Detta inlägg är inspirerat av en annan diskussion jag hade på nätet som handlade om vad som karaktäriserar en bra tränare och jag insåg att tex Nina uppfyller alla kriterier och några till, i alla fall enligt mig.

Till att börja med kommer Nina bokstavligen aldrig för sent och jag tror att hon har ställt in….vad jag kan minnas 1 lektion (hennes häst fick kolik) med kort varsel under alla år (ca 6-7).

Hon har samma tänk som jag kring massor, inte bara hästrelaterat och hon har på gott och ont nästan aldrig fel i det hon säger 🙂 . Jag litar massor på hennes omdöme och valde att inte köpa en häst jag nog annars hade köpt sist jag letade häst eftersom hon avrådde och jag undrar om jag inte hade gjort detsamma med Frenchie?

Nina är också mycket ärlig och kunnig och jag får den hjälp jag vill ha i ridningen. Hennes krav är ganska hårda dvs hon säger inte att en rörelse är bra ”bara för att” utan kräver verkligen precision.

En annan sak som man kanske inte i första hand tänker på när det gäller val av tränare är hur pass denna kan kännas som en del av ens TEAM som det har blivit så populärt att prata om även hos oss hobbyryttare 🙂 .

Detta innebär för mig att man med tränaren kan diskutera annat häst/ridrelaterat än själva träningen. Inte för att just jag känner att jag verkligen ”behöver” det för jag känner mig ändå så pass säker på mig själv och vet var jag kan inhämta information/ råd vid behov men jag måste ändå säga att det ger träningen ytterligare EN dimension när min tränare liksom ”är med” kring väldigt mycket runt min häst och har åsikter.

Nina vet vem som skor Frenchie (känner hovslagaren), vi anlitar samma veterinär, hon ser direkt om min lite svårfödda häst går upp eller ner det minsta i vikt, vi kan diskutera tävlingsplatser, domare, utrustning bla bla bla.
Och att också veta att jag kan ringa om jag behöver diskutera ovanstående är ändå värt mycket.

Jag har haft en tränare som var den absolut raka motsatsen. Det var endast träningen ”här och nu” som gällde och inget annat intresserade henne eller kunde beröra henne. Det fungerade också bra men nuvarande koncept är bättre.

Sedan är det för mig, och säkert många andra också, viktigt med inte bara olika egenskaper hos tränaren utan en del ”runt omkring”; som att priset på träningarna är rimligt och att jag slipper köra långväga för att komma till tränaren. Jag vill inte heller träna på en anläggning med dåligt underlag och/ eller där en massa andra personer rider samtidigt som jag tränar och definitivt inte utomhus då man därmed blir för beroende av vädret.

Om jag ska avsluta med några ord om vad jag INTE vill ha hos en tränare (been there, done that) så är det någon som jag nästan får jaga för att få en tid och som ställer in titt som tätt och då tycker inte jag att det hjälper om personen är både trevlig, kunnig och man har samma tänk. Jag orkar helt enkelt inte med sådant och tycker det är oprofessionellt. Samma sak med tränare som alltid/ ofta kommer för sent.

En tränare jag hade för många år sedan började konstant att komma för sent till träningen utan att kompensera det genom att stanna längre och även om jag inte tycker att man ska vara superrigid med de exakta minuterna utan ibland sluta i förtid om hästen känns trött eller har gjort något särskilt bra så blev det så uppenbart i just det fallet att det kändes mer oförskämt än något annat faktiskt.

Att en tränare är kunnig förutsätter jag men HUR kunskapen förmedlas är också viktigt.

Att kunna förklara så att man förstår och att tex inte få utbrott på eleven/ hästen kan låta självklart men jag har sett motsatsen och skulle för egen del aldrig acceptera det.

Jag vill avsluta med orden att vi som tränar aldrig får glömma att vi är BETALANDE KUNDER och inte något som tränaren kan sköta med vänsterhanden, använda för att tjäna pengar utan motprestation eller avreagera sig på. Ibland tror jag faktiskt att vissa elever glömmer detta och tyvärr även tränare.

Då och då ser/ läser jag hur någon jag följer på sociala medier förkunnar att hen ”ska ta tag i xx” (xx= någon form av träning, oftast gymmande).

Och för mig är dessa ”omtag” tecken på att man egentligen inte har det rätta intresset för whatever utan gör det av tvång/ plikt och dylikt. Och det kommer inte att hålla!

För att tex ta min Henrik som exempel så har han under de ca 9 år vi känt varandra köpt x gymkort men aldrig gått dit mer än i några månader åt gången. Samma sak när han skulle börja cykla (sålde cykeln efter några gångers användning), springa och powerwalka i skogen.

MEN; golfen som han började med för 3-4 år sedan har han ALDRIG tvekat på att fortsätta med = han har hittat rätt.

Och själv är jag ett ännu bättre exempel på ovan:

Det har genom åren ibland gått så uruselt när jag ridit/ tränat/ tävlat så jag har varit helt ”förstörd”….tills nästa dag!

Då är jag djävlar som en boomerang som studsar tillbaka till ”åhhh jag vill RIDA” och jag har aldrig någonsin ens tänkt tanken att sluta.

Så dagen det går uruselt är totalt förstörd men sedan är jag jättesugen på att rida igen och så har det alltid varit.

En vän ringde mig väldigt ledsen för ett tag sedan; stallet där hon har sin häst inackorderad hade haft inbrott och 11 sadlar och lite annat (sadelgjordar bla) var stulna. Tjuvarna hade även tagit diverse redskap i ett annat utrymme.

Hon kommer att ha sin sadel hemma framöver (hon bor i villa någon kilometer från stallet) och det förstår jag för risken är ju att tjuvarna kommer tillbaka när all stulet är ersatt med nya fina saker att lägga vantarna på!

Själv har jag faktiskt varit med om inbrott i 2 olika stall jag stått i.

Första gången tog de ”bara” sadlarna i en sadelkammare i det ena (finare) stallet. Vi som hade hästar i det mindre stallet hade vår sadelkammare i en arbetsbod som de kanske inte förstod innehöll sadlar eller så hann de inte med det utrymmet också. Så jag klarade mig!

Andra gången bröts en låst sadelkammare upp i ett annat stall jag hade häst i och där hade jag inte samma tur.

Min och typ 6-7 andra (minns ej exakt) sadlar försvann och där hade man lämnat kvar flera ”sämre” sadlar.

Min sadel var 5 månader gammal vilket med facit i hand var en enorm tur för försäkringen ersätter hela värdet om sadeln är nyare än 6 månader!

Dessutom hade jag en sådan jäkla tur att det fanns en exakt likadan sadel (den hade standardmått) hos återförsäljaren så i stället för att vänta i gud vet hur många veckor på en ny Equipe från Italien så fick jag en ny sadel inom 2 dagar!

Hur förvarar ni era grejer? Är allt av värde inlåst? Inte för att det verkar hjälpa helt men dock….