Ja, det är väl inte svårt att gissa vem som fick jobba- moi, och vem som fick en vilodag- Arch :)!

Efter 4 veckors ledighet var det ändå nästan som om man knappt hade varit borta från jobbet och eftersom kollegorna gjort ett gott jobb med att hålla ställningarna så känner jag mig inte helt slut så här efter den första arbetsdagen.

Archie har som sagt fått vila- det gör han inte så ofta så det stör men någon gång mår säkert han också bra av en liten andhämtningspaus.

Tycker annars att jag rider ganska ”hårt”, i alla fall om jag jämför med andra hästägare. Mina pass är ofta både längre och intensivare än många andras, den slutsatsen drar jag utifrån det jag sett och det folk själva berättar.

Denna söndag var det min tur att ha stalltjänst, ett som tidigare nämnts inte speciellt betungande ”arbete” eftersom det bara står 5 hästar (av totalt 7) i stallet.

Stalltjänst innebär hos oss att man fodrar hästarna runt 07.00, släpper ut dom när de har ätit (efter ca en timme), tar in dom vid 14.30 och ger dom mat samt fodrar en sista gång 19.00.

För mig som bor nära är det lätt som en plätt, det är väl snarare om man bor långt ifrån och/ eller har andra saker inbokade under dagen som det kan vara lite besvärligt.

Men eftersom man bara har jour var 7:e vecka och tämligen enkelt kan få någon att ta i alla fall någon av passen åt en så tycker jag att vi kommer lindrigt undan i jämförelse med en del stall där man har hur många ”engagemang” som helst i veckan med både fodringar och intag/ utsläpp kors och tvärs.

Det verkar också vara en lättköpt grogrund för diverse konfliker (många stalltjänst-pass)- alltid är det någon som missar, kommer försent eller vad som helst och som sedan råkar i blåsväder.

Hur som helst…utöver min stalltjänst har jag inte gjort många knop idag.

Påbörjade Marie Jungstedts ”Den farliga leken”, annars har jag faktiskt inte läst en bok under semestern.

Sent på eftermiddagen red jag ut med mina djur och Sofie på Bobbo, hon ville ha pålitligt sällskap och det trodde jag mig kunna utlova.

Ingen har hitills haft något negativt att säga om varken Soya eller Arch vid uteridning och inte heller Sofie hade något att klaga på utan ville tvärtom gärna ta en repris vid tillfälle :).

Idag var det dags för den årliga stalltvätten och för mig att delta i den för första gången.

Jag hann rida ett bra dressyrpass på Archie i ridhuset dessförinnan och övade då på det som jag hade tränat på hos Ebba igår. Gjorde dessutom några byten åt vardera hållet och de flesta blev helt ok tycker jag.

Klockan 08.30 skulle vi börja städa stallet och jag skrattade lite när jag läste 2 av de andra stalltjejernas bloggar igår- de förfasade sig över att de skulle behöva stiga upp såååå tidigt (den en skulle minsann gå upp klockan 08.00).

Ja, ja…tid är ett relativt begrepp- jag minns inte när jag ens sov till klockan 8 sist :).

Här ser ni stallägaren i full action med högtryckssprutan. Vi andra skurade vägar och tak med borstar och varmvatten utblandat med rengöringsmedel.

En hel del vatten blev det att sopa undan också- här Mys mamma Renée med kvasten i högsta hugg.

Etersom vi var så många (ca 10 stycken) gick arbetet snabbt och lätt och vi var klara på bara några timmar.

Stallet blev jättefint och själva belönade vi oss med….

….en god fika som stallägarna bjöd på.

Hästarna får gå ute lite längre idag så att stallet torkar upp och jag har precis varit och serverat dom lunch i deras hagar.

De verkade helt obekymrade över det annorlunda serveringsstället och det faktum att det regnade- mat brukar ju få hästar att glömma det mesta.

Själv ska jag också ägna mig åt mat, dvs matlagning inför besök av min goda vän Ann som kommer från Stockholm (AnnH här på bloggen :)).

Jag kan inte påstå att jag någonsin betraktat fredagen den 13:e som en otursdag och efter dagens olika händelser tror jag att ni kan instämma i att jag har goda grunder för min åsikt :).

