Inlägg av

Skrivet

Drömmen om det egna stallet

Som rubriken antyder så har jag i massor av år haft en DRÖM om att ha eget stall. Först nyligen har jag dock äntligen insett att det varit just en dröm och inget jag längre vill förverkliga.

När jag och min man köpte vårt hus utanför Staffanstorp för ganska exakt 5 år sedan antog de flesta att vi dels hade köpt en gård och dels att jag skulle ha min häst hemma. Inget av detta stämde, vi har ingen möjlighet att ha någon form av uppstallning och min tanke var aldrig att flytta Décima och numera Archie från ridskolan.

På den tiden jag var ung, tjänade långt mindre än nu och dessutom var ensam om alla räkningar var stallhyran en mycket betungande post och jag inbillade mig att jag skulle komma långt billigare undan om jag hade eget stall och dessutom möjlighet att tjäna pengar på eventuella inackorderingar.

Idag har jag en annan ekonomi och har framför allt insett att man inte TJÄNAR pengar på att ”driva stall”, det är snarare, om inte en förlustaffär så i vart fall någon form av subventionerad välgörenhet åt andra hästägare :=).

Jag har en bekant som för några år sedan köpte en gård med ridhus och plats för ca 10 hästar. Trots detta står merparten av boxarna tomma och det är endast bekantens egna 2 hästar som huserar i stallet. Bekanten har en sådan ekonomi att hon inte är i behov av de pengar eventuella inackorderingar skulle kunna betala och anser dessutom att det är mer besvär med att ha en massa folk springande i hennes hemmiljö än vad man tjänar på det rent ekonomiskt. Jag förstår henne….

Nu när min man då och då slänger ur sig att det ju kunde vara roligt att ha Archie ”hemma” så har jag insett att det hade varit mer besvär än nöje, i alla fall så som våra liv ser ut just nu.

Vi arbetar båda heltid, är tämligen ohändiga och dessutom vana vid att kunna ta det lugnt på vår fritid. Inget av detta är optimalt om man har ett eget stall, det kan nog alla stallägare skriva under på.

På ridskolan har jag all service jag behöver. Archie blir fodrad 4 gånger om dagen, ridhuset harvas varje dag och om hagen går sönder så lagar personal den. Vill jag resa bort finns det många både vuxna och ungdomar som kan ta hand om Archie och skulle en olycka inträffa finns en ATG-klinik på 5 minuters promenadavstånd. Jag har en fast månadskostnad för uppstallning och foder (ca 3300:–/ månad med det extra ensilage jag köper till) och oavsett hur många gånger boxen behöver målas om, staketet lagas, brädor spikas fast eller vad det nu kan röra sig om så påverkar det inte MIN plånbok. Dessutom behöver jag inte bekymra mig om hur eller varifrån foder köps in, allt finns på plats utan mina insatser.

Nej, skulle det osannolika inträffa att jag vinner så mycket pengar att jag kan sluta arbeta och köpa en mer eller mindre underhållsfri gård med ridhus så flyttar jag med blixtens hastighet men annars lär jag bli ridskolan trogen i många år till :=)!

Skrivet

Equiterapeut-besök

Måste börja med att skriva att den jag felaktigt kallade ”kiropraktor” i tidigare inlägg (S) är equiterapeut med en 2 årig heltidsutbildning från Katrineholm (läs mer på http://www.htu.nu/). Rätt ska vara rätt!

Hur som helst så gick S igenom Archie idag och det hon kunde hitta var lite spänd ländrygg, en liten låsning i vänster framknä och att höger höft var något högre än den vänstra. Detta är så klart små nyanser och inget jag själv känt eller sett mer än att Archie mer eller mindre konstant vilar höger bak när han står på stallgången (aldrig i boxen) vilket har pågått i mer än 1 års tid (vilket jag också påpekat då veterinär undersökt Archie tidigare).

Snedheten vad gäller höfterna kan också påverka det faktum att Archie haft svårare att flytta sig undan höger skänkel även om många hästar har lättare för att tex gå sidvärts åt det ena än det andra hållet. Det kan alltså bero på andra faktorer också (bara en sådan sak som hur ryttaren sitter i sadeln) men jag tycker ändå att det ska bli oerhört spännande att se om jag kommer att märka någon skillnad efter behandlingen.

