Man säger ju ibland att ”delad glädje är dubbel glädje” och jag vill vända på det och säga att delad sorg är om inte exakt halverad så i alla fall lite lättare att bära om man får ventilera och beklaga sig.

Sedan ser allas behov kring detta olika ut, så är det ju.

Själv har jag en bloggläsare sedan +10 år som jag har delat mycket oro och vånda med.

Hennes förra häst hade x skador när jag ägde Vicke som fick sin sega hovledsvrickning och sedan dess har vi båda bytt hästar men tyvärr har även dessa varit skadade några gånger.

Vi har aldrig träffats på alla dessa år men vi försöker i skrift att stötta och tipsa varandra på alla möjliga vis och det senaste är att vi spelar in små korta filmer till varandra som vi skickar via Messenger.

Hon på sin särpräglade göteborgska och jag på min bräkande skånska *ASG*.

Sist jag skickade en film medan jag skrittade så blev bloggläsarens häst livrädd för ljudet av Frenchies hovar (hon tittade på den medan HON skrittade) så han for iväg!

Det tyckte jag var lite roligt…

Ni kanske tycker vi är dumma som glor/ filmar med våra telefoner medan vi rider och det får ni så klart tycka men det är inte poängen med inlägget utan att man får försöka hitta de ljuspunkter man kan och har även i tråkiga/ ledsamma tider.

För övrigt har jag många som stöttar mig på olika vis; detta var bara ett lite speciellt exempel jag ville dela med mig av.

Bilden: Vicke när han kom till Ryhus

Såg detta på instastory och läste sedan Hippsons artikel.

Och nu är det väl jag som blir ifrågasatt och anklagad för att vara Birgitta 85 år, bakåtsträvare som inte ”hänger med” men jag fattar verkligen inte grejen med dessa käpphästar. Sorry!

Eller…att barn leker med käpphästar fattar jag så klart liksom att barn leker med Barbie, smurfar, små troll eller vad tusan som helst men JAG ser inte riktigt den där kopplingen till ridsport och att det skulle vara en inkörsport eller ett alternativ till ”riktig” ridning. I så fall finns det mycket annat som också kan vara en inkörsport osv.

Och missförstå mig inte; vem som helst får så klart leka med både käpphästar och vad tusan som helst men att detta är något som ska engagera Ridsportförbundet har jag svårt att se.

Jag tycker, precis som Lisen, att förbundet borde lägga all sin energi och resurser på befintliga grenar med RIKTIGA hästar- det behövs efter det senaste årets turbulens på olika håll!

Så kan de som vill leka med trähästar skapa ett eget förbund om de önskar detta eller ser ett behov.

Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig….

I september köpte jag 30 höbalar av en bekant som jag tidigare köpt foder av med tanken att fodra med dom i sommar för att slippa öppna mina jätte-ensilagebalar.

Jag var ganska orolig över att balarna inte skulle klara den skånska fukten uppe på mitt loft och vågade därför inte köpa fler och tur var väl det…med facit i hand.

För balarna visade sig ha klarat sig ypperligt eftersom jag packade in dom i rejält med halm från alla håll och kanter men….

…..ingen av hästarna ville äta höt !?!?!

Frenchie som är den mer kräsna åt pliktskyldigast kanske 2 kilo under sina 12 timmar på box om kvällen/ natten och Bibbi ännu mindre!?!?!

Eftersom den ena är svårfödd och har haft magsår och den andra är gigantisk och äntligen superfin i hullet vågade jag inte chansa i mer än 4-5 dagar på vilka jag redan tyckte att Bibbis revben hade börjat skymta (kanske inbillad hysteri från mig men ändå).

Så…det blev till att annonsera ut balarna i andra hand och öppna en storbal för egen del 🙁 .

En kvinna kom hit och kastade sig över höt som hon skulle ha till sina shettisar och kaniner…hon var sååå tacksam och glad…jag…not so much.

För tredje gången på bara några veckors tid läser jag om ryttare i den yppersta eliten och i olika grenar som valt att avstå OS-satsning då deras häst inte känns ”fräsch”/ redo.

Och alltid skriver de på sociala medier att ”hästens välbefinnande går först” och får sedan en hyllningskör från diverse läsare som berömmer ryttaren för detta kloka beslut.

Alltså….detta får mig att minnas ett uttryck jag hörde Jana Wannius använda vid något tillfälle under en hoppträning då han sa till en av mina stallkamrater: ”beröm inte hästen för det självklara”. Typ som om jag skulle klappa om Frenchie för att han lyfter hovarna när jag vill kratsa dom….tex.

Och exakt så känner jag med dessa ryttare som får beröm för….ja, just det….det självklara.

För det säger väl sig självt att man inte deltar i OS med en häst som presterar långt under sin förmåga eller som rent av är HALT!?!? Om man ens hade fått det och inte blivit utblåst/ avstängd innan start.

Att sedan en del kallar skador att hästen inte är ”fräsch”, inte känns ”helt hundra” osv….det är väl bara en omskrivning ungefär som en del inte tycker att tygelhälta är ”en riktig hälta” (klart som fan att den är det!).

Så igen…varför ska man ha beröm för att man inte tänker tävla OS på en häst som inte är sig själv, känns ofräsch, är halt eller whatever?