Skrivet
Kortet ovan är taget i december 1993. På den tiden hade jag varken tillgång till Internet, scanner eller mail men ville ändå skicka ett julkort till mina vänner.
Vad göra? Jag tog helt sonika ovanstående kort, körde 20 exemplar i kopiatorn (färg-kopiator fanns ej på den tiden, i alla fall inte på min arbetsplats)och skrev sedan på de svart-vita (fula!) kopiorna:
”SNÖN LYSER VIT PÅ TAKEN, ENDAST HERON ÄR VAKEN”.
På den tiden tyckte jag att detta var JÄTTE-PÅHITTIGT :=)!
Skrivet
I juli 1992 deltog jag och Heron i en hopptävling på Stortorget i Malmö, dvs mitt i centrala stan!
Tävlingen var en del i en hästsportvecka som Malmö Ridklubb, en av våra grannklubbar, ordnade flera år i rad i syfte att öka intresset för ridning och visa upp ridsporten för de som kanske annars inte naturligt kom i kontakt med hästar.
Hopptävlingen var en ”företagshoppning” där olika företag skulle tävla mot varandra och jag fick då representera vad som på den tiden var Östra Socialförvaltningen, idag Rosengårds Stadsdelsförvaltning.
Egentligen fick alla företag betala en viss summa för att vara med och i gengäld fick de också reklamskyltar runt banan men jag fick ju säga till arrangören att socialbyrån där jag jobbade dels inte kunde bidra med några pengar och dels definitivt inte ville göra reklam för sin verksamhet :=).
Så i stället för att betala fick jag någon form av skriv-uppgift som skulle hjälpa Malmö Ridklubb i sin marknadsföring.
Trots att mitt ”företag”, dvs egentligen Malmös skattebetalare aldrig sponsrar något så lyckades jag utverka att min arbetsplats skänkte mig ett schabrak på vilket ”Östra Socialförvaltningen” var broderat. Det var faktiskt enormt på den tiden och jag vårdade detta schabrak ömt i många, många år.
Den klass jag deltog i var någonstans mellan 1.10-1.20 och jag var felfri i både grundomgång och omhoppning och blev 2:a (av 6 deltagare).
Jag hade innan vi satt upp i sadlarna varit lite fundersam över hur Heron skulle reagera över den minst sagt ovana miljön där läktarna dessutom var extremt nära hinderna men Heron var som vanligt sitt underbara bussiga jag och gick som om han aldrig gjort annat än vandrat på stadens gator.
Det var en underbar känsla att rida runt på Stortorget och mina arbetskamrater som kommit dit för att heja pratade om denna händelse i många år därefter.
Skrivet
Sommaren 1994 lastade jag Heron i min transport och åkte på en mini-semester till en klubbkamrat vars familj hade sommarhus på Öland. Vi var väl där i ca 10 dagar om jag minns rätt och hann tävla hoppning hos både Hyltans och Nybro ryttarförening.
Kortet föreställer Heron och min kamrats häst Mir då de går i en av hagarna som hörde till gården.
Samma dag som jag körde hem talades det i radion non-stop om Mattias Flink, den värnpliktige killen som dagen innan skjutit ihjäl flera personer.
Skrivet
Sommaren 1991 erbjöds jag och min stallkamrat Agneta Gustavsson att högtryckstvätta hela vårt stall på ridskolan, dvs ca 70 spiltor och boxar.
Det var verkligen ett smutsigt arbete och man fick hälla litervis med schampo i håret för att ens kunna arbeta upp lite lödder.
Vi var täckta av fågelskit och annat som man inte vill tänka på från topp till tå och det var endast tanken på den goda förtjänsten som gjorde att vi stod ut :=).
På en av bilderna ovan har jag hela armen djupt nerstucken i ett avlopp. Minns att jag var livrädd att en råtta eller något annat djur skulle bita mig trots att jag ser så glad ut på bilden (jag tänker väl på lönen kan jag tro).
Skrivet
1991 övertog jag och en stallkamrat, Agneta Gustavsson, driften av MCR:s cafeteria.
Jag, som då var singel, hade inga problem med att tillbringa de flesta kvällarna i stallet (det hade jag gjort ändå)och min ditills ur-usla ekonomi fick ett enormt uppsving.
Jag minns att jag och Agneta aktade oss för att berätta för folk hur mycket vi egentligen tjänade eftersom vi var övertygade om att cafeterian i så fall skulle tas ifrån oss (vi betalde ingenting till klubben för att få driva den och all vinst var vår egen).
Vi levde verkligen livets glada dagar i några år och jag kunde plötsligt köpa ny sadel, nya ridstövlar, lösa lånet på min dåvarande hästtransport mm mm utan att behöva fundera. En ny och mycket angenäm upplevelse.
Allt eftersom tiden gick minskade lönsamheten och då klubben efter några år ville ge en annan person chansen att driva cafeterian kändes det som att jag hade gjort mitt inom restaurangbranschen.
Skrivet
Även denna text, som jag skrev 1992, tycker jag fortfarande är ganska skojig!
Lina och Elina (mina hästskötare): Läs och inse hur bra ni har det :=)!
Skrivet
MCR har ”alltid” haft en klubbtidning och efter att jag började rida började jag också ganska snart att skriva insändare till denna.