Bara för att en equiterapeut hittar ”grejer” på ens häst är jag inte övertygad om att all behandling ger för ryttaren märkbar effekt. Jag tror att hästar reagerar olika precis som människor och vad gäller människosläktet VET jag att vissa känner efer långt mer än andra och ojar sig över sådant som någon annan knappt hade märkt av.

För några år sedan fick vi genom arbetet 5 gratisbehandlingar av en massör. Påd en tiden var de flesta av mina arbetskamrater äldre än jag och framför allt långt mer otränade.
Jag var övertygad om att massören skulle ”göra vågen” över min fulländade muskulatur (tänk vad man kan få för sig…..) men så var det långt ifrån.

Trots att JAG aldrig upplevde att jag hade några problem/ besvär så fann massören flera muskelknutor som då hon väl började bearbeta dom kändes en del. Och visst var det skönt att bli knådad på men jag kan inte påstå att jag egentligen märkte någon effekt eller att jag blev starkare/friskare/ whatever.

Archies behandlingen då….ja, denna bestod av laser, akupunktur och ”mekanisk massage/ knådning”.

S passade även på att ge Archie högra framben lite laserbehandling eftersom det benet fortfarande är lite svullet efter det sår han fick där för 3 veckor sedan.

Jag frågade om jag kunde göra någon form av ”egen-behandling” på Archie och där tyckte S att jag skulle inrikta mig på ”allt som stärker bakdelen”.

Ett återbesök är planerat till nästa vecka och jag är som sagt mycket förväntansfull över eventuella resultat.

Som jag nämnt i tidigare inlägg är jag skeptisk till ”självutnämnda kotknackare” med tvivelaktig eller ingen utbildning men annat som jag TROR eventuellt KAN förbättra Archies prestationer och/ eller välbefinnande och inom rimliga kostnads-gränser tycker jag helt klart är värt att prova.

Själv är jag något (hmm….) mör i kroppen efter gårdagens ”Vårrus” som jag sprang tillsammans med 10600 andra kvinnor i Malmö (5 km).

Jag sprang med en 15 år yngre och mycket vältränad kollega och kände att jag var tvungen att bevisa att 1 ½ års intensiv gym-träning hade gett önskad effekt.

Så jag RUSADE verkligen runt och släppt inte kollegan en milimeter ifrån mig, man kunde ha trott att det gällde liv och död :=). Så nu börjar det kännas i låren…den träning jag bedriver i min ensamhet är inte fullt så intensiv. Men det är kul att fortfarande kunna ge ungdomarna en match :=)!

Skrivet

Dagens träning

På söndag är det meningen att Archie ska gå både LB:2 och LA:3 för första gången. Båda klasserna går på lång bana och vi har hittills bara ridit på kort men just banans längde borde inte vålla några problem.

Vi tränade idag som vanligt på de moment som ingår i framför allt LA:3-programmet, skänkelvikning, serpentiner i galopp, halt ur galopp och travökningar.

Jag vill inte påstå att kvalitén på något av ovanstående var den bästa men det bör duga för godkänt resultat.

Framför allt serpentiner i galopp har alltid varit mitt ”paradnummer” med alla hästar och även Archie gör dom ganska bra redan men det går att få till ännu mer samling om man anstränger sig. Risken är dock att jag får ett avbrott till trav och jag vill samla FÖR mycket så än så länge försöker jag att bara ”rulla på” i lagom friskt tempo och inte samla så mycket.

Skänkelvikningarna är som de är; Archie har svårt att gå åt sidan i trav med bibehållen bjudning och det är förhoppningsvis ”bara” en styrkegrej som kommer att förbättras.

Vad gäller halter ur galopp så fick jag till slut göra några ganska bryska sådana då jag med ”vanlig ridning” bara får en häst som vräker sig framåt på bogarna och med ”tusen ton” i händerna. Även detta är förvisso till viss del en styrke-grej men jag VET att Archie kan bättre och det bevisades också efter några abrupta stopp. DÅ kunde han plötsligt stanna med bakbenen mer inunder sig och utan att det kändes som att jag hade bly i händerna.

Det var precis samma sak då jag började lära honom halt ur trav, Archie ville bara vräka sig framåt-neråt och det var inte alls en angenäm känsla.

Ja, ja…vi får se vad som händer på söndag. Antingen går han bättre än idag, eller sämre, eller likadant :=)!

Kiropraktorn ska komma om några timmar; rapport om DET kommer imorgon!

Skrivet

Fin och ful bild + sådan ägare sådan häst?