Efter sedvanliga stallbestyr och lite matinköp inför helgen bestämde jag mig för att åka till en ridsportaffär i Flädie för att titta efter ett nytt träns åt Archie.

Det han har (ett brunt Henri de Rivel) har han haft i flera år och dels börjar det se slitet ut och dels fastnade Archie i något i stallet igår (hann faktiskt inte se vad för det gick så snabbt) och förstörde nackstycket lite grann.

Hade man velat hade man ändå kunnat använda tränset men som sagt; jag kände för lite förnyelse.

Men antingen är jag väldigt ute eller väldigt inne för det finns knappt några snygga bruna träns att uppbringa.

Är det så inne med brunt att alla träns är slutsålda eller är det så ute att de helt enkelt knappt tillverkas. Ja inte vet jag…

Besökte redan igår två ridsportsbutiker i Malmö, ”My one” och hästavdelningen på Eko (jag bojkottar ju numera Hööks) men ingen av dom hade något snyggt.

Jo, Eko hade ett i princip likadant träns som jag redan har (och det är också köpt på Eko en gång i tiden) men detta var i storlek COB och fler kunde inte beställas. Synd för tränset var både snyggt och prisvärt (under 600:–) men men….

I Flädie idag hittade jag faktiskt ett helt Ok Knights-träns för 1359:– (då ingick precis sådana tyglar som jag vill ha- släta lädertyglar med dito ”ploppar”).

Visst; jag hade egentligen velat ha en ännu bredare nosgrimma eftersom jag tycker att det är så snyggt men detta tränset var som sagt helt Ok och jag orkar dessutom varken lägga mer tid eller engagemang på att leta vidare.

Så med tränset får man väl ändå säga att jag hade tur på ”otursdagen” eller hur :)?

När jag sedan åkte till Ebba för att träna kan jag inte heller påstå att jag drabbades av någon otur- tvärtom eftersom Archie gick ovanligt bra.

Vi började passet med att rida trav-galopp och skritt-galopp-övergångar, gick därefter vidare till skänkelvikning i galopp utmed spåret och sedan öppna i galopp utmed spåret. Sedan blev det diagonalslutor i galopp, skänkelvikning i trav utmed spåret och på diagonalerna, öppna och sluta i trav utmed långsidorna och avslutningsvis ett fåtal travökningar.

Jag diskuterade med Ebba hur vi ska lägga upp träningen framöver- jag vill fortsätta att träna 2 gånger i veckan och undrade vilket hon trodde var bäst/ gav mest: om jag själv red båda passen eller om vi delar på dom.

Vi bestämde att vi för det mesta ska dela på dom men att jag någon gång kanske rider båda passen själv.

Jag tycker själv att jag har nytta av Ebbas ridning och rider på den (hennes ridning) dagen därpå.

Även när vi kommer att introducera lite mer avancerade saker för Archie tror jag det är bra om det blir Ebba som ”sätter dom”- så blir det rätt från början :).

Efter detta pass var vi inte fullt lika slut och svettiga som de senaste gångerna, nu var vi ”bara” genomsvettiga och lite darrbenta (i alla fall jag).

När jag kom tillbaka till stallet och stod och pratade med en av de andra hästägarna säger hon plötsligt: ”du har tappat ett örhänge” och DÅ inser jag att det är fredagen den 13:e- värsta otursdagen!!!

För mina örhängen är dels relativt dyra (guld och diamanter) och framför allt näst intill omöjliga att både sätta på och ta av.

Medan jag plockade in mina saker från släpet gick jag och tänkte att jag kunde skicka ett sms till Ebba och framföra att om någon någon gång i en avlägsen framtid möjligen skulle råka hitta ett örhänge i ridhuset (yeah right!!!) så är det mitt.

Och precis som jag tänker denna tanke och ska sopa ut en bajshög från transporten ser jag örhänget mitt i transporten, lite grusigt men fullständigt oskadat?!?!?!

Var det världens tur eller vad????

Nu får jag väl sitta blick stilla i soffan resten av kvällen och inte utmana ödet (hoppas inte detta inlägg försvinner ut i den oändliga rymden innan jag hinner publicera det- sådant är också såååå kul- NOT!!!).