Inlägg av

Fredag- smultron

Igår såg jag en annons på Marketplace där en privatperson säljer smultronplantor och eftersom vi ändå var ute och körde idag (Henrik bjöd mig på lunch) svängde vi inom och köpte ett 10-pack.

Jag verkligen älskar smultron och har faktiskt liiiiite som växer vilt vid min utebana (läs: jag kan plocka 10-20 bär per år) så förhoppningen är att det kan bli en aning mer med detta tillskott.

Jag läste någonstans att rådjur gärna äter plantorna och det skulle inte förvåna mig om dovhjortar gör detsamma så jag måste försöka hitta ett ställe där de kan få växa i fred utan att jag ska behöva förfula ytan med en massa nät och kompostgaller.

För övrigt har jag noterat en spridning av ”swish and grab”-bord utanför folks villor/ hus/ gårdar där de säljer egenodlade grönsaker eller plantor av diverse slag. En hel del säljer också egenbundna buketter.

Ett mycket trevligt initiativ tycker jag!

Materiell lycka på plats

Förra året hade jag turen att hitta extremt närproducerat hösilage som jag dessutom fick till ett jättebra pris OCH som hästarna både åt glatt och höll hullet utmärkt på. Det är mer än ett Kinder-ägg ärligt talat för det där med att hitta bra foder är inte alltid så enkelt.

Det kan ha hur bra värden som helst men om hästarna ändå bara drar runt med det har man inte så stor nytta av det.

Jag har valt att köpa från samma fält i år igen och min närmaste granne (som också bor granne med fältet) tog bilden ovan.

Efter en körning på typ 2-3 kilometer landade balarna på Ryhus:

Och igår kunde jag själv ta dessa bilder:

Med andra ord är 24 balar nu i tryggt förvar i min fd lösdrift och en årsförbrukning stråfoder är på plats.

Jag är väldigt glad att kunna utnyttja detta utrymme till balarna; dels hade det bara stått tomt annars och dels litar jag varken på dovhjortar eller vildsvin plus att det ser ”ordentligare” ut att ha fodret inomhus.

Om man är otålig

Jag har alltid varit otålig och hatar att vänta.

Jag lever som jag lär och låter aldrig andra vänta, jag försöker alltid skynda mig, fixa whatever så fort jag kan och gärna tidigare än utlovat osv.

Eftersom jag inte tycker om att vänta har jag så gott jag har kunnat valt både tränare, veterinär och hovslagare som jag tycker gör vad de kan inom rimlighetens gräns (och därutöver också faktiskt ibland) för att hjälpa mig vid behov.

Ett ypperligt exempel senast igår:

Frenchies framskor drogs av innan magnetröntgen och gissa vem som kom till Ryhus och slog på dom bara några timmar efter att Frenchie kom hem!

Jag är så tacksam och tar aldrig denna hjälpsamhet för given precis som jag verkligen uppskattar att min veterinär kan svara på korta frågor via Messenger t.o.m. på kvällstid eller en helg.

Jag försöker att inte utnyttja denna höga servicenivå men är väldigt glad att jag omger mig med personer som förstår just mig. För alla är inte lika brydda, ledsna och vill ha hjälp nu, nu nu och helst redan igår.

Onsdag- magnetröntgen

Idag har Frenchie genomgått magnetröntgen av sin skadade framkota.

Han är fortfarande halt på böjt spår i höger varv och för att utröna om det ”bara” beror på blödningarna på gaffelbandet och dessa behöver mer tid eller om det även är något annat som spökar blev det denna undersökning.

Nästa steg är att få svar på vad bilderna visat och detta kunde ta upp till en vecka.

Tillbakablickar: majskolvar en masse

Igår blev jag plötsligt sugen på majskolvar och när vi var och handlade köpte jag 2 färska….för 15 kronor styck!

Detta fick mig att minnas den enda gången jag varit på en självplockning för majskolvar och det var länge sedan ska ni veta!

Jag var 17 år gammal (dvs detta var för 40 år sedan!!!) och då kostade kolvarna 1 krona styck!

Min mamma och jag köpte….100 stycken!

Låt mig säga så här:

a) vår frys var proppfull

b) det tog en evighet innan all majsen var uppäten och

c) det tog mååååånga år innan jag blev sugen på majs igen!

Tisdag- hjärtsnörp

Tror ni att jag hann bli livrädd när jag såg Bibbi som på bilden ovan?

Det var till att börja med tur att det var Bibbi och inte Frenchie för hade det varit den sistnämnde hade jag hunnit segna ihop i en hjärtattack innan jag tog fotot/ hann kolla vad som stod på.

