Inlägg av

Skrivet

Tävlingsrapport

Idag var Archie och jag hos Lunds Civila Ryttarförening, den ridklubb där jag förra året fick en gummiskrapa (!) i pris om ni minns. Otroligt att det har gått ett år sedan vi var där sist, tiden går verkligen (för) fort.

Under min LB:2-ritt njöt jag verkligen; har sällan haft så bra känsla och Archie kändes luftig och fin i sina rörelser.

Jag har ju mer och mer försökt att komma till denna känsla på träning; dvs att verkligen rida fram en bra trav och nu verkar jag tidvis kunna göra det inne på tävlingsbanan också.

Min ridning på tävling brukar ju alltid vara korrekt vad gäller vägar och lydnad men det kan säkert se lite ”såsigt” ut ibland, dvs man skulle önska mer ”elektricitet” i hästen. Men jag börjar alltså komma dit och det är mycket roligt och säkert också NÖDVÄNDIGT; det går inte att rida lite högre klasser med en häst som halvsover :=).

Tyvärr räckte inte poängen till placering men jag är som sagt otroligt nöjd ändå och ska försöka hålla minnet av den härliga känslan inne på banan vid liv så att jag kan ta fram den ridningen hela tiden.

I LA:3 kändes Archie inte fullt så laddad men banan var nyharvad och lite tung så med dessa förutsättningar tyckte jag att han gjorde en helt klart godkänt program. Inga tramserier som förra lördagen :=).

Eftersom jag red som nr 2 och det återstod ca 30 ekipage innan klassens slut (den håller på ännu och skulle vara slut vid 19.30) så körde vi de 2 milen hem och nu ska jag ta mig en eftermiddagslur i soffan. Får ringa och kolla resultatet senare! *

Nästa helg är det inga tävlingar; då står en uteritt med Lena på schemat i stället.

– – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – – –

* Fick precis veta att jag varit 7 poäng från placering i LA:n. Bra i och för sig med retligt att det så ofta är de dåliga betygen på skänkelvikningarna som mer eller mindre kostat placeringen. Fast om jag ska vända på resonemanget så verkar det ju som att jag kommer att ha stora chanser till att placera mig oftare i LA om jag ”bara” (hmmm….) får till skänkelvikningarna.

Skrivet

Mer från socialsekreteraren….

Som kommentar på gårdagens inlägg har ”Prick” skrivit:

Oj, vad jag håller med! Jag har verkligen NOLL förståelse för de som hävdar att de minsann har rätt att ha häst (och ibland t o m hästar) SAMTIDIGT som de kvitterar ut allehanda bidrag. Jag kan INTE se det självklara i att skattemedel ska bekosta ett hästägande som personen egentligen inte har råd med. Undrar hur folk som tycker så egentligen är funtade?

Ja, som jag redan har skrivit så har jag inte heller någon barmhärtighet när det gäller människor som vill utnyttja/ leva på andra.

Ett stort problem som jag ser i sammanhanget är att det ofta finns flera eller rent av MÅNGA människor som är fullt medvetna om att en viss person fuskar/ljuger/ utnyttjar förmåner som han/ hon inte har rätt till osv men folk ”vill inte lägga sig i”, läs: ÄR FEGA!

Man kan sitta en och en eller i grupper och ondgöra sig över fuskaren och ha alla möjliga synpunkter på hur det är osv men INGEN vill anmäla eller göra något åt det.

En vanlig mänsklig ”svaghet” (eller vad man ska kalla det) och så länge den härskar så kan också mindre nogräknade personer ostraffat fortsätta med sina bedrägerier.

För många år sedan anlitade ett stall en man som skulle bygga nya hagar på anläggningen = tämligen fysiskt anträngande arbete som denne man så klart inte utförde GRATIS. ”Alla” visste att mannen var förtidspensionär pga ”dåligt hjärta”, dvs han fick inte anstränga sig! Pyttsan!
Men mannens son var en skicklig ryttare som tävlade för klubben och dessutom behövde ju hagarna lagas.

