”Varje gång” (låter som att det är hur ofta som helst) jag planerat att köpa ny häst har jag insett att pengarna inte räcker till något annat än en unghäst (3-4 åring- om den ska vara ”något att ha” enligt mina kriterier).
 
Denna gången hade jag ju tur eller vad man ska kalla det- Kreon var förvisso utbildad som en 4-åring och såg också ut som en men det har ju gått snabbt att ändra på- väldigt skönt!
 
Fast efter detta köp och efter att ha följt några andra personer med unghästar känner jag verkligen ”ALDRIG MER EN UNGHÄST”.
 
Om jag så måste ta ett banklån eller köpa en inte så bra äldre häst så känns det just nu så och givetvis om det skulle hända något så att jag inte kan ha kvar Kreon.
 
Jag har ju haft en sådan ofantlig ”TUR” (valt ohyggligt snälla hästar vilket i slutändan ”straffat” sig på tävlingsbanorna) och därför haft väldigt behagliga unghästår tidigare men har insett att det jag BEHÖVER på tävlingsbanan är något som jag varken hade ORKAT MED eller VÅGAT hålla på med som 3 eller 4 åring som det ser ut idag, både med tanke på min ålder och det uppstallningsalternativ jag valt.
 
När jag köpte den första unghästen, Heron (4 år) var jag ju strax över 20 och även om jag för det mesta tror att jag fortfarande befinner mig någonstans där i ålder så måste jag rent objektivt inse att så inte är fallet. Jag är ännu försiktigare idag än för 20 år sedan, mer rädd för att slå mig och hade troligen också skadat mig värre/ tagit längre tid på mig att tillfriskna om något hade hänt idag.
 
Jag rider ju också ensam 90 % av tiden och på tider då det skulle ta för långt tid innan någon hittade mig om något hände.
 
Även om jag skulle låta bli att beakta den ökade skadrisk som i alla fall jag bedömer föreligger med unghästar vs utbildade hästar så finns det annat också som jag inte skulle vilja hålla på med idag.
 
Ser ju hur andra med unghästar har mer eller mindre ”bry” med att hantera sina hästar även från marken, om det så gäller att stå still på stallgången, lyfta hovar, få täcket pålagt osv.
 
Nu är ju mycket av detta sådant som blir lite som man gör det- det anser jag i alla fall- men ändå….nu vill jag ha allting mer ”serverat”, klappat och klart och inte behöva göra allt jobbet själv.
 
Någon annan får gärna slösa sin tid och sina pengar på de 1-2 första åren efter att en häst ridits in för även om unghästtiden verkligen även har sin tjusning så är det den mer ”ordentliga” ridningen jag numera är intresserad av- unghästar har jag haft och njutit av men nu räcker det liksom.
 
Sedan är det ju också så som en vän mycket klokt påpekade- när man köper en unghäst köper man i mångt ett oskrivet blad- på gott och ont.
 
Visserligen har ingen hunnit ”förstöra” det stackars djuret men man vet inte heller om det man ser och upplever vid köpet kommer att vara detsamma 1-2 år senare.
 
En vild 3-åring kan bli slö som 5-åring, en vaken 4 åring kan tappa intresset inne på tävlingsbanan som 5-åring och en unghäst kan också, efter lite ridning i kroppen visa sig sakna tillräcklig HÅLLBARHET för sina tänkta arbetsuppgifter.
 
Ja, mycket kan hända…bra och dåligt…men själv kommer jag som sagt att försöka välja lite säkrare kort (läs: en äldre häst) om jag måste göra ett nytt köp i framtiden.
 
Men vad säger ni läsare- kan ni tänka er att köpa en unghäst? Varför/ varför inte? Har ni gjort det och ångrat er? Verkar det kul/ trist?

Som redan diskuterats tidigare har man till och med 31 december möjlighet att lösa livstidslicens för sin häst, därefter kommer det att kosta 200 kronor om året.

För de som redan har licenser till sina hästar är det således ”lugnt”- de behöver inte betala något mer men jag är nyfiken på hur ni med hästar som för närvarande saknar licens kommer att göra- för alla hästar MÅSTE ha licens för att få tävla från och med nästa år.

Kommer ni att lösa livstidslicens snarast eller nöja er med den årliga kostnaden?

Ska ni kanske inte tävla nästa år pga de nya reglerna?

Själv kommer jag, min skrockfullhet till trots, att lösa livstidslicens och hoppas att jag får tävla med min kära häst i mer än 5 år (det är först därefter som denna blir mer lönsam så att säga).

Orkar inte ”tjafsa” för de 750 kronorna extra som livstidslicensens kommer att kosta, dessutom vet man ju aldrig om årlicensen plötsligt kommer att kosta mer än de 200. Känns som att det är lika bra att ha det ordnat en gång för alla men det kanske är dumt att resonera så?