarbetet på denna kroppsdel jag någonsin gjort och Vicke skötte sig helt naturligt mycket bättre med den mindre och tystare saxen mot sina ögonlock, panna, öron och allt annat som jag rakade bort en massa lurv ifrån.

När jag ändå höll på och eftersom det blev så bra passade jag faktiskt också på att klippa halsen (med den stora saxen dock), resten av kroppen behöver inte klippas och så som jag gjorde idag (drog en rak linje ner från manken och till frambenen) ser det inte konstigt ut med bara klippt hals- dessutom är ju resten av kroppen klippt 2 gånger redan och fortfarande korthårig.

Eftersom jag inte får ha sadel på Vicke under helgen (fysioterapeutens instruktioner) så blev det ett longeringspass på utebanan vars underlag just nu är superbra så det gäller att passa på tycker jag.

Jag la även ut 4 bommar som Vicke fick trava över och eftersom han ju faktiskt är en hopphäst från början 🙂 så gick det som en dans att ta sig över dom.

Mitt mål ”lång och låg” uppfylldes också och Vicke såg väldigt fin ut över lag även om både jag och fd ägaren anser att gossen inte visar sig från sin bästa sida utan sadel och ryttare.

Men när stallägarna efter en stund och på håll började fixa med sina unghästars lösdrift så blev Vicke lite upp-eggad av detta och då…ursäkta…djävlar vad han travade!

Jag hade behövt den största tandläkar-sugen för att få bort all saliv som rann utmed hakan av hänfört drägglande :), fy fan rent ut sagt vad Vicke travade!

Nu VET jag så klart att detta är en form av ”falsk schwung”, jag tömkörde för många år sedan en häst som vanligtvis travade som en åsna men som blev så uppjagade av ett ljud utanför ridhuset att den travade för en miljon, men det är ÄNDÅ roligt att se :).

Och kanske, kanske kan jag någon gång i framtiden få Vicke att trava så med mig i sadeln och då….

När jag var nöjd med longeringen som jag i ärlighetens namn hade kunnat stå och titta på hur länge som helst, så bra gick det, tog vi en liten promenad runt omgivningarna och sedan fick det vara bra för idag.

Jag tänkte förresten skriva ett separat inlägg om hur jag longerar just Vicke- jag vet av erfarenhet att sådana inlägg ibland läses och kommenteras flera år senare när någon har googlat på tex ”hur man longerar” och jag vill gärna dela med mig av MINA erfarenheter i frågan.

Billigaste lagningen ever?

Vad roligt det är att bli positivt överraskad!

Några sömmar på mina vardagsridstövlar gick upp för ganska många veckor sedan men eftersom det inte har påverkat annat än stövelns utseende har jag inte prioriterat en lagning, framför allt då jag hade fått för mig att det säkert skulle kosta runt 300:– att fixa detta.

Var jag fick just 300:– från kan jag inte säga mer än att jag vet en del hästägare som nästan ångrat att de lämnat in grejer på lagning eftersom det blivit mycket dyrare än vad de tänkt sig och egentligen tyckte var värt att lägga på saken.

Nåväl; igår gjorde jag äntligen slag i saken och åkte till en sådan där ”klack-bar” som finns i anslutning till stora varuhus, hivade upp stöveln på disken och frågade vad det skulle kosta att laga den.

När svaret blev 30 (TRETTIO!!!) kronor och att det skulle ta 5 minuter tvekade jag givetvis inte en sekund och lagningen blev hur bra som helst!

bild(6)

Min stövel med lite regndroppar på men som synes i gott skick. Det är de tvärgående sömmarna till höger om dragkedjan som är nya.

Mycket bra råd

råd

Det är inte bara vissa hästar jag tycker får för lite engagemang av sina ägare- detsamma gäller en hel del hundar jag mött genom åren.

Jag tycker att det är sorgligt att det verkar betraktas som en rättighet att skaffa djur ”no matter what”, utan eftertanke eller möjlighet att långsiktigt ge djuret vad det behöver.

Kisserundor på 5 minuter runt huset, många timmar i ensamhet hemma…nej, orkar man inte med mer än så med sin hund borde man avstå….

Men precis som hästar är hundar tåliga djur…på gott och ont….

Fredag- smått och gott

Denna semesterdag har jag faktiskt inte använt till att slappa utan jag har tvärtom ”farit omkring” nästan hela dagen, dock mestadels på grund av roliga projekt.

För att hinna rida i god tid innan dagens fysioterapi-återbesök fick jag rida redan kvart över sex på morgonen och därefter har det i princip gått i ett.

Återbesöket visade för övrigt och som jag hade förväntat mig att Vicke var mycket bättre i ryggen och nu behöver han inte träffa Eva förrän i mars för en check-up.

Vi bollade en hel del idéer mellan oss kring ridning i allmänhet och mitt fortsatta träningsupplägg i synnerhet och var rörande överens om att jag bör börja passen med galopp i lätt sits och lång och låg form, gärna i mellangalopp för att Vicke verkligen ska slappna av i ryggen och komma loss i den innan jag börjar det egentliga arbetet.

Över huvud taget tyckte Eva att jag skulle rida mycket i lång och låg form och i princip strunta i ”tävlingsformen” just nu så att jag verkligen får igång kroppen på Vicke och få bättre swing över lag.

Viktigt så klart att man är uppmärksam på att lång och låg inte ska betyda ”lägga sig på bogarna och använda handen som ett femte ben eller släppa kontakten och bara fälla in huvudet”  men jag tycker att jag har bra koll på det där.

Vi konstaterade också att Vicke hade kunnat ställa upp i en instruktionsfilm för en variant av  ”hovkrats-tricket” (se bild jag hittade på nätet nedan)- jag har nog aldrig sett en häst som höjer ryggen så högt och som stannar kvar så länge i den positionen :).

länd

Efter Evas besök åkte jag för att köpa en ny matta till vardagsrummet eftersom jag ett tag nu stört mig på en fläck på den gamla som kommit av gud vet vad och som vägrade att låta sig tvättas bort och när även det var avklarat var det dags för ett skomakarbesök, lucerninköp (eftersom det var på vägen) och slutligen ett besök på Hööks för att prova hjälmar.

Jag insåg nyligen att min vardagshjälm börjar se ganska sunkig ut och idag provade jag de här nya lättviktshjälmarna som blivit så populära.

Eftersom jag aldrig någonsin hittat en hjälm som jag faktiskt klär i blev jag inte övertygad idag heller så jag suger på hjälm-inköpskaramellen ett tag till men klart är att dessa nya hjälmar är lätta att bära och framför allt lätta att reglera så att de verkligen passar- ett stort plus.

Väl hemma råkade jag liksom verkligen TITTA på min bil och insåg att den var oförsvarligt smutsig så det var bara att tvätta den även om det regnade ute.

Även en cykeltur med Soya har hunnits med och ett tredje (!) besök i stallet för att pyssla lite med Vicke och kela med Gullis.

Vicke blev förresten väldigt nyfiken på Gullis när jag höll den sistnämnde i famnen och han ville nosa hur länge som helst på honom och blåste också lite på honom med näsan.

Gullis lät sig inte bekommas utan fortsatte att spinna i mina armar- han är för härlig den katten (Hatten hade nog dött av förskräckelse 🙂 ).