I ett annat stall kände jag en kille som var långtidssjukskriven måndag till fredag men som vecka ut och vecka in tydligen hade ork att utföra tungt stallarbete (mockning till ca 20 hästar och utfodring av tredubbelt så många).
Jag konfronterade killen och frågade om försäkringskassan var medveten om och hade godkänt denna i mina ögon mycket märkliga form av ”arbetsträning” och han erkände då att så inte var fallet.
Killen upphörde också med stallarbetet efter mitt ”snokade” och jag kan inte säga att jag kände det minsta dåliga samvete över hans uteblivna extrainkomster.
Det var inte så att han hade 7 barn att försörja (däremot en häst) och stod och föll med de extra (svarta) kronorna!

Förresten har jag inga synpunkter på om människor väljer att arbeta ”svart” eller ”vitt”, svartarbetarna riskerar förvisso både att bli utan ersättning om de skulle bli sjuka och inte kunna arbeta och de tjänar inte in några pengar till sin pension tex men för mig får man i detta hänseende göra som man vill så länge man inte SAMTIDIGT får pengar för påstådd sjukdom (sjukpenning/ förtidspension) eller arbetslöshet (A-kassa).

Jag är fullt medveten om att det finns sjukdomar som inte ”syns”, man kan utåt verka hur frisk som helst men ändå lida på alla möjliga vis av någon eller flera sjukdomar men ingen ska inbilla mig att man kan vara för sjuk för att arbeta, dvs uppbära sjukpenning/ förtidspension samtidigt som man, som i ett exempel jag också följt på nära håll, kan vara mycket fysiskt aktiv med olika former av stall-sysslor från morgon till kväll i flera ÅR .

Att man kan uppbåda krafter till att sköta EN (oftast sin egen) häst om dagen tycker jag inte är så konstigt; hästen är kanske det som håller livsgnistan uppe och gör att man inte helt säckar ihop men att ta på sig olika ”uppdrag” (mockning, utfodring, hagutsläpp, ridning, tömkörning och mycket mer därtill på en regelbunden basis och mot betalning förstås) då anser jag att man passerat gränsen för vad som är ok om man påstår att man inte KAN arbeta.

Men som sagt; så länge alla bara står och ser på så kan sådant här fortsätta.

Själv har jag agerat på olika vis vid olika tillfällen men vill inte gå in på några detaljer för att inte någon ska riskera att känna sig utpekad.

Skrivet

Inte bara socialsekreterare….

Minns ni reklamen för några år sedan där en kvinnlig tandläkare sa något i stil med ”jag är inte bara tandläkare utan också mamma”?

I mitt fall skulle man kunna säga att jag inte bara är socialsekreterare utan också hästägare och det har faktiskt försatt mig i vissa obekväma sitsar då och då.

Som ni kanske vet (eller inte?) så är EN förutsättning för att vara berättigad till socialbidrag (försörjningsstöd) att ”behovet inte kan tillgodoses på annat sätt” dvs på ren svenska: man ska inte kunna skaffa fram pengar för sin mat och hyra på något annat sätt än via socialbidrag.

Av detta följer också att ALLT som man äger och som kan betraktas som en ”lätt realiserbar tillgång” (bil, bostadsrätt, guld och till och med en HÄST) först måste avyttras (säljas) innan ”rätt till bistånd föreligger” (innan man kan få pengar).

Jag har som socialsekreterare då och då stött på fall där hästägare velat söka socialbidrag, då givetvis ovetandes om att JAG (som känner dom som ”ryttarkollegor”/tävlingskonkurrenter) arbetar med just detta.

Någon gång har jag också stött på personer som haft svart-jobb i olika stall och velat söka bidrag eller som i ett fall en hovslagare som åkte runt och skodde hästar till höger och vänster samtidigt som han på socialbyrån uppgav att han var arbetslös.

Vid ett annat tillfälle upptäckte jag att en person i vårt stall, som till oss alla på ridskolan uppgivit att hon hade ett arbete, hade en av de tjockaste akterna jag sett på socialbyrån, dvs hon hade varit klient i många, många år.

