Inlägg av

Skrivet

Hjäääälp…jag har blivit internetkapad!

För någon vecka sedan upptäckte jag att någon hade skickat konstiga mail på engelska som såg ut att komma från min mailadress- ren skräppost typ.
 
Mailet var skickat till 3-4 facebookvänner jag har, folk jag INTE mailar med.
 
Jag tog ingen större notis om detta men häromdagen hände samma sak igen, både någon facebook-vän och exempelvis min pappa och bror (som inte har facebook någon av  dom) hade åter fått dessa skräpmail.
 
Bara en stund efter detta kunde jag inte längre läsa nya mail från min I-phone och ytterligare någon timme senare kunde jag över huvud taget inte komma in på min mail, varken från I-phonen eller hemmets dator.
 
För att göra en omständlig historia (som involverar support via Halebop över nätet och besök i en Telia-butik) något kortare visade det sig att mitt konto spärrats av Hotmail för att man upptäckt ”tvivelaktig verksamhet” (Hotmails egna ord) och jag behövde därför bevisa att kontot var mitt och byta lösenord för att jag skulle kunna återfå det. 
 
Ni som har Hotmail vet säkert att man, om man vill byta lösenord måste svara på en ”säkerhetsfråga” och dum som jag var, fast det tänkte jag givetvis inte på DÅ, formulerade jag min fråga som ”vad är de 8 sista siffrorna på mitt VISA-kort”.
 
Denna fråga tyckte jag var listig för typ 10 år sedan men har sedan dess inte reflekterat över att jag bytt ut kortet vid minst 2 tillfällen. Och inte sjutton skrev jag ner det ursprungliga kortets siffor någonstans.
 
Ja, ja…man kan ”komma runt” även detta genom att svara på trettioelva andra frågor som Hotmail ställer kring ens konto, typ ”nämn några av de adresser du senast mailade till, nämn några rubriker på de mail du skickat, nämn några mappar du själv skapat till ditt konto” osv.
 
Och låt mig säga så här….det är banne mig inte lätt att minnas exakt vem man mailat till och vilka rubriker man använt, i alla fall inte för mig som inte använder hotmailen så ofta.
 
Nåväl…till slut lyckades jag vässa hjärnan så pass att jag kunde svara på Hotmails frågor och få tillbaka mitt konto- tills vidare ska jag väl tillägga.
 
För när jag frågade min närmaste kollega om hon hade hört talas om att sådant här händer så berättade hon att det hade hänt både henne och hennes sambo så risken är väl som sagt att det kommer att hända IGEN :(.
 
Inte för att jag har några statshemligheter som är värda att dö för eller ens kämpa sig blodig för att återfå men man vill ju ändå slippa sådant här mycket onödigt extraarbete.
 
Vad säger ni läsare: har ni varit med om något liknande?

Skrivet

Fredag-ojuligt lugn

Ni som följt bloggen länge vet att jag inte är någon julfirare och därför ska jag (förhoppningsvis) bara njuta av den extra lediga dag (måndagen) som detta ”jippo” medför i år (nästa år är man ledig hela 3 dagar…ännu bättre).

Jag har inte behövt stirra omkring med varken julbak, presentinköp eller tillagning av det jag kallar ”smörgåsmat” ( det ni svenskar kallar julmat) och planen är att bara koppla av, läsa och umgås med make och djur.

Red på morgonen idag för att ha kvällen ledig och det blev ett lugnt och bra pass.

Idag fokuserade jag på övergångar mellan skritt och galopp och att kunna göra dessa utan att Muppe blev uppeldad vilken han lätt blir.

Medan JAG vill ha galopp, avbrott utan mellanliggande travsteg och/ eller hela hästens vikt i handen, därefter normal skritt på ett RAKT spår innan nästa fattning kommer LUGNT så kan Kreon mycket väl tycka att det är ok att han efter avbrottet piafferar lite i sidled, ignorerar mina framåtdrivande skänklar och sedan försöker att kasta sig in i galopp.

Idag följdes min linje nästan hela tiden, även efter ganska många fattningar, säkert också för att JAG verkligen skärpte mig och red otroligt noggrant.

Jag har många gånger tacksamt noterat att Kreon är otroligt ”bright”- jag har aldrig haft en så lättlärd häst!

Fortfarande är det styrkan att utföra det jag vill optimalt som saknas och det kan man absolut träna upp.

Vad som också saknas är en ”alltid rätt inställning till arbete” vilket tex kan yttra sig i det jag kallar ”upprörda känslor” och det får man ju se hur mycket av DET som går att förändra över tid och i olika sammanhang.

