Inlägg av

Speciella annonser del 137, för långsamätning

Snål-Birgitta tyckte att priset var i mastigaste laget men å andra sidan är nätet handgjort och kan säkerligen hålla i flera år (det har i alla fall mina nylon-dito gjort).

Bra produkt om man behöver hålla hästen sysselsatt och en miljard gånger bättre än att hänga upp pet-flaskor och annat skramlande skit i hästens box.

Ni som läst bloggen länge vet att jag anser att detta är en styggelse utan dess like, jag tåler inte ljudet av flaskor, bollar, trädgrenar, whatever som dunkas mot galler/ boxvägg och detta hönät lär om inte annat vara tyst :)!

Mer om onsdagen och en läsar/bajsfråga

När jag hade klarat av stallbestyren på morgonen åkte jag och Soya som planerat till Järavallen för att leka och bada med Åsa och hennes hundar Corre och Trillik.

Liksom förra veckan hade vi alla det hur mysigt och roligt som helst och efter 1½ timme med ruscher i vattnet, lite simning, allmänt nosande och kaninletande i olika hålor på land (utan resultat dock) så tror jag att hundarna var rätt så rastade :).

Soya står och funderar över något….

Och funderade, det gjorde jag och Åsa också och det är här vi skulle vilja ha lite läsar-hjälp!

På en del små ”sand-öar” i vattnet hittade vi massvis med bajshögar som den ovan och då jag såg den första högen var jag övertygad om att det var bajs från en liten hund- det såg nämligen exakt ut så.

Dock hittade vi snabbt typ 20-30 högar på en mycket liten yta och det är helt omöjligt att en mängd småhundar skulle ha varit framme och lämnat dessa visitkort för det går nästan inga hundar där alls och än mindre så många att denna enorma mängd bajs skulle ha lämnats kvar.

Nu är frågan vad det är för djur som lämnat högarna?

De enda djuren vi har stött på i naturreservatet är kaniner, fåglar, hundar och hästar :).

Inte kan väl fiskmåsar producera sådana högar, eller????

Vad säger ni läsare; kan ni lösa vårt bajs-mysterium?

Här ett mycket bra köp jag gjorde förra året på EKO- ett par skor som jag köpte för 15 kronor (!!!)- Jacsons motsvarighet till Foppa-toffeln och som man tydligen ska ha i stallet ?!?!?

Som stallsko vet jag inte om det är så lämpligt att gå med dessa mjukisar men däremot är de utmärkta när man vandrar i vatten och på stranden- särskilt om man inte vill trampa i bajs efter gud vet vilket djur :)!

På eftermiddagen fick vi besök av valpen Kira och hennes familj och som synes var varken Kira eller Soya särskilt intresserade av varandra.

Soya blev utskälld av lilla valpen redan när de kom och därefter gjorde hon inga fler kontaktförsök.

Den nya lagen närmar sig

På flera håll i massmedia har man uppmärksammat det som jag skrev om i bloggen redan för flera månader sedan, dvs de nya reglerna för ute respektive inne-vistelse för hästar som börjar gälla från den 1 augusti.

De nya hästhållningsreglerna säger

• Stallinredning ska tåla hästsparkar.

• Boxväggar, boxdörrar och skiljeväggar mellan spiltor ska vara utformade så att hästarnas sociala behov tillgodoses.

• Hästar ska dagligen få möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.

• Hästar får inte stå uppstallade i spilta mer än 16 timmar per dygn.

Det ska bli intressant att se om reglerna kommer att innebära någon förändring för våra hästar i realiteten eller om detta bara är en ”pappers-produkt” som svårligen går att kontrollera eller som det ens finns resurser att lägga på att kontrollera.

Som den cyniker jag i många fall är tvivlar jag på att det kommer att bli några större revolutioner, i alla fall i privatstallen.

Ridskolorna kanske dels inte vågar vara lagbrytare och dels kanske har en annan kontroll på sig, vad vet jag, men vem ska kontrollera vad som sker ute i buschen och om alla hästar har fått vara ute i tillräckligt stora hagar varje dag?

Missförtå mig inte; jag tycker att lagen är ett utmärkt steg i rätt riktning mot att hästar ska få vara ute mer och kunna röra sig fritt men jag tvivlar som sagt på att det går att kontrollera så att den efterlevs.

Och vem ska avgöra om en hage är tillräckligt stor för att en häst ska kunna ”röra sig fritt i sina naturliga gångarter” i den?

Kanske borde man angett någon form av minimi-mått för rasthagar också, precis som man har gjort med takhöjd i stall osv?

Ja, ja…inte vet jag men vi får väl se om vi märker någon skillnad om några dagar eller inte…

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/nu-slapps-hastarna-loss_4268861.svd

http://www.vf.se/nyheter/allman/friare-hastar-med-nya-lagar

Onsdag- en flitig och en lat i stallet

Idag tyckte jag att Archie hade gjort sig förtjänt av en vilodag- därav rubriken- det var trots allt över en vecka sedan han vilade sist.