En smickrande bild på den svarta busen och….

….en mindre smickrande dito :=)! Notera hur man genom att fotografera från en viss vinkel kan ge en fullständigt missvisande bild av en häst. Här ser det ut som att Archie har världens klenaste hals medan han i själva verket -som jag skämtsamt brukar säga- består av 50 % hals och 50 % kropp, dvs halva hästen är en enda stor hals :=)!
Bilderna ovan togs av skötaren Lina idag.
Man brukar ju säga ”sådan ägare sådan hund” men i morse när jag studerade Archie i hagen så slog det mig att både han, Heron och Décima varit väldigt lika MIG, i vissa avseende i alla fall.
Mat: Mat är ett av livets glädjeämnen; det tycker både jag och mina hästar. Aptiten är god och det lämnas aldrig kvar något på tallriken/ i krubban.
Hygien: Jag tycker att jag är hyfsat ordningssam och kan absolut inte ha det stökigt och smutsigt omkring mig. Även hästarna har varit/ är otroligt renliga i hagen.
Om jag jämför Archie med Birk tex så slänger sig Birk ner på närmsta jordplätt och rullar sig utan att verka reflektera över VAR han ligger.
Archie går flera varv runt sin tilltänkta rullningsplats, kollar och nosar noga. Är marken för hård lägger han sig INTE och ännu värre om det är för lerigt/ blött. Då skippar han rullningen tills marken åter är så som han verkar vilja ha den; lagom fast och REN.
Jag är mycket tacksam över denna noggrannhet!
Heron var faktiskt exakt likadan och jag minns en gång då han felbedömde mark-läget och la sig ner på en plats som av hans tyngd drog upp en massa vatten/ lera från indunder ytan som såg till synes torr ut. Heron blev superlerig och han fick nästan ett mänskligt uttryck som sa ungefär ” Kan vi gå hem NU- jag MÅSTE duscha omgående”. Om man kan säga om en häst att den såg äcklad ut så gjorde han det. Faktiskt!
Även Heron gick en period med en ponny som var hans raka motsats. Den kunde lägga sig rakt ner i en vattenpöl mitt i vintern för att sedan stå och darra som ett asplöv. Till råga på allt hade den lätt för att få korsförlamning. Snacka om korkad häst!
Jag stod ibland utanför hagen och bevakade den och brukade skrika och rusa fram då jag såg att den var på väg mot en vattenpöl. Men vad hjälpte det…så fort jag gick därifrån dök ponnyn ner i dyngan…suck….
Försiktighet: Jag har alltid varit mycket rädd om mina saker och har tex leksaker i nyskicks-utseende från när jag mycket liten. Även i vuxen ålder kan jag ha både kläder och annat i många, många år utan att det ser slitet eller förstört ut.
Även hästarna har tack och lov varit försiktiga med sina grejer; tänker då framför allt på täcken.
Heron kunde ha ett och samma utetäcke i hur många år som helst, det blev aldrig den minsta lilla reva.
På Décimas boxdörr hade man kunnat hänga sin 27.000-kronors sadel i veckor utan att vara rädd att hon skulle välta eller bita i den, hon rörde aldrig någonting.
Archie är mer klåfingrig med sådant som hänger utanför boxen och som han kan nå och han har också gjort en del trä-sniderier med tänderna i sin box. Däremot leker han aldrig med hönätet tex eller stallbandagen (som han förvisso bara haft när han har haft sår på benen).
Sammanfattningsvis är jag mycket tacksam över att jag aldrig behöver bekymra mig över matvägrande hästar, skitiga dito eller saker som hela tiden bits itu, dras sönder eller blir förstörda på annat vis. Tack för det!

Skrivet

Rapport från Ullared

Är nu hemkommen efter 5½ timmes intensiv shopping i Ullared!

Vi åkte från stallet 06.00 och var framme 2 timmar och 10 minuter senare. Inga köer (som vanligt vid den tiden) och det var bara att traska in. Även inne i affären var det relativt lugnt, inte som ibland då man nästan får armbåga sig fram med kundvagnen. Inte heller vid kassorna var det kö.

Köpte flera dunkar B-vitamin, flaskor med E-vitamin, glansspray (29:–/ flaska- superbra!), gummiband, 2 longeringslinor à 39:– (de jag har nu och som jag använder när jag tömkör är så trådslitna att de börjar bli farliga), jättesnygga ridbyxor i superkvalité för 249:– och en ny svart ridjacka för 279:–.

