Inlägg i kategorin Birgitta berättar/ tycker/tänker

Stall-tjänst


Det märks vem som brukar få frukost först. Archie- alltid redo!

Kraftfodret står i spannar- lätt att fodra!

Idag är det jag som har stalltjänst i vårt stall, en syssla man åtar sig att utföra var 7:e vecka (vi har 7 hästar i stallet) eller snarare sagt var 7:e söndag.

För till skillnad mot många andra stall där hästägarna själva ska sköta vissa sysslor dagligen så är vi tämligen bortskämda och behöver alltså bara engagera oss så pass sällan.

I stalltjänsten ingår att fodra vid 07.00, att släppa ut vid 08.00, fodra och ta in vid 14.30 samt att fodra en sista gång 19.00.

En baggis med andra ord då allt foder är förberett i spannar och Ikea-påsar, alla hästar är snälla att leda i grimma (de flesta kan man gå med två och två) och man oftast får lite hjälp med tex intag av de andra i stallet.

Jag är väldigt nöjd med detta system och glad över att vi slipper ha dagliga engagemang med tex in och utsläpp.

Själv bor jag så nära att jag hade kunnat sköta ” hur mycket som helst” (jag sköter faktiskt alla morgonfodringar på vardagarna frivilligt) men dels gör inte alla det och dels har man ju annat att fylla sina dagar med utan att behöva vara låst av vissa klockslag.

Sedan verkar just gemensamma scheman för in och utsläpp samt fodringar vara en ständig källa till bråk, irritation och skäl till stallbyte, i alla fall om man läser på olika hästforum.

Folk blir sura och förbannade på varandra för att någon försöker smita undan sina pass, kommer för sent, ger fel mat, tar in hästarna för tidigt eller vad nu konflikterna kan handla om.

Så min åsikt utifrån det jag läst drabbat andra är att ”ju fler kockar desto sämre soppa” eller i detta fallet att ju fler pass och ju fler hästägare som är involverade desto större är risken för olika meningsskiljaktigheter.

Hur fungerar det i de stall där ni har häst?

Djurägare och termometrar

Är det bara som jag inbillar mig eller håller vi djurägare (framför allt vi som har hund och/ eller häst) extra koll på både väderlek och temperatur?
Jag kan inte minnas att jag brydde mig ett dyft om hur många grader varmt eller kallt det var innan jag köpte häst- jag konstaterade liksom bara ATT det var varmt eller kallt.
Numera har jag stenkoll på gradantalet och kan tex berätta att det i tisdags 07.00 var minus 12 grader, igår samma tid var det minus 3 och idag var det plus 1 grad.
Avdelning ”Intresseklubben antecknar”…..

Snö-storm!

Vad är det man säger ibland:
att man ska tänka sig för vad man önskar sig för det kan hända att man får det!

Så känns det efter gårdagens snöstorm faktiskt eftersom jag för någon vecka sedan avundades de som kan konditionsträna sina hästar i snö.

Här har det mest varit fruset men barmark och knappast läge för några utomhusgalopper men nu så kanske….

Igår kom det en del snö och framför allt så blåste det rejält!

Jag var mycket glad över att jag inte skulle åka och träna (det hade absolut varit en omöjlighet)och att jag har ett fint ridhus att träna i.

Men inte ens i ridhuset kunde jag slippa snön helt, den yrde faktiskt in lite grann och ”fläktade” mig i ansiktet (som om DET skulle behövas i denna kyla…) då och då innan den föll till marken.

Efter avslutat pass var det inte helt lätt att pulsa tillbaka till stallet i blåsten och över snöhögar som fykt ihop lite här och där och när jag skulle köra hem var det knappt jag såg vägen framför mig.

Jag vet inte hur många som lyckades ta sig till stallet men jag misstänker att många hästar nog INTE såg skymten av sina ägare just igår!

Nu på morgonen var det bara att konstatera att Sverige i mångt ändå är ”fantastiskt”!

Redan 04.30 var vägen utanför vårt hus (en 90-väg) kliniskt rensad från all nederbörd och vägen till stallet (en 70-väg) var nästan lika fint iordninggjord.


Som synes lyckades en del snö till och med tränga sig in i ridhuset. Tur att man har en häst som inte bryr sig om eventuella ”konstigheter”.

På väg från ridhuset och till stallet.


Vägen till ridhuset sedd från motsatt håll. Inser att bilderna inte tillnärmelsevis illustrerar hur mycket det stormade och hur snön yrde.


Väl i stallet var det skönt att pusta ut!


Och så en lite mer ”normal” bild! Han vet att se söt ut den lille rackaren….

Veckans träning och lite (eller ganska mycket…) om lastning

En, enligt mig, väl beprövad lastningsmetod som fungerar på väldigt många hästar!