På socialbyrån uppgav sig kvinnan vara ”folkskygg” och ha oerhörda svårigheter med sociala kontakter, på ridskolan med över 800 medlemmar märkte ingen av oss några sådana tendenser.

Hur historien egentligen slutade vet jag inte eftersom kvinnan slutade att besöka ridskolan tämligen omgående efter att jag bett hennes handläggare på socialbyrån att konfrontera henne med de uppgifter jag hade att komma med!

Jag skulle aldrig av någon konstig ”lojalitet” underlåta att anmäla någon som försöker få ut pengar (läs: skattemedel) som de inte har rätt till men roligt har det ju inte varit att ställas inför situationer som ovan.

Skrivet

Om livet vore svart eller vitt- i stället är det orättvist!

När jag var yngre, framför allt i tonåren, var det mesta i livet mycket mer ”svart eller vitt” för min del. Inga mellanlägen utan antingen var det si eller så. Punkt slut.

Som många före mig har lärt sig genom årens gång och den erfarenhet man förhoppningsvis förvärvar under tiden är det sällan så i verkliga livet som tvärtom kan innehålla hur många gråskalor som helst.

Fast trots att livet som sagt sällan är svart eller vitt så skulle jag ändå vilja hävda att vissa saker är, om inte till 100% sanna så i alla fall nära på. DET har jag lärt mig i både privat och yrkeslivet:

1. Om något VERKAR konstigt (eller fel, misstänkt, för bra för att vara sant osv) så ÄR det också oftast konstigt. Sedan kanske man inte alltid kan sätta fingret på exakt vad det är som är konstigt eller på vilket sätt det är konstigt men man SKA LITA PÅ SIN MAGKÄNSLA. Man blir ytterst sällan lurad (av den i alla fall).

2. Om man en gång SERIÖST har tänkt en tanke om någon form av större förändring så kommer man att genomföra den också. Det är inte alltid man gör det på en gång, vissa är mer svårstartade än andra men förändringen kommer, trust me! Det kan handla om att byta jobb, avsluta en relation, flytta, utbilda sig, whatever.

3. En lögn kommer ALLTID fram. Precis som i exemplet ovan kan det ta flera år (eller knappt ens en dag) men det slår sällan eller aldrig fel vilket, om inte annat är ETT skäl till att man aldrig ska ljuga eller ”hilla in sig” i halvsanningar.

4. LIVET ÄR ORÄTTVIST! Jag hör ofta bland mina klienter att ”det är orättvist”. Och i stället för att komma med någon halvhjärtad och krystad förklaring kring ”whatever” så säger jag som det är; livet ÄR orättvist och det är något som man inte alltid kan påverka. Varför hymla?

Så klart finns det MASSOR av saker som man KAN påverka men också sådant som ingen styr över.

Varför kan vissa människor som är sååå barnkära inte få barn? Varför får någon som aldrig sett åt en cigarett lungcancer medan vissa storrökare är kärnfriska? Osv osv.

Om vi ska gå över till MINA sanningar vad gäller hästar så har jag framför allt två (som egentligen är två sidor av samma mynt skulle man kanske kunna säga):

1. En frisk häst ÄTER. Har man en häst som krånglar med maten (vanligt stråfoder och havre tex) så är det för mig ett tecken på att NÅGOT är ”fel”. Det behöver inte nödvändigtvis vara en FYSISK åkomma, det kan också var otrivsel, stress, överansträngning eller dylikt men en fullt frisk och psykiskt tillfreds häst VILL äta.

2. En arg häst mår inte bra. Hästar är av naturen inte arga eller agressiva och om ens häst börjar uppvisa ett sådant beteende i största allmänhet är detta i mina ögon också ett tecken på att något inte står rätt till. Åter igen kan det handla om både fysiska och psykiska (eller bägge delarna) orsaker men som sagt; en sund häst är inte arg i allmänhet.

Ha ha…när jag tänker efter så kan ovanstående även appliceras på MÄNNISKOR!

