….tänk vad mycket lättare allting skulle bli (eller så skulle man få veta långt mer än man egentligen ville ….).

Många av mina vänner och bekanta har väldigt svårt att förstå att jag aldrig någonsin tar sovmorgon på helger eller semestrar, även om jag inte ”behöver” åka och tex tävla.

En del tror felaktigt att jag är mogonpigg medan andra helt enkelt frågar varför jag inte kommer lite senare till stallet på min fritid.

Svaret är verkligen inte att jag är morgonpigg men däremot hade jag inte ”samvetsmässigt” kunnat sova samtidigt som jag ”vet” att Archie står och väntar på att få komma ut i hagen, det är ju det han är van vid.

En av de absolut största nackdelarna med att stå uppstallad på ridskolan är att vi inte kan disponera våra hagar fritt utan att alla hästar har särskilda hagtider (på sin höjd halvdags-pass) i tilldelade hagar. Detta system innebär följdaktligen att man inte kan ”komma och gå som man vill”, dvs har man hagtid mellan 8 och 11 (för att ta ett exempel) så får hästen bara vara ute i 1 timme om man kommer klockan 10. Kommer man inte förrän klockan 11 är hagtiden förverkad och har man då riktig otur och alla andra har släppt ut sina hästar på sina hagtider får hästen alltså inte alls komma ut den dagen.

Hur viktigt det är med hagvistelse, hur länge denna bör pågå, om den ska ske på en regelbunden basis osv har bland ”våra” hästägare alltid haft oerhört varierad prioritet och ett fåtal hästägare har genom åren i princip knappt ens utnyttjat den begränsade hagtid de fått sig tilldelad. Tyvärr har det i dessa fall lika sällan handlat om hästägare som på annat sätt (hand-betning, allmänt pyssel och långa ryktstunder, skrittpromenader osv) fått hästens dagar att innehålla annat än ridning utan man har ansett att det räcker med detta (ridningen) och/ eller inte haft tid/ lust med annat.

Själv har jag alltid varit extremt angelägen om att ha mina hästar ute så länge det bara någonsin går trots detta mycket begränsande system och därför finns inget utrymme för sovmorgnar och dylikt för min del. Ju tidigare man släpper ut hästen desto längre får den vara ute= enkel matematik för min del.

Det är bland annat i dessa hagutsläppar-stunder jag hade önskat att i alla fall min häst hade talförmåga och kunde förmedla vad han helst vill!

Vill han helst gå ut i hagen oavsett väderlek eller finns det omständigheter under vilka han hellre hade stannat i boxen?

För att jag ska strunta i hagutsläpp krävs antingen extrem blåst, dito regn eller snöfall och Archie verkar aldrig ovillig till att gå ut men tänk om han mycket hellre hade stannat i boxen vid tex väldligt varmt väder?

Soya markerar ju mycket tydligt när hon inte vill gå ut men Archie är antingen mer ”kuvad” eller så kvittar det honom verligen vilket eller så vill han absolut gå ut oavsett. Ja, hur ska man veta?

Hade jag vetat att han föredrog boxen framför hagen hade jag absolut tagit mig sovmorgnar oftare men nu försöker jag göra det jag tror är rätt även om det kanske är helt fel. Han kanske blir jättebesviken varje gång jag dyker upp i ottan?

Det som ytterligare komplicerar saken är att våra hagar är tämligen små och helt saknar gräs. Hade vi haft stora kuperade hagar med böljande gräs vill jag tro att ingen häst inte hade föredragit dessa framför boxen men vad anser hästar om de små fyrkanter utan mat som vi på ridskolan kallar hagar?

För mig ska hagvistelsen framför allt vara en form av ”viloplats” för hästen, alltså ett ställe där hästen själv har möjlighet att avgöra hur den vill tillbringa tiden utan att vi människor styr (som när vi rider eller på annat sätt tränar/ motionerar hästen). Om hästen vill ta sig en liten galopp ska den kunna göra det och om den vill stå och sova i en hörna så ska den kunna göra det.

