Höstens första klippning av en stycken jättehårboll (läs: Birk) avklarades igår.

Tack och lov är han nästan lika fostrad som den vid klippning fastcementerade Archie så hela proceduren tog bara ca 40 minuter exklusive huvud och ben.

Med stigande ålder och bättre ekonomi har jag blivit mer och mer ovillig att klippa andra hästar än just mina egna som är så fogliga medan jag som fattig student såg mig tvingad att ge mig i kast med vilka vansinnesprojekt som helst (läs: hästar som ingen annan ville, dvs VÅGADE klippa) för att få ihop pengar till träningar och tävlingar.

Idag är de pengar en klippning inbringar varken värda den ryggvärk jag kan få ibland (jag är tydligen inte 20 år längre….) och definitivt inte de enorma risker man utsätter sig för om man klipper en ”dum” häst (fråga mig- jag har blivit sparkad mer än en gång). Inte ens de hästar som ”bara” dansar omkring på stallgången och därmed tar dubbelt så lång tid att klippa som mina stenstoder ids jag befatta mig med; det överlåter jag åt andra.

För Archies del blir det nog klippning i nästa vecka, det kan vara skönt att ha detta avklarat innan flytten till det nya stallet och jag är dessutom allergisk mot allt vad vinterpäls heter.

Jag tycker så synd om dom som har hästar som verkligen får panik av klippmaskinen och antingen tvingas anlita veterinär för en kraftig sedering innan de vågar plocka fram klippmaskinen eller som helt enkelt ”väljer” att rida på en häst med jättepäls som svettas och sedan står våt och med äcklig intorkad päls i timmar.

Vi har en häst i stallet som är mer eller mindre omöjlig att klippa och jag har redan aviserat att det inte finns DE pengar i världen som skulle förmå mig att ens försöka klippa den. Jag har sett hästen leka Spanska Ridskolan på stallgången i evigheter innan man ens har lyckats sätta saxen MOT hästens kropp och sist var den så hårt sederad att folk mer eller minder fick stå och stötta upp den så att den inte skulle rasa ihop på stallgången. Inte kul alls, särskilt som det är en tävlingshäst som dessutom får riktigt lång päls.

Annars ser man stora skillnader i ”pälslängd” på våra hästar på riskolan, en del hästar har superkort hårrem och har aldrig behövt klippas medan andra hade kunnat klippas mer eller mindre året om.

Många påstår att täcken förhindrar att pälsen växer så mycket och börjar därför täcka hästarna redan mitt i sommaren mer eller mindre.

Ja, vad säger era samlade erfarenheter? Hjälper täcken?

Själv är jag väldigt tveksam till om man kan fördröja/ förhindra pälstillväxt hos hästar genom att täcka dom.

Dessutom tycker jag att det är på halsen och under magen håren blir som längst (dvs där täcket inte täcker)och gör hästen svettig så man behöver ÄNDÅ klippa om man vill hålla hästen torr och osvettig.

I tidigare inlägg i veckan då jag erkände att jag (liksom tusentals andra hundägare i Sverige, I´m sure) ibland är en lagbrytare fick vi av en skribent veta vad Djurskyddslagen säger:

”Lagen om tillsyn över hund och katt säger även att under perioden 1 mars-20 augusti ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under resten av året ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt (undantag enbart i samband med jakt).”

Jag har funderat en hel del på detta och jag ska berätta varför. Jag förstår VERKLIGEN ”andemeningen” med lagen och skulle tex aldrig gå med Soya lös i en skog eftersom jag vet att hon har en stark jaktinstinkt MEN:

Om man ska hårddra denna lag så skulle man (i alla fall JAG) inte kunna ha min hund lös i princip någonstans, knappast ens i min egen trädgård, eller har jag missförstått lagen (läs NOGA sista meningen i citatet ovan)?

För att ta ett exempel så vimlar det av kaniner kring vårt stall trots att vår ridskola alltså ligger i Malmö, Sveriges tredje största stad (alltså en STOR-stad). Kaninerna kan ibland i princip befinna sig näst intill utanför stallet eller i vart fall kanske 50 meter därifrån.
Då skulle man alltså alltid vara tvungen att ha hunden kopplad kring stallet för det kan ju faktiskt dyka upp ”vilt” till vilket kaniner räknas.