Skrivet

En lastningsexperts bekännelse

Jag är, som jag redan skrivit om på bloggen, självutnämnd lastningsexpert sedan många år tillbaka.

Detta innebär att jag har fått hjälpa både kreti och pleti med att lasta deras mer eller mindre omöjliga hästar; alltid med utmärkt resultat.

Därför känns det extra pinsamt att behöva inse att min egen guldgosse inte gör någon vidare reklam för mina gåvor på lastningsområdet.

Archie tillhör nämligen det tydligen ganska stora släktet av hästkräk som MÅSTE SE en longeringslina för att orka masa sig upp för lämmen. Utan longeringslina fryser han fast framför släpet och vägrar att rubba sig; så fort linan bara VISAS traskar han upp utan mankemang!

Suck suck suck!

Jag trodde att detta fjanteri skulle gå över med tiden och så ofta som vi faktiskt åker (flera gånger i månaden) men icke. Sedan är jag nog som en flerbarnsförälder; ju fler barn man får desto mindre orkar man hålla fast vid PRINCIPER. Med Heron och Décima hade jag nog brytt mig mer (läs: försökt att ”bota” longeringslinekravet) men nu orkar jag i ärlighetens namn inte bry mig så mycket. Jag tänker mer: ”Är det bara detta lilla (läs: linan) som ska till så får det väl vara så då”.

Och tydligen är beteendet som sagt inte helt ovanligt; har hört flera hästägare vittna om exakt samma fjanteri, dvs utan lina = fastfrusen häst, visad lina = häst som spinger mot transporten!

Sist jag skulle iväg bad jag en 10- årig flicka, ”tre skitar hög”, att hjälpa mig att lasta. Jag såg hur ridskolechefen höjde på ögonbrynen då jag och det lilla barnet vandrade ut mot transporten men jag VISSTE att det räckte med att flickan LYFTE linan från marken så skulle Archie gå in i transporten och så skedde också.

Är jag riktigt ”desperat” (läs: ensam) kan jag lasta genom att lägga linan över Archies HALS och dra; även då går han oftast in ganska lätt.

Att lasta UR har däremot aldrig varit några problem. Då väntar Archie snällt på att jag ska fälla ner lastluckan, öppna bak-dörrarna och sedan går han försiktigt ut. Så har han alltid gjort till skillnad från Décima som i sina ungdoms dagar var rent av livsfarlig vid urlastning.

Hon brukade vräka sig bakåt och vid ett tillfälle gjorde hon det med sådan kraft att bakbommen, som satt fast ordentligt och egentligen inte ska gå att rubba ur sitt läge flög i en vid BÅGE bakåt och höll på att träffa min dåvarande sambo i huvedet. Häpp!

Men Décima lärde sig också att gå lugnt bakåt till slut och eftersom både hon och Heron mer eller mindre spang ensamma in i transporten efter en tids lastningar så när jag fortfarande en stillsam förhoppning om att även Arch ska vilja skiljas från sin tydligen älskade longeringslina och visa hur lastning SKA gå till.

Skrivet

Dagens träning- kinderägg och variera mera

Idag gick nästan hela träningen åt till arbeta med ett grundläggande problem som jag varit medveten om länge men fortfarande inte löst till fullo.

När jag rider i höger varv har jag ett jättebra stöd på yttertygeln men när jag byter till vänstervarvet så är känslan inte alls lika bra, dvs jag har inte samma fina stöd på DEN yttertygeln.

Eftersom detta är något som påverkar, om inte allt så i alla fall mycket av ridningen, framför allt i vänster varv så måste jag givetvis försöka att få bort så mycket av denna skillnad som möjligt.

Redan när jag bara travar på en stor volt känner jag själv en VISS skillnad mellan höger och vänster varv men när jag tex vill försöka rida sluta för höger skänkel i vänster varv blir det extremt uppenbart.

Att både vilja ha stöd på yttertygeln (höger), kunna ställa hästen åt vänster och samtidigt flytta baken för höger skänkel blir som ett KINDERÄGG, 3 ÖNSKNINGAR i ett men med ett långt mer nedslående resultat än i reklamen.