Ofta är det så när jag läser gamla texter att jag tycker att de är urdåliga och/ eller ”pinsamma” men denna kan jag ändå känna är helt Ok trots att den skrevs redan 1992. Tycker fortfarande att det mesta stämmer dessutom :=).
Skrivet
När jag var 17 år gammal åkte jag och min dåvarande ”bästis” Elizabeth (då 15 år gammal) på ridläger.
Att ridlägret inte alls blev som vi tänkt oss är en underdrift och vi avbröt vistelsen innan vi mer eller mindre hann packa upp väskorna.
Eftersom jag redan då tyckte mig ha ordets gåva och skinn på näsan så nöjde vi oss inte med att konstatera att vi kände oss grundlurade; vi krävde alla pengarna tillbaka. Och som jag upptäckt så många gånger sedan dess; kan man bara formulera sig och inte ställer orimliga krav så får man alltid igenom det man vill. Så visst fick vi pengarna tillbaka även om lägerarrangören slingrade sig och förnekade det mesta av våra anklagelser.
Jag har tyvärr inte sparat hans svar på vårt ”kravbrev” men vårt eget brev var en desto roligare läsning så här mer än 20 år senare.
Skrivet
För ca 10 år sedan kom jag av en slump in på en hästsida på Internet som hade ett diskussionsforum där hästfolk från hela Sverige diskuterade allt som hade med hästar att göra och lite till.
Jag fann snabbt att jag via denna sida kunde få tips och svar på verkligen ALLT och det var väldigt roligt att diskutera med likasinnade på ett så enkelt sätt.
Efter några år lades sidan ner och en av entusiasterna, som dessutom var/ är väldigt datakunnig startade www.ryttartorget.se dit många av oss ”stammisar” flyttade.
Sedan november 2002 ”håller jag till” på ryttartorget och deltar nästan dagligen i diskussioner kring våra 4-fota vänner.
På tal om vänner så är det enormt roligt att jag har fått många bekantskaper och flera vänner via dessa internet-sidor, vi är många som har träffats åtskilliga gånger genom åren och haft jättekul tillsammans.
En vän bor tex i Luxemburg och jag har varit och hälsat på henne 2 gånger redan, liksom hon har varit och hälsat på mig. Jag har svårt att tro att jag annars hade fått för mig att resa till just Luxemburg (dvs om jag inte kände någon där) men det är jätteroligt att ha varit där och kunnat jämföra hästhållningen mellan våra olika länder (det var inte mycket som skilde sig åt).
Jag har också en god vän i Stockholm och en i Kiruna för att nämna några exempel och även om vi inte träffas så ofta IRL så vet man ändå att man alltid kan slå en signal eller skicka iväg ett mail om man behöver prata av sig.
Jag kan efter dessa 10 år verkligen rekommendera internet som källa till inspiration och vägledning. Det är inte alltid de egna klubbkamraterna vet bäst och kan råda en och böcker kan innehålla gamla råd och rön som inte längre är aktuella.
Visserligen får man ta alla råd man får via ibland främmande människor på Internet med en nypa salt eller i vart fall sålla en del men för egen del har jag haft stor nytta av mina cyber-bekantskaper.
Skrivet
I morse tömkörde jag Archie. Jag fortsatte med samma övning som då jag red för Birgitta sist dvs att försöka få Archie att trava så långsamt som han någonsin kan och det gick riktigt bra. Fick till några hyfsade tramp ur den långsamma traven så det är nog så jag ska fortsätta passageträningen.
Förhoppningsvis ramlar poletten ner snart, det känns så i alla fall.
Décima hade jättelätt för passage, både på töm och uppsuttet och det tog inte alls lång tid innan hon förstod vad jag ville. När hon lärde sig att trampa märkte jag stor skillnad i hennes travkvalité, arbetstraven blev mycket bättre liksom henns ökningar.
Heron däremot förstod aldrig vad jag och min dåvarande tränare (Maria Borg) ville då vi försökte få honom att trampa, han fortsatte bara att skritta hur mycket vi än försökte att ”elda upp” honom. Jag tror att detta berodde på flera faktorer, dels var han oerhört lugn och gick inte att få ”elektrisk”, dels hade han både svaga gångarter och mycket dålig bakbensaktivitet.
Jag har alltid tyckt om att tömköra mina hästar och de har alla varit väldigt lätta att tömköra.
Jag använder mig aldrig av inspänningar när jag tömkör mina egna hästar eftersom de har/ har haft så lätt för att gå i form ändå.
Jag tycker snarare att inspänningar kan göra att hästen släpper bettet och går bakom hand, i alla fall har det varit så med mina hästar som aldrig stretat emot utan snällt böjt på nacken.
Jag tömkör både i ridhus och utomhus, tex på Jägersros träningsbanor men då får man vara lite extra vaken så att man absolut inte råkar tappa tömmarna om hästen skulle bli rädd och fara iväg. Det hände mig en gång med Heron och han sprang en ganska lång sträcka med 2 tömmar piskandes i baken innan en hästägare som var ute och gick med sin hund lyckades stoppa honom. Otroligt nog var det inte en tråd som hade gått sönder på nylontömmarna och även Heron var helt oskadd men det kunde verkligen ha gått illa om tömmarna fastnat i något.
Senaste kommentarer