Jag har aldrig sett någon av hästarna ligga ner och vila ens i boxarna (!) och än mindre i hagen så att Bibbi vågade göra det tolkar jag som att hon verkligen kände sig trygg. Men eftersom jag är så sjåpig så hann jag bli rädd innan jag såg att hon betade samtidigt som hon låg ner 🙂 .

Och strax därpå var allt som vanligt igen:

Och ja; jag gör faktiskt skillnad på hästarna….sorry!

Till att börja med är Frenchie redan ”skadad” och veterinären påtalade att han måste röra sig tillräckligt för att inte bli förstoppad (det tycker jag att han gör) och sedan är han både yngre och framför allt min egen häst.

Så klart vore det förfärligt om något hände Bibbi men tja…så känner jag….

Hur ska det sluta (om stånds)?

Jag kör ganska ofta förbi en hage där det går 5-10 hästar och där stora delar av hagen är helt översållad av stånds. Det ser ut som att man ”odlar stånds” typ.

Då övriga delar av hagen ser ut att bestå av ganska klent gräs och hästarna är ”många” kan jag inte låta bli att undra hur den/ de som har hagen tänker.

Nu ska det förvisso till tämligen enorma mängder stånds för att en häst ska bli förgiftad av växten men ändå….

Att jag själv försöker rycka bort alla plantor jag ser i mina hagar handlar långt mindre om att jag är rädd för förgiftning utan det är den enorma spridningen jag ser som det största hotet.

Jag tycker redan att det är väldigt ansträngande och tidsödande att rensa bort stånds och skulle det bli meterhöga buskage som på bilden tex….ja, jag vet ärligt talat inte vad jag skulle ha gjort.

För det är det jag gissar har hänt i en del fall där stånds växer; att den som äger/ nyttjar marken helt enkelt har gett upp!

Och då måste följdfrågan bli; hur ska detta sluta?

Kommer stånds att fullständigt ta över i vissa delar av Sverige?

Jag ser den redan överallt på landsbygden, i vägrenar framför allt men även i hagar, på ängar och jag har t.o.m. hittat enstaka plantor i vår trädgård. Ingen rolig utveckling!

Besväras ni av stånds?

Bra år?

Förra året var, om inte som 2018, så inte de goda skördarnas år generellt i Skåne.

Det var små skördar, höga priser, svårt att hitta bra/ tillräckligt med foder för många.

I år verkar det mycket ljusare och jag har nog inte läst ett enda desperat inlägg från hästägare som letar efter stråfoder febrilt.

Jag har fått tag på både småbalshö som jag fodrar med just nu och hösilage inför hösten och fram till nästa sommar- nu väntar jag bara på att balarna ska köras in i min fd lösdrift.

Hur ser det ut för er del? Märker ni skillnad mot förra året? Betalar ni samma pris i år som förra året eller mer/ mindre?

Vilken annons!

Hittade denna bilden på nätet och den påstås vara ”the real deal”= äkta annons från ”förr” !?!?

Ja inte vet jag men vi kan väl vara överens om att det inte finns i sinnevärlden att en sådan annonsering hade kunnat ske idag !?!?

När verkligheten överträffar dikten

Att hästar kan skada sig på alla möjliga vis vet alla som någon gång ägt dessa djur.

Detta läste jag på nätet nyligen:

Dramatik
Grannen ringde mig hysteriskt, deras häst på bete hade fått tag på en gäddkrok som fastnat i munnen och hästen var hysterisk. Veterinär hade försökt få i hästen lugnande men hästen slet sig.
Jag kom med regnkläder åt dem för det regnade och de väntade på veterinär med blåsrör.

Faktiskt löste sig problemet och hästen lyckades själv få bort kroken ur munnen genom att ruska huvudet.
I Skåne finns det åtminstone en veterinär med blåsrör, Tysklind som håller till i MunkaLjungby. Tror det är bra att veta vid krissituationer. ( även han som har betet hade både gevär och blåsrör samt komptens, men inget bedövningsmedel). Har ni koll på vilken veterinär som har blåsrör?

Hur fick hästen kroken i munnen? Jo några killar var o fiskade i den stora sjön på betet, de gick ut med sina spön och lämnade fiskeväskan stängd på land. Två unghingstar såg lådan och lekte med den, en bet tag i den och galopperade iväg då öppnades lådan och kasten ramlade ut. Då kom en tredje häst och såg kastet och undersökte det med mulen. Maximal otur.och hästen mår bra.