Just nu blir det ju mer upprört om vi inte är ensamma, när vi har varit iväg på tävling, om det stormar ute osv.

Inget konstigt i sig, VERKLIGEN inte, snarare tvärtom just NU men målet för mig är att bibehålla Kreons känslighet men att den ska kanaliseras mer rätt så att säga och inte tex innebära piaff när jag vill skritta eller en kospark när jag vill galoppera :)!

Skrivet

Hejdå Kitty!

Kitty rider på Kreon

Usch så ledsen jag är:(((((!

Medan jag fortfarande var på jobbet fick jag ett SMS från en stallkamrat om att lilla Kitty har blivit överkörd.

”Tack och lov” bevittnades detta på håll så vi behöver inte spekulera i hur det har gått till, 2 av mina stallkamrater såg hur en man klev ur en skåpbil utmed vägen vid stallet och slängde Kitty i åkern.

Ja, vad ska man säga………hon var liten och hade inte förstånd nog att hålla sig borta från vägen och mannen som körde på henne gjorde det säkert inte med vett och vilja.

Ibland är det bara så sorgligt att ha RÄTT för bland det sista jag sa till en av stallägarna igår kväll var att jag trodde att Kitty snart skulle råka ut för att just antingen bli överkörd av någon av våra bilar eller ihjältrampad av en häst.

Att jag trodde detta berodde på att jag aldrig har varit med om maken till tillgiven katt, den trodde liksom gott om alla och hade inte vett att vara försiktig.

Vi har ju även en annan kattunge i stallet och man såg en enorm skillnad för medan den andra ungen är mycket, mycket skyggare trots att Fulkatten, Sveriges inte bara fulaste utan också tillgivnaste katt som vem som helst kan bära omkring på är dess mamma så var Kitty, vars mamma är ohyggligt skygg (INGEN kan klappa henne) så otroligt tillgiven.

Nåja…skönt att ingen av oss i stallet blev skyldig till Kittys död, hon var ”för bra för att vara sann” om uttrycket ursäktas och vi får minnas henne som den underbara lilla kise hon var.

Skrivet

Vila men ingen vila

Idag har Kreon vilodag men annars har jag faktiskt bestämt mig för att inte låta honom vila annat än enstaka dagar just nu.

Min plan var initialt att ge honom i vart fall 2 veckor helledigt runt denna tiden men av olika anledningar har jag alltså fått revidera detta.

Som väder och hagsituationen ser ut hos oss just nu kan jag inte tycka att det är varken klokt eller försvarbart att låta Kreon bara gå (läs: STÅ) i en liten grushage överfylld av lera och vatten- dels finns risken att han skulle få kolik av så lite motion och dels misstänker jag att han efter ett tag och pga överskottsenergi hade blivit odräglig att hantera vid exempelvis intag- en olycksrisk jag inte vill utsätta varken honom eller stallpersonalen för.

Eftersom jag jobbar heltid och det är mörkt både innan och efter jobbet är skritt/uteridningsturer inget viloalternativ och måste jag ändå röra på hästen tycker jag att det är lika bra att rida ”ordentligt” i stället för att leda runt honom i ridhuset i 14 dagar.

Sedan kan den ”ordentliga” ridningen ändå varieras och ibland ersättas av just skritturer, tömkörning, longering och löshoppning (dvs ungefär så som jag redan gör) under lite mer kravlösa former (läs: inte lika långa pass och höga krav som vanligt) men som sagt; den rena vilan får nog anstå tills det är lite ljusare ute och hästarna också kan börja gå i gräshagarna igen.

Ännu en skillnad sedan min Archie-tid förresten; medan han hade kunnat stå hur länge som helst utan att bli det minsta odräglig känner jag inte alls samma förtroende för att Kreon ska uppföra sig efter ens några dagars vila.

Minns då Archie hade vilat (gått i hage hela dagarna men stått inne på nätterna) i 4 veckor. Efter dessa 4 veckor sadlade jag på, satt upp ute på utebanan och red som om ingenting hade hänt- detta på en häst som var 4 år gammal!

Inte helt normalt om jag ska säga min åsikt:))) men tusan så underbart!

Honom longerade jag aldrig någonsin innan ett ridpass för att ”kolla läget” men det kan jag lugnt säga att jag hade gjort med Kreon om han hade vilat i mer än 2 dagar på rad.

Jag såg några fina rodeo/ sadeltvångs-serier han visade hos NN i somras och med dessa fortfarande i färskt minne så skulle jag som sagt inte sitta upp hur som helst även om han, sedan jag köpte honom, inte har visat sådana cirkuskonster.