Så medan han gick i hagen passade jag på att göra något som jag slarvat med sedan länge; box och krubbtvätt!

Archie både äter och dricker som en gris; vattenkoppen är ständigt full av ensilage och när han äter sin mikroskopiska mängd kraftfoder utblandat i betfor så skvätter han runt detta i stora cirklar vilket gör att långt ifrån allt hamnar i gapet utan även på väggarna.

Som med en del annat som har med städning att göra har jag dragit mig för detta helt i onödan; en spann med skållhett vatten fick hur snabbt som helst bort alla ”bevis på min gris” (det rimmade) och nu har jag lovat mig själv att vara mer noga framöver och inte låta det gå för långt mellan tvättarna.

Så här mycket (läs: lite) gräs har vi i våra hagar numera.

För min välnärda fd fånghäst gör det inget att gräset inte når till kotorna men liiite mer kunde gott få spira fram- hur nu detta ska gå till när det inte regnar.

Stallägaren har fått in en riklig första-skörd ensilage som räcker mer än väl och det är verkligen tur eftersom det inte blir mer skördat i år.

Ser ni lilla Soya långt bort i bild?

Hon har verkligen blivit superduktig med att inte springa in i hagarna hur som helst, något hon ägnade den första tiden hos oss åt.

När jag hade Archie på ridskolan kunde hon ibland rusa in i en hage och tokskälla på någon häst och gärna springa efter den också.

Livsfarligt för både hund och häst så klart och jag är otroligt tacksam över att hon helt slutade med detta efter att hon en dag sprang in i staketet och fick sig en ”ström-kyss”.

Tyvärr lär sig inte alla hundar lika lätt; min första hund, schäfern Ketty blev både sparkad och sprang in i staket utan att ta lärdom och det var så klart allt annat än roligt.

Soya stannar numera på behörigt avstånd när jag går med hästar till hagen och jag kan få henne att komma till mig om jag verkligen ropar övertalande på henne men helst håller hon sig som sagt undan. Klok doggy!

Tisdag- ändrade planer

I morse red jag ett dressyrpass som planerat med Archie och han kändes fin och ”med”.

Vi gjorde ungefär samma saker som Ebba hade gjort igår och efter 50 minuter var jag nöjd och avslutade passet.

Sedan blev det gräshage- fast i ärlighetens namn är det numera inte så mycket gräs över eller snarare sagt i våra hagar.

Som ni vet har det inte regnat på veckor mer än vid 2 korta tillfällen och även vår egen gräsmatta hemma är helt sönderbränd.

Om man ska se det från den positiva sidan så behöver man inte lägga någon tid på att klippa den i alla fall….

Efter mina stallbestyr begav maken, Soya och jag oss iväg med bil; planen var att besöka ön Ven utanför Landskrona dit det tar ca 30 minuter med båt.

Maken och jag har varit där vid ett tillfälle för många år sedan men nu ville vi åka dit med Soyis och gå i de vackra omgivningarna.

Med tanke på att det är tisdag, att vädret var lite halvdisigt och att väl mångas semester är slut trodde vi inte att vi skulle mötas av den enorma anstormning med människor vid kajen och eftersom vi inte ens kunde hitta parkering till bilen valde vi att inte köa (kanske förgäves) utan la om rutten mot Söderåsens nationalpark i stället.

Som synes på bilderna nedan kan man där vandra i mycket kuperad skog vilket passade oss utmärkt särskilt eftersom vi kunde ha Soya lös.

Ta i trä följer hon oss mycket bra, det finns så mycket att nosa på och markera sitt revir på (maken till små-kissande tik har jag aldrig varit med om) och eftersom det inte finns kaniner i skogen 🙂 springer hon inte iväg hur som helst.

Efter en timmes vandring ansåg vi att vi var värda en lunch på ”Kalle på Spången”- det är där en del av Edvard Perssons filmer är inspelade.

På tal om Edvard Persson tycker jag att texten i en av hans låtar säger mycket om skåningar och deras inställning till sig själva eller vad sägs om ”ja, låt dom bara gå på- vi klarar oss nog ändå” :)!

Måndag- alla fick motion

Solen måste ha läst gårdagens inlägg för den förlät mig och kom tillbaka idag!

Maken, Soya och jag begav oss på morgonen till vårt nya promenadställe, naturreservatet vid Dalby dit det tar ca 15 minuter att köra.

Efter 1½ år som hundägare börjar vi tröttna något på grusvägarna i närområdet, även om de är jättebra på många vis kan det ändå bli lite tjatigt om man går där 2-3 gånger om dagen vecka ut och vecka in.

I naturreservatet finns så vitt jag kunnat bedöma inga kaniner och då håller sig Soya hela tiden väldigt nära oss även om hon skulle kunna springa iväg flera kilometer utan att komma till någon väg vilket känns tryggt.

Efter 1½ timmes promenad i både skog och på öppna fält, ibland ganska kuperade, så var vi välmotionerade alla tre och Soyas tunga hängde som en slips i värmen.

