Skrivet
Bildbeviset!
Queen B får härmed anses vara fullt integrerad i familjen Jacobson där alla älskar godis.
Hon har äntligen fullt ut anammat våra ohälsosamma ovanor och äter numera både morötter OCH äpplen utan att fundera i x timmar och vela fram och tillbaka.
Som jag har berättat tidigare tror jag det handlar om att hon inte har fått/ varit van vid att äta äpplen men nu hjälper hon till med att rensa vårt dignande träd jättebra.
Skrivet
Detta året är det vi har haft mest mördarsniglar på Ryhus sedan vi flyttade hit och jag började fundera över om det ens fanns mördarsniglar för x år sedan?
Om man inte själv har trädgård kanske man inte reflekterar över dessa skadedjur men tydligen upptäcktes de i Sverige redan 1975 (jag googlade).
Redan när jag bodde i eget hus med min fd man minns jag att jag läste skräckhistorier om hur en del människor dödade bokstavligen tusentals sniglar per säsong men även om jag tycker de är uräckliga har jag aldrig ägnat mig åt denna syssla.
Här på Ryhus skulle det helt enkelt vara ogörligt, dvs ta hur många timmar som helst i anspråk och jag tycker att jag har vettigare saker att lägga min tid på.
Tack och lov (tvi tvi) har jag inte märkt att de har förstört något här, jag har hittat klumpar av dom vid något nedfallet äpple och några runt någon liten Molly-bajs långt ute på grusvägen men de har inte ätit av salladen eller jordgubbarna.
Annars är de ena jäklar på att kräla även uppåt och jag har hittat någon i vasken i stallet….urk!
Besväras ni av mördarsniglar och gör ni något åt dom?
Skrivet
Bilden ovan försöker jag trösta mig med efter ca 3 långa och framför allt ovissa månader med Frenchie.
Även om det finns sådant så är det ytterst få saker i livet, och för mig inte ens en häst, som är lika jobbiga/ smärtsamma efter x tid- oavsett utgång.
Jag ser ibland hur en del människor har fastnat i större eller mindre sorg/ trauma efter whatever, ibland så till den grad att det blivit deras identitet.
Och även om vi människor utan tvekan har olika sätt att hantera våra känslor så kan jag tycka synd om dessa ”fastnare” för deras liv blir ibland rätt så begränsat och det finns många gånger hjälp att få.
Skrivet
Och varför jag sällan lagar mat …..
Skrivet
Jag vet inte hur ni har det med era blommor, odlingar och annat i trädgården men jag upplever både totala fiaskon och glädjande motsatser.
När jag ville odla kålrabbi (som jag tycker om att äta men som har ett högt kilopris) fick jag i princip ingen skörd och samma sak var det med morötterna.
Gurkor och tomater har jag odlat så att det räckte och blev över och samma sak med salladen i år.
Ett stort misslyckande kan jag konstatera i år; fröerna jag köpte förra året och som skulle bli stockrosor utmed den ena stallväggen lyser fullkomligt med sin frånvaro, det finns inte ett spår av något som ens kan liknas vid denna blomma.
Men kolla på den översta bilden!
Jag fattar varför växten heter JÄTTEverbena 🙂 .
När jag köpte den på Gekås i våras var den i storlek med min hand ungefär och nu är vi nästan lika långa 🙂 !
Skrivet
Härom dagen var Henrik och jag på Erikshjälpen i Genarp (den närmaste byn sett till Ryhus) och just den gången hittade vi inget av intresse. Och så är det på Erikshjälpen tycker jag; ibland kan man fynda en hel del, ibland någon enstaka grej och ibland inget alls.
Jag har tidigare köpt en hel del krukor, en stor spegel som numera sitter i ridhuset, en snöskyffel, en stol som vi har i sovrummet och annat smått och gott.
För att inte gå tomhänt därifrån sist köpt jag tygpåsen på bilden och nu ska ni få höra storyn om dessa tygpåsar:
Det är tydligen så att en kvinna köper tyg på Erikshjälpen, syr en massa tygpåsar i tre olika storlekar (min är mellanstorleken) som hon sedan skänker tillbaka och som Erikshjälpen säljer mycket billigt (min kostade 15 kronor).
Vilket fint sätt att volontärarbeta med något man tycker om, eller hur?
Och jag köper ju hellre en sådan tygpåse som jag kan återanvända x gånger än lägger pengar på de tråkiga påsarna man kan köpa i affärerna.
Ett annat tips är att ha sådana här tygpåsar liggande hemma och sedan ge bort tillsammans med valfritt innehåll när man tex går bort eller när någon fyller år. I stället för presentpapper som bara hamnar i soporna direkt.
Skrivet
Denna sommaren har vi både äpplen och plommon i överflöd!
Frenchie skulle gärna äta 200 äpplen om dagen om han fick men jag försöker tänka på att han är en fd (?) magsårshäst så jag är ändå lite restriktiv och ger honom 1-2 äpplen några gånger om dagen (så kanske totalt max 10 om dagen).
Queen B har vänligt men bestämt tackat nej till äpplen (läs: lämnat kvar dom i krubban) men har äntligen insett att de går att äta så nu kan hon nedlåta sig till att stoppa 3-4 i gapet per dag.
Så äpplena går åt men det har varit värre med plommonen initialt.
Jag hatar när sådant som är fullt användbart/ ätbart bara kastas och blev nästan stressad av att se plommonträdet bokstavligen digna av frukt.
Varken Henrik eller jag äter plommon över huvud taget, jag har semester och kan inte ta med kilovis till jobbet som jag gjort vissa år och hästarna äter dom inte.
Men så tänkte jag att jag kunde annonsera ut plommonen för 20 kronor kilot på diverse närliggande bysidor på Facebook fast jag egentligen inte trodde att någon skulle orka köra ut till obygden och se där: folk tyckte tydligen att det var mödan värt för nu har jag blivit av med i princip allt!
Jättehärligt att kunna glädja andra och tydligen är våra plommon ”top class” enligt de som förstår sig på 🙂 !
Skrivet
Idag var jag på Granngården och lyckades med båda uppdragen jag hade föresatt mig:
Till att börja med ville jag piffa upp trappan framför vårt hus med några nya blommor och det blev dom ni ser på de två översta bilderna.
Den tredje bilden visar en enkel blomma till foderkammar-fönstret som jag också alltid vill pryda lite.
Den andra anledningen till besöket var att jag ville se om jag kunde hitta något billigt proteintillskott till hästarna eftersom analysen på hösilaget visade katastrofvärden:
Skrivet
I förra veckan tog jag äntligen tag i ett ”dåligt samvete”- jag bättringsmålade det gråa på mitt stalls fasad.
Sist jag målade detta så gjorde jag det utan ett tillräckligt bra förarbete och det straffade sig snabbt eftersom färgen (kalkfärg) flagnade av i större eller mindre sjok.
I år har jag varit mer noggrann så förhoppningsvis sitter färgen kvar bättre denna gången.
Jag gillar att titta på andras före och efter bilder så här kommer min egen version:
Detta är alltså samma fasad fotad strax innan vi flyttade till Ryhus våren 2020!
Och när vi ändå går down memory lane så såg stallet ut så här när vi flyttade in:
Och nu ser det ut så här:
Skrivet
Jag har länge tyckt att det är ganska tröttsamt att många alltid tar upp Ulla Håkansson som exempel på att man KAN rida mycket högt upp i åldern för jag vill ändå mena att hon är ett undantag och att man tyvärr inte alltid fullt ut kan påverka hur man åldras men bilden ovan ger ändå hopp 🙂 !
Senaste kommentarer