Igår var jag ute i Bibbis hage och tog några bilder och filmer som man kan se på min Instagram (bm6610).

Jag tycker att hon med sina mått mätt är sååå jäkla fin just nu!

Hon kan ju aldrig få Frenchies välmusklade utseende; dels för att hon inte tränas på något vis och dels för att hon är ett 18-årigt sto med många föl i bagaget men utifrån sina förutsättningar tycker jag att hennes förändring sedan hon kom till Ryhus i september är fantastisk.

Mest nöjd är jag med att rygglinjen är så mycket förbättrad; man hade tidigare kunnat skära bröd över den vassa ryggen och korset var bara en liten hård knöl.

Många, även hennes ägare, berömmer mig för att jag har gjort ett så bra arbete med henne men ärligt talat handlar det främst om MAT och väldigt lite om ”omvårdnad”.

Det är inte så att jag lägger ner några större stunder på att pyssla med Bibbi utan vår interaktion är främst att jag släpper ut och tar in henne från hagen om man ska hårddra det.

Men absolut ska man inte förringa det psykiska välmåendet; det har jag alltid betonat.

Och nu har jag ingen aning om exakt hur hon levde precis innan hon kom till mig men utifrån att ägaren sagt att hon var ranglåg kan det i alla fall ha funnits en möjlighet att hon var lite utstött och inte fick komma till maten som hon skulle.

Och även om många förfasar sig över att mina hästar går i var sin hage så kanske hon är nöjd med att få ”vara i fred” och slippa försöka ta plats?

Mina hästar kan dessutom nosa på varandra hur mycket de vill (ingen ström i trådarna) men de går oftast väldigt långt ifrån varandra och sammanstrålar bara ibland när de vilar/ står och sover.

Hur som helst är jag som sagt jättenöjd med Bibbis utveckling hos mig och jag ska så klart göra vad jag kan för att hon ska fortsätta att vara sitt bästa jag.

Har ni sett bilden där en stor häst är bunden vid en trädgårdsstol i plast med en text ungefär i stil med ”ibland är det mer det mentala än det faktiska som begränsar oss”, dvs hästen skulle lätt kunna ”slita” sig från plaststolen om den ville/ vågade.

Denna bild, som jag inte kan hitta just nu, tänkte jag på vid de två tillfällena jag tidigare i vår upptäckte att trådarna till mina hagar var nerrivna.

Första gången var den ena av två trådar mellan hästarnas hagar nerriven och båda hade jättelätt kunnat gå in till varandra eftersom strömmen inte är påslagen.

Andra gången var en av trådarna ut mot skogen i Bibbis hage av och samma där; bara att böja ner huvudet och spatsera ut.

Varför ingen av dom tog chansen kan man ju spekulera i men jag är glad så länge de håller sig där det är tänkt.

Nu kommer jag säkert att få äta upp dessa ord men …..

Alla har vi fallenhet för något och är det något jag hittills lyckats väldigt bra med så är det att hitta avtrampade skor (även flugmössor och boots) även i Frenchies 1,5 hektar stora och en aning kuperade hage.

Och då har jag inte letat i flera timmar utan ibland bara 10-15 minuter!

Faktiskt gäller samma sak om jag parkerar på en gigantisk parkeringsplats; jag liksom dras mot min bil som av en magnet 🙂 ! Alltid något….

Medan de två manliga tränarna jag berättade om igår inte bara var väldigt kända utan även visade prov på rejält dåligt omdöme/ uppförande så har jag två exempel på 2 kvinnliga diton som inte var fullt så ”drastiska” i sina ageranden men icke desto mindre var deras sätt inte trevligt eller bra om ni frågar mig.

Den ena tränaren tror jag i efterhand hade en stor bristande social kompetens, sin tränar-roll till trots.

Ingenting kunde liksom beröra henne och det enda som togs upp före och efter lektionen var ”här och nu”. Hon frågade aldrig om man hade tävlat eller om man planerade ATT tävla och hade man dristat sig till att berätta om någon rid/ tävlingsframgång man hade rönt är jag säker på att hon hade svarat med ett korthugget ”kul….nu kan du rida ut på långsidan och göra en öppna”. Noll respons liksom.

Och egentligen är det inget fel i detta heller; man är där för att träna och inte för ett ”kafferep” men jag föredrar absolut liiiite mer intresse för mig och min häst som ekipage faktiskt. Framför allt om man har tränat för personen i flera år som i mitt fall.

På tal om denna tränare kan jag exemplifiera hennes stil med följande minne:

Detta var före head-setens tid och en gång under en träning hörde jag inte vad hon sa så jag ropade ”va?” från andra delen av ridhuset.

Detta ”va” upprörde henne tydligen så att hon var tvungen att säga till mig att det lät…..jag minns inte ordet hon använde men typ ”trashigt”.

”Du ska säga FÖRLÅT MEN JAG HÖRDE INTE VAD DU SA” minns jag däremot ordagrant att hon också sa!

Jag bara skakade på huvudet INOMBORDS men bad typ om ursäkt.

Ja jisses……

Den sista tränaren jag tänkte berätta om vad gäller dåliga tränare var en kvinna som anförtrodde en av sina elever att vissa andra av hennes elever var PAUSFÅGLAR! Alltså elever som man inte behövde engagera sig så mycket i (underförstått: för de skulle ändå aldrig komma någon vart). Att bara säga en sådan sak tycker jag är skrämmande! Men att ta emot elevernas pengar gick tydligen bra.