Idag såg vi inga badande vid kalkbrottet- kanske har många börjat arbeta eller så tyckte de inte att det var tillräckligt varmt idag. Det är skönt att kunna växla mellan skog och öppna vidder, i skogen är det så skön luft, mycket svalare än på fälten.
Nu närmar vi oss slutet på promenaden och Soya börjar se lite trött ut.

På eftermiddagen var det dags att åka till Ebba- denna gången för att hon skulle rida.

Det har nog säkert gått 2 månader sedan Ebba red men det märktes ingen ”ringrostighet” mellan henne och Archie utan han gick tvärtom jättebra på alla sätt och vis.

Skolor, skänkelvikningar och galopparbetet flöt på utan minsta problem och det är nyttigt för mig att se att det i alla fall inte är Archie det är ”fel på” när det gäller att flytta sig åt sidan.

Med Ebba i sadeln går det hur lätt som helst och jag kan nog inte bara skylla på att det skiljer 7 hål mellan våra stigläder :).

Några byten blev det också, varav de flesta var rena så det hoppas jag att vi ska jobba vidare med framöver.

Nu blir det tyvärr ingen mer träning denna veckan eftersom Ebba ska resa bort men nästa vecka hoppas jag på 2 pass som vanligt igen.

Avslutningsvis en bild jag glömde publicera igår; ett litet försök till gruppfoto från gårdagens promenad med hundarna.

Det roliga med bilden tycker jag är att, precis som Görel påpekade igår, Soya är den enda hunden som tittar på fotografen, dvs sin ägare :).

Längst till vänster i bild är Zelda med sina ägare, sedan håller Jonathan Soya och Lilli och därefter syns Robban och Åsa med sina doggys Bubben (en sloughi), Gandalf, Trillik och Corre.

Veckan som gått

Under min första semestervecka har jag hunnit med en mängd roliga aktiviteter som involverat både hunden och hästen och jag har också träffat många vänner-en precis lagom mix som bara varit rolig och inte uttröttande.

Ibland vill man hinna med så mycket på sin ledighet att det bara blir stressigt och någon gång har jag nästan försjunkit i ett aldeles för förslappat tillstånd så det gäller att hitta en balans.

Archie går för fullt nu och med honom var jag hos Ebba två gånger under veckan. Första tävlingen på vad som känns som en evighet blir förhoppningsvis första helgen i augusti.

För Archies del, dvs för att få ett mjukare utomhusunderlag önskade jag mig regn i veckan men det kom inte en droppe.

Däremot var skogsstigarna vi red på i söndags då vi åkte till Susanne mjuka och sviktande så i alla fall där märktes inte den långvariga torkan.

Soya lärde sig att bada med den äran i veckan och vi har redan preliminärbokat nästa beach-party med Åsa och hennes hundar.

Ett besök på hundkappbanan hanns också med i veckan liksom en lång promenad i naturreservatet vid Dalby.

Själv fick jag rasta plånboken i torsdags då ett av årets 3-4 Ullaredsbesök klarades av.

Jag blev otroligt nöjd med många av inköpen och har även preliminärbokat nästa resa dit; i
november. Tur att man känner lika Ullaredsbesatta människor (hej Petra) så att man alltid har sällskap på resan upp (som tar ca 2 timmar).

Hemma tvättade maken och jag vår ”stuga”, det förråd vi har på tomten, och det var en skön känsla att betrakta det glänsande vita slutresultatet.

Även om jag inte vill ägna hela semestern åt ”slit och släp” så är det ändå skönt att hinna med sådant som man gärna drar sig för när man jobbar och kommer hem trött på kvällen.

Kommande vecka innehåller en hel del ”kuligheter” varav en del tyvärr är lite väderberoende så vi får väl se hur det blir med den planeringen….

Söndag- förlåt solen; jag tar tillbaka allt!

Efter en mulen dag med KONSTANT ihärdig blåst ångrar jag mina klagovisor om värme och för mycket sol!

Fick gå och rida med jacka för första gången på flera veckor och det vill jag helst slippa framöver.

Så solen; vänligen återvänd snarast, fast om du vill kan du gärna låta din vän regnet besöka oss i natt.

Idag var Soya och jag liksom förra söndagen på hundkappbanan i Landskrona och det gick som det brukar :).

Soyas väninna Lili sprang för första gången och gjorde det jätteklokt och bra så jag hoppas och tror att hennes ägare Jonathan fick blodad tand.

Efter träningen begav vi oss till Järavallen för en timmeslång promenad; det var Åsa och Robban med sina 4 hundar, jag och Soya, Lili och Jonathan och ett par med sin whippettik Zelda (tror jag den hette).

Alla såg ut att trivas och eftersom vi gick i skog kände vi inte alls av blåsten.

Någon blåst märkte jag knappt senare på dagen heller då jag åkte till min vän Susanne för att rida med henne i skogen i närheten av hennes gård.

Vi var ute i nästan 1 1/2 timme men skrittade mest och pladdrade på som vanligt förstås :).

Nu är klockan snart halv åtta och jag är rätt så mör efter så många utomhustimmar men eftersom jag har semester gör det inget!