Ett ännu tydligare exempel på att allt inte är ”svart eller vitt” och som till viss del också kan förklara min ”lagolydnad” är följande:

Vid ett tillfälle för ett tag sedan då jag gick med Soya på en HUNDRASTPLATS (där det rimligen borde vara tillåtet att ha hunden lös) försvann hon in i en buske och när jag såg henne igen (det hann inte gå ens några minuter) så stod hon bredvid en stendöd, oblodig kanin. Jag såg ingen jakt och kan således inte svära till att Soya var varken skyldig eller oskyldig till kaninens öde men ponera att det var hon som hade dödat den. Har jag då brutit mot Djurskyddslagen eller gäller inte den på hundrastplatser trots att det KAN finnas vilt på dessa?
Eller måste men i alla lägen se till att hunden inte springer in i något buskage där man inte kan se den, även på hundrastplatser?

Och gäller Djurskyddslagen inne i folks trädgårdar?

Som jag nämnde i ett tidigare inlägg dödade Soya en hare inne i en grannes trädgård (knäckte nacken på den). Hur otroligt det än kan låta gick jag och en vän med våra hundar precis utanför trädgården och från ingenstans dök en hare upp och sprang MOT oss och Soya. Hon tog den på 5 sekunder (ingen jakt där inte) och jag hann inte ens blinka men frågan är alltså: var det ett brott mot Djurskyddslagen?

På tal om kaniner som springer MOT en så var jag med om en jätteotäck händelse när jag hade min schäfer för över 20 år sedan.

Då vi var ute och gick kom också en kanin springande mot oss; den rusade faktiskt mer eller mindre på hunden. Jag fick förklaringen då jag kom närmare och såg att kaninen saknade ögon (!!!), förmodligen drabbad av kaninpest som i alla fall då härjade i våra trakter (vet inte hur det är nu). Den stackars kaninen sprang hit och dit och såg helt ”maläten” ut förutom att den då bara hade hålor där ögonen suttit.

Jag ville inget hellre än att min hund skulle döda den så att den slapp lida men hon bara nosade på den och fattade inte vad som förväntades av henne.

Själv hade jag inget tillhygge att avliva kaninen med (brukar inte gå omkring med varken bössa eller hammare :=)) och några stora stenar låg inte och väntade på att användas som mordvapen. Och ska jag vara ärlig så var jag aldeles för ”blödig” på den tiden för att KUNNA döda en kanin ens om jag hade haft något att göra det med och jag tror inte jag hade klarat av det idag heller. Så vi fick lämna stackaren åt sitt öde…..hemskt men sant!

Bloggkommentarer som jag har fått efter dagens inlägg om Soyas ögonskada (som redan verkar vara läkt förresten) är sådant som jag verkligen uppskattar som skribent. JAG får input och verkligen en möjlighet att tänka till, kanske omvärdera vissa åsikter eller bara ta del av andras synpunkter och erfarenheter kring olika frågor.

Efter att ha läst kommentarerna idag insåg jag tex något som jag helt ovetenskapligt tror stämmer till 100% men som jag inte tidigare reflekterat över och det är, precis som jag svarade en skribent, att de flesta säkerligen inte tycker att det är det minsta hemskt om en katt dödar en mus eller en råtta (helst det sistnämnda) medan samma människor tycker att det är förfärligt, förkastligt osv om en hund dödar en kanin eller hare.

Hade jag skrivit att Soya var expert på att döda/ äta mördarsniglar hade jag säkert fått förfrågningar om jag inte kunde avla på henne för att få fram ÄNNU FLER snigelutrotare :=).

VARFÖR?

Samtliga dessa djur är ju en form av skadedjur!

JAG tror att det beror på att den ”allmäna synen” på råttor och sniglar är att de är äckliga medan kaniner anses som ”söta”.

När Soya dödade en hare i en grannes trädgård (hans trädgård är inte inhängnad och gränsar till en allmänning där jag brukar gå med Soya) trodde jag att han, likt de flesta människor, skulle reagera mycket negativt på detta mord men han såg bara GLAD ut.