Köpte även en flugluva/ mask för 49:– som jag med facit i hand borde köpt fler av. Den satt som gjuten på Archie men lär inte hålla för en hel sommars bus med Birk (han fick en likadan och DEN kommer Archie garanterat att demolera tämligen omgående- han måste fingra på allt som ”sticker av”).

Flugspray och roll-on blev det också liksom ludd som vi ska sätta på hästarnas grimmor när vi flyttar till Yddinge över sommaren (där är det krav på att hästarna har grimma i hagen och förra året blev de rätt så skavda av det myckna grim-användandet).

Regntäcke med halvhals kostade 199:– och ett innetäcke i någon form av rost-färgat termomaterial gick på 229:–. Nya transportskydd för 99:– får ersätta de jag använt i flera år och som var intakta och fina tills odågan Archie har klivit itu dom (att de var så fina innan Archie kom in i bilden kan förvisso också bero på att de andra hästarna nästan alltid åkte utan skydd – nu är jag mer säkerhetsmedveten trots att även Archie står som en staty när han väl är inne i släpet).

Hittade tyvärr inga rejäla schabrak och vägrar att använda de tunna ”trasor” som säljs även om de är väldigt billiga (kostar typ 69:–).

Annars blev det den sedvanliga halvårsförbrukningen av schampo, duschtvål, tvål, tandkräm, kryddor, tvättmedel, hårfärg, deodoranter mm mm. En hel del ätbart slank också ner (müsli, knäckebröd, diverse bak-tillbehör mm). Godis och choklad är hur billigt som helst men där lyckades jag plocka fram karaktären och avstå från det mesta.

Klädesavdelningen i Ullared är enorm men tyvärr tycker jag att det mesta är av lite för mycket ”engångs-plagg-kvalité” och denna gången blev det bara ett bikiniköp (89:–).

Handlade för totalt 3700:– (dvs den gängse kostnaden ungefär) och förvånades som alltid glatt över att beloppet inte blev mycket högre.

Skrivet

Gårdagens kiropraktorbesök…..

…blev tyvärr framflyttat till tisdag 6 maj eftersom kiropraktorn fick förhinder. Trist eftersom det hade varit kul att höra hennes omdöme om Archie men samtidigt så sitter jag ju inte ”i sjön”. Det är inte så att jag upplever att vi har några direkta problem som MÅSTE fixas till och att jag inte kan rida under tiden och hon kommer ju om några dagar.

Annars är jag som ett barn på julafton; längtar till imorgon då vi åker till Ullared med en hel busslast (50 personer) från stallet.

Jag har sedan månader tillbaka tänkt ut en mental inköpslista på saker som inte på något vis är livsnödvändiga för varken mig eller Archie men som är roligt att shoppa när det är så billigt där.

Jag ska bland annat titta efter B- och E-vitaminer, vita och ”vanliga” ridbyxor, transportskydd, flugmössa och dito medel, regntäcke, gummiband, glansspray, schabrak mm mm.

Tyvärr är det så i Ullared att sortimentet kan variera och att vissa saker ibland tar slut men för det mesta har man tur och jag tror säkert att min kundvagn kommer att bli lika fullastad som vanligt!

Rapport om vad som inköpts kommer!

Skrivet

Aggressiv häst kan ha ont………

…är rubriken i senaste numret (8) av Ridsport.

Där står att läsa: ”En häst som trivs med sitt liv och sin uppgift brukar vara trevlig och snäll att hålla på med. Om hästen förändras och blir grinig och sur kan det ofta ha att göra med någon sorts obehag. Om en häst får förändringar i beteendet är det alltid bra att undersöka den för att utesluta smärta, menar en etolog och professor i djurskydd”.

Jag blir glad av att läsa sådana här artiklar; inte för att jag tycker om att läsa om arga hästar utan för att det känns som att JAG kunde ha skrivit artikeln. Rena självklarheterna med andra ord, men tyvärr inte för alla. Och sorgligt nog är det oftast de som bäst hade behövt att läsa sådana här artiklar och framför allt: ta dom till sig, som minst bryr sig.

