Jag vill hävda att hästvärlden är otroligt ”kvitto-lös” och anledningen till det kan man så klart spekulera i.

Om ni frågar mig är den STÖRSTA anledningen att många tar betalt/ arbetar ”svart” och om det kan man väl tycka vad man vill tycker jag.

Jag har inga åsikter om hur andra väljer att redovisa (eller inte) sina inkomster och skulle i princip aldrig avstå att göra affärer med någon som jag anar/ vet inte skattar för sina inkomster annat än om jag även visste att personen uppbär bidrag (försörjningsstöd, a-kassa, sjukpenning) samtidigt. Det har jag starka åsikter om däremot.

Men hur som helst; idag undrar jag om ni kräver kvitto när det gäller tex skoning, träning, inköp av foder (om ni handlar direkt av någon bonde)?

Och en följdfråga; VARFÖR vill ni ha kvitto? Är det bara för att ”djävlas”, dvs ni behöver egentligen inte kvittot till något utan slänger det direkt eller är det för att ni ska kunna reklamera whatever?

Jag har så klart inte granskat tex varken min hovslagares eller Ninas bokföring men är HELT övertygad om att båda inte arbetar svart men jag vill inte heller ha något kvitto av varken den ene eller andra.

Vad ska jag ha det till liksom? Reklamera en träning? Eller en skoning?

Nej, de som utför ett dåligt arbete rensar ut sig själva och jag är otroligt nöjd med mitt ”team” även utan en liten papperslapp.

Jag vill nog påstå att jag är mycket aktiv på sociala medier i allmänhet och Facebook i synnerhet och som varande detta har jag många gånger reagerat över fenomenet ”stallbyggen”.

Medan det ”överallt” talas om sämre tider, pengabrist, ökade kostnader för allt möjligt osv så läser och ser jag bilder på hur många stallbyggen som helst- riktiga lyxbyggnationer för 6-10 hästar.

Jag kan inte låta bli att undra vem alla dessa personer är som har dessa miljoner att lägga på ett stall, ibland med tillhörande ridhus, skrittmaskiner och jag vet inte allt.

Alla kan ju rimligen inte vara gifta med en snickare som jobbar med detta på sin fritid och köper allt till inköpspris via kontakter?

Inte bara undrar jag vem miljonärerna är utan minst lika mycket vilka hästar dessa stall ska inhysa?

Vem har råd att äga +6 hästar?

Eller tror man i tider då det finns en miljon stallplatser att man ska få uthyrt sina lyxboxar?

Är alltihopa luftslott som kommer att rasa ihop vilken minut som helst eller i alla fall om det blir skilsmässa?

Är många hästägares största dröm om det egna stallet så stor att allt förnuft får vika hädan?

Mina frågor är sprungna ur genuin nyfikenhet sett till det ekonomiska läget i allmänhet i Sverige, i alla fall så som det utmålas i media.

Eller så är det inte så tokigt trots allt? Och bara för vissa?

Och nej…jag är inte det minsta avundsjuk på dessa färdiggjorda boxar som stycket kostar mer än vad hela mitt stall kostade att bygga invändigt.

Jag har inget som helst behov av varken fler boxar, lyxigare inredning eller en skrittmaskin utan är mer än nöjd med det jag har så tro inget annat.

Idag har Frenchie vilodag och själv har jag arbetat med att ta tillvara min enorma skörd av hösthallon…not 🙂 !

Jag får hoppas på bättre utdelning nästa år!

En liten del av vad vildsvinen ”skördade” i förrgår natt….

Har ni följt turerna kring detta stall i Skåne?

Det har jag; redan när det varnades för verksamheten på forumet ”Hästvärldens blacklist och forum” på Facebook.

Där fick ett inlägg av en fd anställd snabbt långt över 150 kommentarer innan trådskaparen pga hot kände sig tvingad att ta bort det.

Och låt mig säga det direkt; att ”man” kan ha olika åsikter om vilken person/ verksamhet det än rör sig om tycker jag inte är det minsta konstigt. Smaken är som baken, man har olika erfarenheter, preferenser, kunskap osv.

Men när det kommer kommentarer från MÅNGA olika håll från de som själva har haft sin häst i detta stall liksom personer som själva varit i kontakt med stallet, ej som anställda utan som presumtiva kunder (för att lämna bort sin häst eller åka dit och provrida) då måste man ta detta i beaktande menar jag.

Att alla de vuxna, ibland namnkunniga inom ridsporten, skulle sitta och fabricera saker som de INTE upplevt….nej…det tror i alla fall inte jag. Även om man skalar bort väldigt mycket av kommentarerna och att en del kanske bara är ute efter att skada så finns det så mycket kvar att i alla fall jag inte tvivlar på att en hel del av det berättade ägt rum och det räcker för mig.