Då jag kommenterade hans muntra uppsyn sa han att kaniner och harar hade förstört så mycket i hans trädgård att han bara var glad att det fanns en mindre av dessa fördärvare.

Men så tror jag som sagt inte att gemene man tänker.

Och vad gäller katter så är det väl därför en del skaffar katter till sina lantbruk/gårdar/stall. För att de SKA hålla råttor och möss i schack= DÖDA?

Att 99 % av jordens befolkning ”glatt” trampar ihjäl alla insekter, myror framför allt, utan att ens tänka på det beror väl på att man inte hade kunnat gå omkring och tänka på var man sätter förtterna HELA tiden samt att man kanske också anser att insekters liv är mindre värda än större djurs. Eller?

Livet är verkligen fullt av mycket märkliga och ibland tråkiga sammanträffanden…..

I förrgår var jag och hälsade på i Archies nya stall och hade då som vanligt Soya med mig. Och Soya passade, som vanligt, på att jaga de katter hon såg. Hon springer efter dom tills de stannar, sedan viftar hon på svansen och vill leka vilket ingen katt hittills varit intresserad av :=).

Hur som helst…när jag kom hem och hade gått och lagt mig låg jag och tänkte på det nya stallet, katterna osv och slogs då av tanken hur hemskt det hade varit om någon katt klöste Soya i ögonen så att hon blev blind eller fick andra ögonskador.

Tänkte på min mammas hund, en pekingese som i många år levde utan ett öga pga någon ögonsjukdom han fick (pekingeser har väldigt utbuktande ögon) och funderade över hur trist det vore om Soya skulle gå samma öde till mötes.

Nästa dag, dvs igår morse, hade jag med mig Soya i stallet och vi hann inte vara där i många minuter förrän hon plötsligt stod bredvid mig med ena ögat helt ihopknipt.

Jag blev livrädd men tänkte ändå att hon kanske hade fått något i ögat (halm, hö, sand, whatever…..stallet kryllar ju av småpartiklar av olika slag) och att det nog snart skulle gå över.

Medan jag red kastade jag hela tiden oroliga blickar på Soya som låg i manegen men jag tyckte inte att hon öppnade ögat mer än lite då och då och då bara som en springa.

För att göra en lång historia kort blev jag så bekymrad att jag körde henne till djursjukhuset som tack och lov bara ligger kanske 500 meter från stallet och har jour dygnet runt.

Väl på sjukhuset och efter någon timmes väntan (tur att man har en förstående arbetsgivare….) fick vi träffa en veterinär som till skillnad från mig inte trodde att Soya hade fått in något i ögat (jag hade själv spolat det med koksalt redan i stallet utan resultat) utan att hon hade fått en smäll eller slagit emot något. Detta tyckte jag lät väldigt osannolikt för jag tycker att jag dels borde ha sett detta och framför allt hört Soya om hon hade slagit sig så pass men jag kommer ändå ingen vart med att spekulera i detta.

Soya fick i alla fall ögondroppar och smärtstillande tabletter och faktiskt var ögat nästan ”så gott som nytt” redan på kvällen. I morse såg det också jättefint ut och det är bara att hoppas att det håller i sig. Man vet ju själv hur oerhört irriterande det är om man har något i ögat eller har ögonsmärtor, jag har vid två tillfällen råkat ut för ögonskador som varit pyttesmå men ändå gjort jätteont.

Ena gången skulle jag lyfta upp några reklamblad från hallgolvet (bodde då i lägenhet och reklamen hade singlat ner via brevinkastet) och när jag lyfte upp papperna föll det sig inte bättre än att jag råkade sticka en kant av ett papper rakt in i mitt eget öga?!?!?

Ofattbart hur man bara kan göra något så klumpigt och mitt öga rann i flera dagar av det hål jag måste ha gjort på hornhinnan.

En annan gång satt jag i soffan och läste tidningen när jag plötsligt kände att jag fick något i ögat och efter idogt gnuggande och sköjningar med vatten var jag till slut tvungen att köra till sjukhuset (!!!) för att de skulle spola ur ögat. Då hade jag också hunnit skada hornhinnan så där ser man hur lätt detta görs!