Skrivet

Torsdag- gyttjevila

Vilodag för Kreon idag och jag gissar att han har tillbringat den med att sjunka djupare och djupare ner i hagleran.

De första snöflingorna föll igår men eftersom det var några plusgrader försvann de så fort de hade landat och vi har därmed fortsatt våt/ gyttjig barmark överallt.

Efter att ha borstat och masserat på Kreon samt lekt lite med Kitty the cat efter jobbet är jag klar med stallet för idag- ny dag och nya möjligheter imorgon!

Skrivet

Varför har man häst?

Hade en intressant diskussion men en häst-vän som handlade om huruvida vi skulle fortsätta att ha häst om alla former av tävling togs bort.

Jag är tveksam till om jag då hade fortsatt att ha egen häst- för mig är det tävlingsbiten som i mångt är ”driven” även om jag givetvis tycker att det är roligt att rida (läs träna) till vardags. Men det gör jag ju för att KUNNA tävla.

Annars har jag sett alla varianter höll jag på att säga, från den ena ytterligheten till den andra.

Det finns de som alltid rider ensamma, som bara är intresserade av att ”skogsmulla” för sig själva och älskar det- de har inte en tanke på att varken träna eller tävla och skiter högaktningsfullt i vad andra anser om dom och deras häst.

Den andra ytterligheten är tjejen som blir jättbesviken om ridhuset är tomt när hon kommer dit med sin häst- tänk då finns det ingen som kan ”ooooha och aaaaha” hänfört över hur bra hon rider och hur fin hennes häst är. För denna person är det viktigt att spegla sig i andra, bli beundrad och förutom en ”classy” häst åtföljs denna person gärna av tip-top utrustning av senaste snitt.

Sedan finns det som sagt allt däremellan och också de som egentligen inte är speciellt intresserade av själva RIDNINGEN utan kanske annat runt hästen.

Här tänker jag på barnet/ ungdomen som har stallet lite som sin fritidsgård där man träffar kompisar och umgås och där ridningen gärna prioriteras bort till förmån för just umgänget med likasinnade. Dessa ungdomar säljer ofelbart hästen då föräldrarnas ekonomiska stöd dras in- när man själv ska betala inser man att pengarna behövs till roligare saker som att fika, handla nya kläder, resa osv.

En annan grupp som jag stött på ibland är de som har hästen som någon form av statussymbol- det låter väl coolt att säga till sina lika fina/ rika väner ”nu ska jag åka till MIN HÄST” typ.

Att man nästan aldrig rider på denna egna häst utan lejer bort detta till andra spelar liksom mindre roll bara man man SÄGA att man är en hästägare, gärna köpa mängder av utrustning för att det är roligt att skämma bort sin bebis (dessa människor brukar vara barnlösa) och få vara med i snacket i stallet även om man som sagt själv nästan aldrig sitter i sadeln.

Själv är jag som sagt tveksam till om jag hade fortsatt att ha egen häst om jag inte kunde tävla- då hade jag möjligen hjälpt någon annan med sin/a häst/ar utan att känna att jag MÅSTE träna på ett visst sätt eller rida x antal dagar i veckan för att uppnå mina mål.

Annars har jag inget behov av att utomstående ska smeka mig medhårs och tala om vilken fin häst jag har- jag är inte med i någon klubb för inbördes beundran utan för mig räcker det om min tränare och de domare som dömer mig tycker att ”det ser bra ut” så att säga.

Sedan tror jag inte att jag hade trivts att stå i ett stall helt ensam och aldrig träffa andra ryttare/ hästägare men då hade det varit den sociala biten EFTER ridpasset som jag hade saknat.

Rider gör jag gärna ensam men sedan är det trevligt att ha någon att prata med, utbyta erfarenheter och träningstips osv.

Vad säger ni läsare? Vilken sorts hästägare/ ryttare är ni?

Skrivet

Onsdag- äntligen!

Idag var det äntligen dags för NN-träning efter 3 veckors paus- mycket efterlängtad!

Nog för att jag och Mini har jobbat på bra och inte stött på något vi inte kunnat reda ut men det var ändå roligt att få ”visa upp” oss.

Som det lätt kan bli lyckades jag initialt inte visa upp vänsterslutan så bra som den faktiskt kan vara numera- jag blev väl för ivrig och Kreon lite sur men när vi fick lugnat ner oss blev det bra :).

Summa summarum kändes Kreon jättefin när jag avslutade och jag längtar redan till nästa träning!