I reklamen får ju barnet alla 3 önskningarna uppfyllda medan jag måste ge avkall på något. Antingen flyttar sig Archie för skänkeln men är spikrak i halsen eller så lyckas jag ställa honom men då vägrar han att flytta baken. Typ…

Så detta arbetade vi mycket med idag och då framför allt i skritt eftersom han inte ens i denna gångart gör det bra och då är det givetvis ännu svårare (idag nästan omöjligt) i trav.

Precis som det varit en stor skillnad mellan skänkelvikning undan höger respektive vänster skänkel är det stor skillnad mellan sluta för höger respektive vänster skänkel.

Allt hänger ihop!

Nu ska jag arbeta vidare med detta på egen hand och inrikta mig på att verkligen få till det 100 % bra i skritt innnan jag går över till trav.

Annars skulle jag i dagens inlägg vilja tipsa och rekommendera ALLA ryttare att variera sin ridning mer något som jag varit inne på i tidigare blogginlägg!

För ganska många veckor sedan var det någon bloggläsare som ville ha tips på lösgörande rörelser/ övningar i DRESSYR men i stället för att ge detta så skulle jag vilja tipsa om att man kan både lösgöra och stärka sin häst på så många andra sätt än att tex rida skolor och skänkelvikningar på dressyrbanan.

Generellt tycker jag att det verkar som att ”gemene ryttare” varierar sin ridning för lite och det tycker jag är synd ur många olika aspekter. Dels blir det roligare för både ryttare och häst om man kan variera ridningen och dels sliter det säkert mindre om man inte hela tiden kör samma övningar dag ut och dag in. Till slut får man inte heller den förbättring av styrka och kondition om man hela tiden rider på samma vis; jämför med en idrottsman som hela tiden måste tänja gränserna för att bli bättre.

Mina tips idag handlar om att man, även som hopprädd dressyrryttare, kan ta hjälp av, om inte riktiga hinder så i varje fall bommar.

Är man extremt osäker/ rädd för hoppning klarar man säkert ändå av att trava över bommar som ligger på marken. Beroende på hur man lägger ut dessa kan man träna hästens förmåga till samling respektive längning. Hästen lär sig också var den sätter benen och att vara uppmärksam.

Är man lite mer våglig kan man höja upp bommarna från marken och lägga dom på tex ”sockerbitar” eller något annat som gör att det blir en liten nivåskillnad. Det tränar hästen ännu bättre.

Och slutligen kan man man, om man är en riktig tuffing :=) HOPPA med sin häst, både så kallad gymnastikhoppning och enskilda hinder och/ eller flera hinder i följd.

Min personliga erfarenhet är att hästen blir uppmjukad/ lösgjord av att hoppa och ofta tycker hästen att det är roligt också, så länge man inte gör det för svårt.

Om man absolut inte vill hoppa ens över en bom på marken så kan man löshoppa sin häst. Även detta tränar hästen på många olika vis.

När man rider ut kan man också lösgöra hästen; tex genom att klättra upp och ner i backar (helst i skritt och i lång och låg form).

Ja, det finns hur många sätt som helst att träna sin häst vare sig man betraktar sig som en dressyr, hopp eller promenadryttare och det gäller bara att använda fantasin och i de fall man är osäker av någon som kan visa en hur man ska gå tillväga.

Tömkörning och longering på RÄTT sätt (dvs inte bara som ett medel för att rasta hästen) är också något fler borde

a) lära sig
b) tillämpa

Så tycker jag!

Skrivet

Veckan som gått

Så här härligt såg äppelträdet ut för knappt 2 månader sedan!

Nu ser det mindre härligt ut :=(!

En pions…..


uppgång….


och….


fall!

Under veckan som gått har jag märkt ännu fler tecken på att hösten obönhörligen är här.

En morgon var det så kallt (+ 2 grader) att jag fick skrapa vindrutan innan jag körde iväg till stallet och det är numera väldigt mörkt när jag går ner med hästarna till hagen vid 06.30-07.00. Som tur är vet vi alla tre vart vi är på väg för man ser banne mig inte mycket eftersom vi inte har någon belysning på delar av vägen.