Detta kan inte skyllas på några söndercurlade och hämndlystna fjortisar som inte vet vad riktigt arbete innebär och vill skada en oskyldig arbetsgivare så som en del vill göra gällande och även jag, som ibland har inte så positiva erfarenheter av unga människors uthållighet på arbetsmarknaden måste instämma.

Och bortsett från allt annat som det påstås om denna arbetsgivare så blir jag bara så trött på att ovan är ett nytt exempel på att missförhållanden som i alla tider funnits inom hästbranschen så uppenbart fortsätter.

Några tar sig fortfarande rätten att utnyttja oftast unga personer som brinner så mycket för sitt hästintresse att de glömmer, inte vet eller bryr sig om vilka rättigheter man har som anställd i Sverige idag.

Och en sista grej; fråga inte, likt massvis av andra i diskussionerna kring detta stall, ”vem gäller det”.

Den enkla frågan tänker jag inte svara på eftersom det är otroligt lätt att ta reda på om man verkligen vill veta. Googla på dressyrstall Kristianstad kan vara en början….

Igår skulle jag veckohandla och när jag körde in på Hemköp i Dalbys parkering insåg jag att många fler hade samma tanke; det var massvis med bilar som väntade på en ledig parkeringsficka.

En man ”behövde” inte vänta; han ställde sig helt sonika på en handikapp-plats och klev med raska steg iväg mot det lilla köpcentrat.

Bilen han körde var en skåpbil och själv var han klädd i ”hantverkarkläder”.

Jag, som själv har en vän som har berättat om vilka svårigheter hon ibland möter när obehöriga ställt sig på handikapp-parkeringar kände att det just idag var dags för lite civilkurage blandat med ”Birgitta-rage”.

Och fatta min tur….

Jag hann knappt parkera min egen bil förrän hantverkaren kom tillbaka till sin skåpbil.

Jag (med irriterad röst): är du handikappad?

Hantverkaren (med trotsig röst): ja!

Jag: låt mig inte se detta fler gånger. Nästa gång ringer jag polisen!

Hantverkaren eller ska jag säga idioten hoppade in i sin skåpbil och körde iväg och jag måste säga att jag tyckte att det var synd att det inte stod ett företagsnamn på bilen för tro mig; då hade historien inte varit slut där.

Och nej, jag är inte Sveriges laglydigaste person själv och jag brukar inte gapa på vilt främmande människor men ibland måste man bara reagera tycker jag.

Om ni inte är så vana häst-klippare och/ eller är väldigt petiga (som jag) vill jag ge er ett litet tips för att förbättra helhetsintrycket efter en klippning:

Rengör inte maskinen minutiöst och packa ner den så fort ni har klippt färdigt!

Vänta till nästa dag och titta på hästen med ”nya ögon”- gärna i dagsljus!

Gissningsvis kommer ni att hitta någon hårtofs här och där som ni missade under gårdagen och då är det bara att sätta i sladden och klippa av det som stör ögat.

Även jag, som tycker att jag är noga och van hittar oftast en liten rand någonstans och då går det så snabbt att klippa av den om man inte redan har packat ner allting.

Alltså….här har ni det ultimata beviset på hur extremt okunnig Henrik är när det gäller hästar. Jag väljer att skratta ihjäl mig åt detta:

Jag: kolla vilken kanonbild jag lyckades knäppa (visar bilden ovan).

Henrik: förlåt….jag kan ju inget om hästar men vilken av hästarna är det?

Alltså…..ska man slå min man med något hårt i skallen 🙂 ?

Jag valde att i stället pedagogiskt…nåja….förklara att a) Bibbi ju inte rids och hästen på bild har ett träns på sig och b) medan Frenchie är något av det sötaste som gått i ett par hästskor så är Bibbi…*not so much*.

Jisses….och tur att min man har många andra kvaliteter!

Nu har det gått något år sedan den värsta delen av coronaepidemin i Sverige och det känns ibland nästan overkligt, det vi var med om.

En del glömmer man lätt, annat sitter kvar i medvetandet, i alla fall för mig.

Jag märker tex att jag fortfarande vill ”hålla avstånd” i affärer och blir störd om folk går eller står för nära mig. Och det är väl egentligen inte så dumt? Att tex slippa bli förkyld för att folk andas rakt på en?

En annan grej som har blivit mycket, mycket vanligare är att man jobbar hemifrån.

Även med detta ser jag massvis med fördelar och inte på långa vägar lika mycket nackdelar.

Tänk vad tid många sparar, vad mycket mindre bensin som går åt och den miljöpåverkan det rimligen bör ha! Och att slippa köra/ åka kommunalt till jobbet sparar även en del pengar och det är väl en jätteviktig faktor i dessa tider?

Har ni märkt några förändringar för egen del ”post Corona” eller lever ni exakt så som ni gjorde innan denna hemska tid?