För att återgå till Soya lär jag som sagt inte få veta hur hon skadade sitt öga men det är bara att vara tacksam över att det inte var värre ändå. Fast nog var det ett konstigt sammanträffande att jag kvällen innan hade bekymrat mig för hennes ögon?

Och när jag kom till jobbet och berättade om hennes öga var det ingen som blev förvånad.

Vår arbetsplats verkar sedan knappa 3 veckor tillbaka vara drabbad av någon slags förbannelse och en arbetskamrat sa halvt på skämt att vi nog får fundera på att ta hit något ”utdrivare av ondska” av något slag.

På en arbetsplats på ca 20 personer har vi alltså på ca 3 veckor råkat ut för följande:

Arbetskamrat A:s son (8 år) ramlade och fick en jättekraftig hjärnskakning.

Arbetskamrat B:s dotter (9 år) ramlade, svimmade och fick en stor bula i huvudet.

Arbetskamrat C:s son (5 år) fick plötsligt ont i sin fot och kunde knappt gå i flera dagar.

Arbetskamrat D råkade ut för en bilolycka då hela hennes bil blev demolerad men hon och barnen klarade sig.

Samma arbetskamrats (D) son, 6 år ramlade och fick ett djupt sår i huvudet.

Arbetskamrat E, 64 år fick en hjärtattack på gatan, ramlade ihop och dog några dagar senare!!!!!

Så i detta sammanhang är en liten ögonskada på en hund verkligen inget att höja på ögonbrynen åt!

Minns ni de roliga annonserna i förra veckan (på Blocket) där någon dels ville sälja en hästtransport (för att hon hatade hästar och åsnor) och sedermera även ett varmblod?

Här på bloggen spekulerade vi ju hej vilt om det var ett skämt eller inte och det trodde väl de flesta att det var.

När jag slutligen tänkte ringa och kolla saken var annonserna borttagna och då trodde jag att vi skulle få leva i ovisshet för evigt.

Men ibland kommer hjälpen från det mest oväntade hållet, denna gången från maken Micke :=).

Även Micke läser bloggen ibland (säkert oftare än han vill kännas vid, ha ha) och han hade minsann svaret på vårt annonsmysterium!

Det visade sig nämligen att det var en av hans kunder (Agneta) som fyllde 40 år som hade utsatts för detta practical joke med annonserna, en ganska rolig födelsedagspresent kan man ju tycka, eller vad säger ni?

Fast få nu inga idéeer och annonsera ut varken ett vackert svart halvblod eller en lika vacker svart whippet den 7 oktober är ni snälla. Såååå roligt var det inte :=)!

Som trogna bloggläsare kunnat läsa om i otaliga inlägg har jag länge letat efter ett nytt boende till Archie, antingen genom ett gårdsköp (och då får ju ”övriga familjen” också ett nytt bo) eller genom byte av hästanläggning.

Jag har ju haft alla hästar jag ägt på ridskolan i Malmö och i det mesta varit mycket nöjd med detta arrangemang, annars hade jag ju inte stått kvar i över 20 år.

Men, ingenting är så bra att det inte kan göras eller finnas bättre och jag hoppas att jag nu kanske efter extremt idogt letande äntligen har funnit ett uppstallningsalternativ som kommer att passa mig ännu bättre än det i Malmö.

Stallet dit jag har planer på att flytta Archie har jag haft ett gott öga till länge eftersom det ligger på mer eller mindre promenadavstånd (!) från min bostad men olika omständigheter (framför allt på grund av att det var fullbelagt sist jag förhörde mig för snart 1 år sedan) har ändå gjort att jag inte flyttat dit.

Men så dök en annons upp på Blocket (var annars :=)) härom dagen och jag, som inte har tålamod som en dygd, kastade mig på telefonen och började operation ”tusen frågor”.

Efter att ha fått de svar jag velat höra :=) och efter ett personligt besök samma kväll har jag bestämt mig för att låta Archie provbo i detta stall i 1-2 månader under vilka jag kan ha kvar min box på ridskolan mot att jag betalar kallhyra för den.