Jag har stött på flera hästar som JAG har varit övertygad om har haft något fysiskt fel som också har varit mycket sura och visat tydliga tecken på att vara allt annat än nöjda med livet. Det har handlat om hästar med stapplig gång, svåra att lösgöra, ibland till och med småhalta men där ägaren/ ryttaren skyllt hältan på att hästen ”är stel”, ”behöver värmas upp” eller liknande hemska bortförklaringar. Har det handlat om ett sto har det ibland hetat att hästen är ”märrig”.

En häst som rids normalt och inte är ”hundra år gammal” ska ALDRIG visa hälta när man börjar rida; gör den det bör en veterinär absolut undersöka den. Det är min åsikt i alla fall!

Enligt mig är ”snäll/ vänlig” ett allmäntillstånd för 90 % av alla NORMALA och FRISKA hästar. Det finns så klart undantag men om jag bara tittar på våra lektionshästar tex (ca 45 stycken) så är dom alla över lag mycket toleranta och milda i sitt sätt trots att de handhas av många olika (och ibland väldigt okunniga) människor.

Jag minns hur förvånad jag blev en gång då en familj köpte en, enligt mig, fullständigt olämplig häst till sin dotter. Flickan hade tidigare haft en ponny som hon skördade massor av priser med upp till LA dressyr och som övergångshäst köper familjen ett halvblodssto som ej varit riden på flera år, byggd i nerförsbacke, omöjlig att samla och seg i både mun och ben.

På fråga varför de valde just denna häst åt dottern blev svaret från föräldrarna ”den är så SNÄLL”?!?!?!

Jag fattade ingenting eftersom det för mig är så naturligt att hästar SKA vara snälla att jag inte specifikt söker den egenskapen hos en vuxen häst.

(Behöver jag förresten säga att flickans häst-intresse försvann med vindens hastighet…jag förstår henne….)

Skrivet

Stark = frisk

Man läser ibland om människor (inte sällan idrotts-utövare) som genom ett mirakulöst under överlevt mycket svåra sjukdomar eller skador. Det brukar i sammanhanget poängteras att det varit just personens FYSIK som varit avgörande vid tillfrisknandet, dvs att eftersom kroppen varit så vältränad/ stark så man överlevt trots att man egentligen inte ”borde” ha klarat sig.

Jag har sett många exempel inom hästvärlden på att ett djurs fysiska status har påverkat utgången av en sjukdom/ skada på ett högst väsentligt sätt.

För ca 20 år sedan drabbades vår ridskola för första (och förhoppningsvis sista) gången av A-2-influensan. Av våra då ca 70 hästar var det kanske endast 10 som inte blev det minsta påverkade. Resten var antingen måttligt eller rejält nersatta med feber och snor men det var bara för en häst som sjukdomen fick dödlig utgång.

Denna häst (Plopp) var en ca 20 år gammal shettis som hade stått på ridskolan i många år. Utan att Plopp blev obducerad är jag övertygad om att det som blev hans ”fall” var att han var förhållandevis gammal och framför allt UR KONDITION. Eftersom Plopp var så liten och vår ridskoleverksamhet på den tiden inte omfattade särskilda ponnylektioner var det få barn som ville/ kunde rida honom. Detta fick till följd att han inte hade samma kondition som de andra hästarna = inte klarade av att bli så sjuk.

Jag har också gjort jämförelser mellan då tex Heron, i superkondition och ”vuxen” blev förkyld samtidigt som en 5 åring som inte hade någon speciell kondition.Heron var jätteförkyld och höll i princip på att hosta ut lungorna i en knapp vecka, den andra hästen återhämtade sig inte på flera månader.

Samma sak var det då Décima, 3 år blev jätteförkyld (läs mer om detta i separat inlägg). Hon själv snorade så det rann längst boxväggarna i 2 månader, hennes ca 15 år gamle boxgranne som hon även gick i hagen med var inte det minsta påverkad men en häst som också var ung (5 år) och stod i närheten blev smittad.

När Archie fick sin hovskada förra sommaren fick han samtidigt någon infektion som gjorde att han snorade, hans ena ben svullnade upp och han fick plötsligt mugg på 2 ben.

Vad lär man sig att detta?Ja, dels att unga individer lättare drabbas av diverse infektioner/ virus osv och dels att allmäntillståndet (konditionen) spelar roll.Åt hästens ålder kan vi inte göra så mycket (tyvärr), den är som den är men konditionen KAN vi påverka och bör också göra det; om inte annat för att få/ behålla friska och hållbara hästar!