I mitten av veckan klippte jag om Archie eftersom han började svettas mycket. Hans päls hade förvisso bara vuxit ut väldigt lite men tydligen tillräckligt för att han skulle bli varm.

Och eftersom jag är allergisk mot intorkad hästsvett och Archie dessutom går direkt ut i hagen efter morgonridpassen och jag inte vill att han ska stå blöt utomhus (även om han har täcke) så var det bara att ta fram klippmaskinen.

Denna gången gjorde jag något som jag inte gjort på över 10 år: jag helklippte benen! Första och enda gången jag dittills hade gjort detta var på Heron och med en liten Moser Rex klippmaskin som det tog typ 4 timmar att klippa hela hästen med. Det var såååå omständigt att klippa benen och på Herons svarta och relativt korthårliga ben syntes det knappt ATT jag hade klippt så jag bedömde detta enda försök som extremt onödigt arbete som jag därför aldrig upprepade.

Décima hade betydligt hårigare ben och skulle inte tagit skada av att få dom helrakade men denna i övrigt milda och genomsnälla häst var så kittlig när man försökte klippa benen att det var lögn i hel..ete att, utan risk för sitt eget liv, klippa annat än ner till framknäna. Och bara DET tog hur lång tid som helst eftersom man fick jaga hästen runt på stallgången samtidigt som man skulle försöka undvika att bli både sparkad och biten (!).

Men eftersom Archie är självutnämnd staty vid klippning och eftersom jag numera har en långt mer snabbtklippt maskin så tänkte jag prova att raka av allt på benen och det gick faktiskt både lätt och snabbt.

Ridpassen under veckan har kännts bra, framför allt ett pass i ridhuset var nog ett av de bästa jag ridit någonsin. Ridhuset var nyharvat och botten ovanligt sviktande och Archie dansade fram. En underbar känsla som jag ska försöka att hitta tillbaka till så ofta som möjligt.

Min egenhändiga hoppträning fortsätter och även där tycker jag att Archie sköter sig utmärkt.

Tävlingen i lördags var också den till belåtenhet eftersom jag även där lyckades få till lite mer ”power” inne på banan även om det blev lite olydnad i LA:n.

Nu återstår 1 månad av tävlingssäsongen och sedan vill jag varva viloperioder med att göra Archie redo för lite högre LA-klasser (LA:4- LA:6).
Veckan avslutades med en uteridning då jag red på den lille och hästskötar-Lina på Archie. Lina rider Archie fantastiskt bra och sitter mycket bra i sadeln så det är en ren fröjd att rida bredvid (på nååågot lägre nivå bokstavligt talat) och beskåda detta tjusiga ekipage.

Skrivet

Tävlingsrapport

Idag har Archie och jag varit hos Stensäters ryttarförening, en ridklubb jag endast besökt vid ett tidigare tillfälle och detta för säkert 15 år sedan trots att den bara ligger ca 4 mil från vår ridskola.

Eftersom klasserna inte började förrän på eftermiddagen kunde jag även denna helgen släppa ut gossarna för lite hag-rekreation medan jag själv åkte hem och sov i någon timme:=).

Stensäters-anläggningen var mycket fin och välskött, 2 ridhus och en grusbana fanns det.

Underlaget i det stora ridhuset, där tävlingen hölls, var verkligen mycket bra, dessutom harvade man mellan klasserna! Det kallar jag service, särskilt som klasserna var relativt små (ca 15 startande i mina klasser, LB:3 och LA:3).

Som så ofta förut var det bara jag som valde att rida fram på utebanan, kanske för att transporterna upptog en del av ytan.
Men det fanns ändå betydligt mer plats än i det lilla framridningsridhuset, särskilt eftersom jag som sagt red fram ensam.

Inne i tävlingsridhuset satt det en skylt om att man ombads att stänga sin mobiltelefon eftersom signalerna störde ridklubbens ljudanläggning.