Fördelen med detta stall är att jag här kan rida mycket tidigt på morgonen (06.00) och att jag därför också har möjlighet att både slippa stressa och (trots det) komma för sent till jobbet var och varannan dag.

Även hagtiderna är bättre och hästarna går här ute till 15.00 mot 11.00 på ridskolan.Att jag får sämre uteridningsmöjligheter är en ”smäll” jag får ta; jag har ju aldrig varit någon friluftsfantast i vilket fall som helst. Huvudsaken är att man här kan rida ut och jag går ju själv dagligen med Soya på många av de grusvägar/ stigar där man kan rida.

Är jag riktigt ambitiös kan jag tämligen lätt till och med rida hem till vårt hus (!) även om det då innbär att jag måste korsa en ganska hårt trafikerad 90-väg. Men rent tidmässigt skulle det inte ta mig mer än kanske 30 minuter att skritta dit så det är ju inga avstånd att tala om.

Till det nya stallet hör ett 20x 60 ridhus med speglar (halleluja!!!!) på ena kortsidan och med bra ridhusbotten (halleluja igen) vilket verkligen inte är något man kan räkna med överallt. Eftersom detta med just en bra ridhusbotten är så otroligt viktig för mig har jag ratat flera andra uppstallningsalternativ där detta inte kunnat erbjudas.

Att jag kommer att spara ca 20.000 om året om jag byter till detta stall är för mig verkligen det minst viktiga i sammanhanget men dock ingen summa att förakta och man kan ju ha mycket roligt för dessa pengar.

Flytten är planerad till den 1 oktober och jag hoppas att allt blir till belåtenhet. Och blir det inte det så är det bara att återvända till ridskolan och leta vidare!

Fick en stund över och kunde inte längre tåla mig utan tänkte stilla min nyfikenhet och ringa upp den där tjejen som ville sälja både travare och släp på Blocket igår.

Men annonserna är borttagna så det mysteriet lär förbli olöst.

Förvisso är jag till 99,9 % säker på att annonserna var ett SKÄMT men var det allvar så vore det ju inte konstigt om både släp och häst hade fått nya ägare :=).

Samma människa som ville sälja släpet nedan billigt då hon HATAR hästar ska även sälja ett varmblod. Ehhhh??????????

http://www.blocket.se/lund/Danskt_Varmblod_maste_saljas_omedelbart_23501307.htm?ca=23_11&w=1

Vad sägs om denna annons?

http://www.blocket.se/lund/Hasttransport_maste_saljas_idag___onsdag_23501309.htm?ca=23_11&w=1

Gissar att släpet blir sålt inom en timme :=)!

Noterade för någon dag sedan att täckeshysterin har börjat för i år, har redan sett ett par hästar med täcken på sig inomhus!

Då ska det sägas att det i Malmö/ Staffanstorp är mellan 13 och 16 grader varmt klockan 5 på morgonen så jag har svårt att tro att nätterna kunnat stoltsera med minusgrader och vårt stall är dessutom av den varmare sorten eftersom vi bara har fönster öppna på glänt.

Till och med jag, som verkligen tillhör kategorin frusna människor går i bara t-shirt i stallet och då är det varmt :=)!

Själv är jag glad så länge jag slipper dessa trista tyg-sjok och är övertygad om att hästarna själva tycker detsamma.

Är det så att skåningar är extra pjoskiga när det gäller att svepa in hästarna i värmande täcken?

Jag inbillar mig nästan det eftersom det verkligen inte är en ovanlig syn på dessa breddgrader men hela Sverige lider kanske av någon form av köld-skydds-hysteri?

Risken med att stå i ett stort stall där det finns täckes-hysteriker är att nya, oerfarna hästägare som kanske precis har köpt sin första häst förleds att tro att denna överdrivna täckesmani är ”det rätta” och att de gör så som de ser att andra, mer erfarna hästägare gör.

Jag minns att jag själv blev påhoppad för några år sedan då en annan hästägare tyckte sååå synd om stackars Décima, denna fiiiina tävlingshäst som skulle tvingas stå utan täcke inomhus stackaren. Det var då 12 grader varmt utomhus och sol, för att inte tala om hur varmt det var i vårt stall!