Skrivet

Dagens träning

Vi tragglade vidare med skänkelvikningarna och Archie var idag svårare att flytta för vänster än höger skänkel vilket på sätt och vis var glädjande eftersom det annars ”alltid” är sidoförflyttningen för höger skänkel som brukar vara problemet.

Annat vi övade på var att vända rätt upp i galopp, halter, ryggningar och trav och galoppökningar.

Vi pratade om helgens tävling och de tävlingar jag har inplanerade samt om det faktum att vissa träningar kommer att äga rum i Yddinge i sommar.

Birgitta tyckte att Archie gott kunde få lite ledigt i sommar och det har jag redan planerat, bland annat en vecka i juli då jag och min man är på Mallorca. Jag tror mer på flera kortare viloperioder än en lång sammanhängande, då hinner hästen inte tappa någon kondition och/ eller bli fet och ”hängbukig”.

Nu tror jag i och för sig inte att Archie har några hängbuks-anlag, förra årets många timmars betande i Yddinge i 5 veckor märktes inte alls trots att han även hade fri tillgång på ensilage och åt något kilo havre.

Även för tillfället äter han mycket kraftfoder och hö + ensilage utan att han är tjock vilket jag tycker är mycket bra eftersom jag svårligen skulle kunna neka honom att äta, jag som själv ÄLSKAR mat :=)!

Skrivet

Låååång helgrapport

Eftersom jag inte hann skriva något inlägg igår får ni ett desto längre idag :=).

Jag kan till att börja med konstatera att våren äntligen känns ”stabil”. Nu tror jag inte längre att det finns risk för frostnätter och andra otäckheter utan nu är det värme och sol som gäller.

Hela helgen har varit solig och varm och Archie fick gå utan täcke i hagen för första gången igår.

För er som höjer på ögonbrynen och tycker att ”ja…det har väl min häst gjort länge” kan jag försvara mig med att 90 % av hästarna på ridskolan, såväl lektionshästar som privathästar fortfarande står med VINTER-täcke INNE i stallet! Archie har stått utan täcke i säkert 3 veckor och det finns säkert de som tycker såååå synd om honom :=)!

Trots att jag absolut inte störs av att bara ligga och slappa i soffan eller i en solstol så har jag syselsatt mig med ungefär en miljon saker i helgen. Jag kan INTE slappna av och slöa så länge det finns saker att göra och är man lite halvpedantiskt lagd som jag är så finns det ALLTID saker att sysselsätta sig med känns det som.

Eftersom jag inte skulle tävla förrän vid 15.00-tiden på lördag hann jag släppa ut hästarna som vanligt 06.30. Passade på att klippa gräset och köra med grejer till tippen också på morgonen och tillbringade sedan resten av tiden innan jag körde till tävlingen med att putsa grejer i stallet.

Jag hade turen att springa på ägaren till Yddinge Farm i stallet (hans dotter rider tydligen lektion hos oss) och fick det extremt glädjande beskedet att Archie och Birk kan komma dit även i sommar. Vi var ju i Yddinge 5 veckor förra sommaren och trivdes så himla bra att vi redan då vi åkte därifrån frågade om vi kunde komma tillbaka i år. Ägaren har varit lite tveksam pga många egna hästar som måste få plats och bete men nu blev det alltså klart att vi kan komma. En stor sten föll från mitt bröst!
Visserligen trivs jag jättebra på ridskolan men det jag saknar, och framför allt på sommaren är GRÄS! Och i Yddinge kan hästarna gå i en jätte-gräshage hur länge vi vill till skillnad från på ridskolan där det varken finns gräs eller fri tillgång på hagar.

Sedan finns det inget ridhus i Yddinge och vissa andra ”bekvämligheter” som gör att jag ändå väljer ridskolan merparten av året men över sommaren är det absolut bättre för både mig och Archie om han kan vara där. Planen är att vi flyttar dit till midsommar och stannar i ca 2 månader men vi får se vad som händer. Det är alltid farligt att planera FÖR noga har erfarenheten lärt mig.

Åter till lördagens tävling: Tävlingsplatsen (Skabersjö ryttarförening) ligger nära vår ridskola så det tog exakt 11 minuter att köra dit. Jättesmidigt!

Skabersjö är en sådan klubb där man alltid träffar folk man har känt i ”tusen år” men som man kanske ändå bara träffar 1-2 gånger om året. Och eftersom man träffas så sällan har man alltid mycket att prata om så tiden springer snabbt iväg.