Jag har bara en enda gång faktiskt föreslagit för en hästägare att hon inte skulle släppa ut sin häst alls och det handlade om en fd galoppör som så fort den kom ut i hagen började ”staketvandra” så mycket att den till slut gick i ett egenuppgrävt dike utmed hagens sidor. Hästen föreföll alltså mer stressad och ”lidande” i hagen än utanför den och för just den individen verkade hagvistelse inte tillföra något annat än obehag.

Men för ”normalhästen” har jag svårt att tro att box föredras framför hage hur trist den än må vara för utomhus har hästen i alla fall en större rörelseförmåga och kan också få fler sinnesintryck. Men som sagt, säker är jag inte, i alla fall inte när det gäller min egen häst och just hans hagförutsättningar, jag gissar bara och får därför heller aldrig några sovmorgnar :=).

Som ni kanske kommer ihåg har jag tidigare lagt fram teorier om att Soya skulle kunna arbeta som både knarkspanare och ”benskydds-uppletare”.

För ett tag sedan insåg jag att det doggyn är minst lika bra på att leta upp som strykkappor och boots är alla former av kadaver; den perfekta lik-letaren med andra ord!

Jag vet inte hur många gånger jag sett Soya bära på och tyvärr också försöka smygäta på alla möjliga djur i olika grader av förruttnelse.

Detta bevisar samidigt att det inte bara är människor som föredrar ”hemmalagat” framför halvfabrikat för medan Soya alltså inte gärna äter sitt mycket dyra märkestorrfoder så stoppar hon glatt i sig skalet från bakade potatisar, pasta, över huvud taget allt som vi tillagar till oss själva och som sagt då alla djurlik hon kan finna!

I ärlighetens namn är jag inte så hysterisk kring vad Soyis stoppar i munnen, visst tar jag djuren ifrån henne om jag ser det men det är inte så att jag maniskt följer varje steg Soya tar utomhus och bevakar så att inget slinker ner i gapet.

Jag tror på tesen att ”lite skit rensar magen” och Soya har hittills inte blivit dålig av allt hon stoppat i sig.

Själv anser jag att vi människor många gånger går till överdrift i vår renlighetsmani, vårt ”bäst-före-datum-stirrande” och försök att eliminera all smuts, bakterier och annat som vi tror är farligare än det nog är.

Så klart måste man hela tiden göra avvägningar och en del både människor och djur är långt känsligare än ”normal-individen” och då får man givetvis vara mer försiktig men rent generellt tror jag på att vänja kroppen vid att inte allt alltid är näst intill steriliserat.

En bekant höll för några år sedan på att både skala och skiva alla morötter hon gav sin häst och i samband med detta togs minsta lilla prick bort från morötterna. Själv slänger jag in hela morotsknippen med blast och allt och min häst verkar lika glad och frisk som den som inte ens behövde bita itu sina egna morötter!

Härom dagen ringde min mor till mig och var väldigt ledsen och upprörd.

Hon hade varit på minneslunden på Spillepengen där en liten graverad minnesplatta har placerats till minne av hennes pekinges Riki. Bredvid plattan hade modern en kruka med sommarblommor samt ett lampa av den typ som drivs med solljus.Jag skriver hade för när modern besökte minneslunden senast visade det sig att någon stulit (!!!!!) lampan som högt räknat kanske är värd 50 kronor.

En annan kvinna hade blivit bestulen på blommor som varit placerade på hennes hunds grav.

Modern var om sagt både ledsen och upprörd och faktiskt även förvånad.

Förvånad var däremot inte jag eftersom jag har insett just det rubriken förtäljer, dvs att det finns tjuvar till allt.

Jag har läst om olika stölder på ”riktiga” kyrogårdar (för männskor) där skrupellösa kräk tydligen inte dragit sig för att stjäla både blommor och trädgårdsredskap (vattenkannor och dylikt).Det är verkligen för bedrövligt att man inte ens känner någon slags ”heder” inför saker på en begravningsplats men så är det tydligen…..