Vad detta betydde i praktiken fick jag uppleva på ett högst påtagligt sätt eftersom tydligen halva läktaren verkade ha igång sina mobiler just när JAG red.

Det kom ett mycket obehagligt ljud ur högtalarna (som när en fax sätts igång fast med 100 gånger så hög volym typ) under stora delar av min ritt och jag hade god lust att vråla ”Men för helvete…stäng av era telefoner!!!”

Det gjorde jag så klart inte, jag hade fullt sjå med att försöka hålla styr på Archie som blev ganska laddad av dessa konstiga toner.

Tack och lov så gjorde oväsendet bara att han blev lite extra ”flashig” (även om jag fick mer att hålla i) och jag hade en mycket fin känsla under hela programmet.

Slutprocenten blev 68 vilket räckte till en andraplacering! Jag var mycket glad och unnade verkligen segraren (71%) hennes rosett då DEN ritten var något av det prydligaste jag sett i LB-väg.

När jag red fram till LA:n kände jag mig så nöjd med Archies prestationer dittills att jag bara kände ”nu ska vi ha kul och skita i hur det går”. Och det var ju tur att jag tänkte så för detta var på sätt och vis en av Archies sämsta ritter i LA, i alla fall till poäng/ procent (inte ens 60 %).

Nu var han klart störd inne i ridhuset trots att oljudet från högtalarna var helt borta, den kortsida där det tidigare hade hörts som mest ville han knappt gå till och jag fick verkligen kämpa för att trycka dit honom. Så det blev en hel del mindre missar och domaren skrev till och med något om att jag borde försöka få ut hästen bättre i hörnen!

Då förstår ni! Är det något som annars verkligen kännetecknar våra ritter så är det noggrannheten vad gäller vägarna.

Vi fick i alla fall en 6:a på den skänkelvikning som vi har svårast för och en hel del 7:or blandade med lite lägre betyg :=).

Nåja, jag var, på för andra kanske konstigt sätt, ändå nöjd med ritten för helhetskänslan var ändå bra även om mängden småmissar kostar poäng. Men det SKA det göra och det är ingenting att säga om det.

Eftersom vi hade kort körväg var Archie åter i boxen en knapp timme efter avslutad ritt vilket är skönt när det handlar om så här sena starter (16.00 och 18.15).

Imorgon står en lugn uteritt på programmet; jag är hästvakt åt Birk och Lina ska få rida på Arch medan jag leker förvuxen ponnyryttare :=).

Skrivet

Köp 2 hästar men betala för 1!

För ett tag sedan kom jag att prata med en ägare till en 5 årig ponny och denna förklarade att hästen var mycket lite riden eftersom den hade fått ett föl som 4 åring.

Att hästen fått föl var inte konstigt i sig; det konstiga var att ägaren hade köpt hästen utan att veta att den var dräktig och därför blev föl-överraskning desto större.

Detta samtal fick mig att tänka på en bekant som för några år sedan råkade ut för en liknande historia.

Bekanten fick låna ett sto som man enligt uppgift inte hade lyckats få dräktigt. Bekanten skulle ha hästen till att tävla dressyr på låg nivå med och så skedde också; med stor framgång dessutom. Hästen placerade sig högt i sina starter och allt var till belåtenhet med undantag för att bekanten efter ett tag började tycka att hästen var lite väl seg att rida.Och inte att undra på! En dag fanns ett föl i boxen och hästen var då alltså både riden och tävlad mer eller mindre in i det sista!

Samma sak hände förresten vår egen ridskola också!

Vi köpte en ponny till lektionsverksamheten och efter ett tag så fölade den i hagen!!!!

Våra lektionshästar brukade förr tillbringa sommarmånaderna i Falsterbo (det var vår sommarfilial så att säga) och där gick de i hagen på nätterna ibland. Och en morgon när personalen kom till hagen och tyckte att det verkade lite tumultartad bland några av hästarna såg den anledningen: ett friskt och välskapt föl vars mamma alltså också blivit riden hela tiden! Givetvis visste ingen att hästen varit dräktig men det gick ju bra ändå!

Skrivet

Ullared- en shoppingrapport!