Denna gången hade jag dock inte tid att stanna och vara social eftersom jag denna helgen hade jourberedskap på mitt jobb och var tvungen att åka och jobba redan vid 17.00 (bara en timme tack och lov).

Framridningen var osedvanligt dålig och Archie höll nästan på att gå omkull vid ett tillfälle. Jag fick verkligen hjärtat i halsgropen men han lyckades komma i balans i sista minuten. Underlaget var både stumt, gropigt och enormt dammigt – ingen bra kombination.

Själva ritten på banan var ”sådär”; ganska slätstruken utan vare sig direkta toppar eller dalar. Den enda missen var att Archie, för första gången på en tävlingsbana, slog mot skänkeln i en travökning. Jag råkade nog ”sticka” honom med sporren så det känns inte som en världskatastrof att han i sin tur tackade mig med en liten kospark och jag fick ändå betyg 5 på rörelsen (jag skulle ha gett mig själv högst en 4:a) så det påverkade inte slutresultatet precis.

Jag hann som sagt inte stanna till tävlingens slut (den slutade ca 19.00) men jag tror att vi var första eller möjligen andra ekipaget utanför placering.

Jag blev otroligt sur på mig själv för att jag blev otroligt sur över att INTE bli placerad! Det går fort att vänja sig vid rosetter tydligen….I stället för att vara så glad och tacksam över den SKÖRD som Archie redan gett mig i år hade jag mage att sura över en utebliven placering i LA på en 5-åring. Ja, herregud vilka krav man kan ha…

Konkurrensen var ovanligt hård med flera fina hästar och min egen ritt var som sagt ganska slätstruken så det fanns verkligen inget att tjura över. Fy, Birgitta!

Efter avslutad jourberedskap åkte jag till gymmet för ett av veckans 4 träningspass, blää…..

Jag tillhör INTE kategorin som TYCKER OM att träna, tvärtom tycker jag att det är urtråkigt och ett nödvändigt ont men eftersom jag gillar att ha snygg figur och bra kondition så är det bara att bita ihop.

Blev väckt ca 01.00 och var tvungen att ge mig ut akut pga jourberedskapen. Denna gången handlade det om att jag och min kollega skulle avhysa en berusad person från en lägenhet där han inte hade något att göra (något förenklat) och detta tog väl allt som allt ca 1½ timme så sedan blev det inte många timmars sömn innan det var dags att stiga upp 05.15 för att åka och släppa ut hästarna i hagen.

Efter någon timmes sömn och lite trädgårdsarbete åkte jag och reklamerade en vinterridjacka jag köpte för 2 månader sedan. Eller…egentligen köpte jag jackan för kanske 4 månader sedan men den gick itu i dragkedjan efter ett tag och jag reklamerade den och fick en ny. Det var alltså den nya jackan som gått sönder i dragkedjan och jag hade från början inte ens tänkt engagera mig i att byta den igen (den kostade bara 199:–) men sedan så tänkte jag: ”nej, varför ska man acceptera att något går sönder efter 2 månader bara för att priset är lågt? En vinterjacka måste kunna hålla längre än 2 månader ändå”.

Och det visade sig vara en bra affär att klaga. Jag fick ett tillgodokvitto på 199:– och när jag sedan gick för att se om det fanns några jackor kvar i samma modell (jag gillar den skarpt trots krånglande blixtlås) hittade jag jackorna till NEDSATT pris, 99:–! Ibland har man tur!

Efter jackbytet var det dags för en härlig uteritt med Archie, Birk och Birks ägare Lena. Vädret var precis lagom varmt och behagligt och hästarna gick som små klockor. Härligt!

Därefter var det dags för en ny jour-beredskapsrunda på 1½ timme, bibilioteksbesök för att lämna tillbaka en bok, matlagning (middag + mat till nästa veckas luncher) , nytt gymbesök, putsning av alla fönster på nedervåningen, tvätt, städning, tvätt-vikning, hårfärgning (som jag skjutit upp i veckovis men nu var de gråa håren FÖR många) och sedan fick jag äntligen ägna mig åt min favoritsysselsättning; läsning av Ridsport i soffan!

Denna veckan är vi lediga från onsdag eftermiddag 14.30 och jag hoppas verkligen på några lugnare dagar……

Resultat från lördagens tävling:

http://www.skabersjo.com/Resultat/2008/resultatdressyrapril08.htm