Igår var jag, 3 arbetskamrater och en jättebil med tillhörande takbox i Ullared och shoppade i några (3½) timmar.

Som vanligt fylldes min kundvagn ganska snabbt men denna gången kunde jag i alla fall köra den obehindrat fram till kassorna; vanligtvis brukar jag få gå och hålla i det jätteberg som tornar upp sig ovanför vagnen och riskerar att ramla över andra shoppare.

Eftersom det bara var 5½ månad sedan jag var i Ullared sist så var mitt välfyllda lager av allt möjligt (framför allt hygienartiklar av olika slag) inte helt tömt så jag behövde inte köpa lika mycket som vanligt men jag gjorde ändå av med nästan 2500 kronor och fick köpt massor av billiga och bra grejer.

Nedan följer en liten shoppingrapport för den som är intresserad:

Stövelpådragare, 15 kronor (måste bara nämna att de nya Cavallostövlarna jag köpte på annons via Blocken för 1500 kronor är sååå bra).

Termobyxor, 99 kronor. Dessa köper jag på barnavdelningen (storlek 170). Det absolut BÄSTA plagg man kan ha i stallet när det är kallt. Går utmärkt att rida ut i också och är inte alls så otympliga som de termo-RID-byxor man kan köpa på tex Hööks (för 4-5 gånger så många pengar) !

Ridstrumpor, 10-25 kronor. I efterhand ångrade jag att jag inte köpte ännu fler än de 4 par jag köpte. Kvalitén är utmärkt sett till priset och det fanns snygga mönster och färger.

Raggsockar, 10 kronor och termostrumpor, 9 kronor. Har köpt dessa tidigare och de är både sköna och håller värmen jättebra.

Dressyrspö, 40 kronor. Även detta en produkt som jag brukar köpa 1-2 stycken av varje gång jag shoppar.

B-vitamin-dunk, 119 kronor. Har flera dunkar hemma men det är en ”bra-att-ha”-produkt liksom

E-vitamin, 1 liter, 99 kronor.

Denna gången saknade jag svarta gummiband och glansspray (brukar kosta 30 kronor), också sådant som är bra att ha ett litet lager av.

Den lille fick gummiboots med kardborrknäppning, rejäl kvalité, kostade 29 kronor/ par.

Jag lyckades undvika att titta på täckena alltför noga eftersom det ändå finns en gräns för hur många täcken man rimligen kan HA (och framför allt FÖRVARA). Men jag såg inga mega-fynd som tex i våras då jag köpte ett jättebra regntäcke till Arch för 195 kronor.

Inte heller ridbyxorna lockade denna gång; jag har redan 3 par som jag alternerar mellan (alla köpta i Ullared så klart).

Hade det funnits snygga vita schabrak hade jag gärna köpt några men det är nu något år sedan man slutade sälja de superbra, rejäla schabraken som då kostade 149 kronor. De som säljs nu är förvisso inte dyrare, snarare tvärtom, men kvalitén är därefter; tyget känns som en sladdrig trasa och man får känslan av att schabraket inte skulle överleva ens EN tvätt.

I klädesväg köpte jag bara 2 långärmade t-shirts i ett mycket tjockt, härligt bomullstyg för 80 kronor/ styck och en stickad poncho till samma pris.

Vad gäller kläderna i Ullared tycker jag att kanske 50 % är av sladdrigt, skrynkligt tyg som verkligen ser ”billigt” ut men man kan hitta några guldkorn då och då.

Köpte även en handväska i svart skinn för 70 kronor och 2 par vantar i ett gosigt (chinelle tror jag det heter?) garn för 13 kronor paret.

Trädgården fick en ny kratta för 7 kronor (löv-krattar-säsongen har tyvärr anlänt) och en sopborste för 13 kronor (exklusive skaft men dom kan man ju återanvända).

Annars blev det mängder av shampon, duschtvålar, tvättmedel, kryddor, hårfärg, deodoranter, tandkräm osv osv så nu är ”Birgittas hygien-hörna” åter fullproppad hemma :=).