Igår var det åter dags att åka och träna (utan stulen kvast denna gången, ha ha) och jag hade bestämt mig för att inte låta Archie hålla på med sin numera sedvanliga ”jag står här och funderar OM jag verkligen ska gå in”-procedur vid lastningen.

Som jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan har gossen börjat ”fundera” innan han ska gå in i släpet när vi kör hemifrån, aldrig någon annanstans, och även om det inte tar många minuter för honom att komma på att han trots allt ska gå in i transporten och inte stå utanför som ett frågetecken så tycker jag att det är onödigt med dessa kontemplativa vilostunder från hans sida.

Eftersom jag vet det 100%-iga botmedlet mot ”begrundande framför lastluckan” vad gäller i alla fall Archie och faktiskt många andra hästar också plockade jag igår fram en longeringslina, ställde Archie framför lämmen, gick bakom honom med linan, drog lite i den och vips så var hästen i transporten.

Alltså….VAD är det med många hästar och LINOR?!?!?

Jag vet som sagt många hästar som bara behöver SE en lina för att flyga in i transporten medan de utan linan är som fastfrusna!

Jag har länge tyckt att det vore bra om Soya kunde utföra lite vettigt arbete i stallet i stället för att bara flumma runt och det kanske är detta som kan bli hennes nya uppgift? Stå bakom Archie med en longeringslina i munnen?
Han hade absolut gått in- det är jag säker på!

Förresten:

Minns ni den dumma hästen på ridskolan som jag fick i uppgift att lastträna för kanske ett halvår sedan?

Jag har haft kontakt med ägarna många gånger sedan dess och hästen fortsätter att traska in i släpet utan tvekan.

Jag fick själv möjligheten att bevittna en lastning för en kort tid sedan och hästen nästan sprang in i transporten, till och med utan de linor som vi använde i början. Väldigt bra tycker jag och kan säkert ge mig någon ny kund som har problem med lastningen :=).

Nåväl…detta om detta med lastning…

För att gå vidare till själva träningen så höll jag på att förfrysa fötterna redan innan jag satt i sadeln.

Det var ca minus 10 grader utomhus och även om ridhusets saltade botten var i utmärkt skick så märktes kylan även inomhus.

De två ryttarna som red när jag kom in i ridhuset hade båda mössor och vinterjackor på sig trots intensiv ridning och jag valde också att behålla mössan på även om jag inte kunde rida i min Michelin-jacka utan fick nöja mig med en täckväst.

Fötterna var som sagt bortdomnade ett tag men när vi väl kom igång så tinade de upp tack och lov.

Igår fick jag rida skänkelvikning utmed spåret (framdelen på spåret,bakdelen innanför) och på diagonalen, öppna utmed långsidorna och sedan samma saker i galopp (dock inte skänkelvikning på diagonalen).

Jag har nog aldrig fått till högeröppnan så bra i varken trav eller galopp tidigare då Archie mest velat vika halsen och fortsätta att gå utan minsta böjning i bålen.

Ebba tyckte att jag själv måste förbereda ingången till öppnan mycket bättre genom att verkligen rida igenom hörnet innan jag börjar så att jag får lite ”automatisk hjälp” av att hästen formas i hörnpasseringen och att jag inte bara slarvrider igenom.

Annars tyckte Ebba att det är stor skillnad på hur vi utförde alla gårdagens övningar nu och för bara ett tag sedan och själv tror jag att det beror mycket på att hon också börjat rida hästen regelbundet, även om det bara skett 2 gånger hittills.

Det borde ju rimligtvis underlätta att Archie, genom en skickligare ryttare rider, verkligen får de rätta direktiven för hur han ska göra och även bli korrigerad när han gör fel.

Får han inte jobba sig igenom det som han tycker är svårt kommer varken han eller jag för den delen aldrig att ”få till det” och han kommer inte att kunna bli stark (i bemärkelsen vältränad) i det han gör.

Så det känns väldigt bra och kul med träningarna (som alltid) och det är bara att ”köra på” så här tror jag.

Nu vräker förresten snön ner i mina trakter så för en gångs skull hade jag ”tur” med vädret igår trots att det var så kallt. Hade träningen varit planerad till idag hade vi utan tvekan fått ställa in.

Kvast-tjuven

+

=????

För ungefär en vecka sedan försvann en sopkvast spårlöst från vårt stall.
Eftersom det finns ytterligare ett (större) stall på anläggningen trodde jag att någon från det stallet kanske hade lånat kvasten och trodde därför också att den snart skulle komma tillbaka oskadd :=).
Men dagarna gick och ingen kvast dök upp trots att vi alla frågade oss hur något så pass stort som en kvast kan försvinna.
Stallägaren frågade mig om jag hade råkat få med mig den i mitt släp till min träning men jag försäkrade honom om att jag har en egen kvast (helt olik den som försvunnit) och att jag därför inte använde mig av stallets kvast för att rengöra släpet osv.
Dagarna gick som sagt och igår kom en av inackorderingarna och jag åter att prata om den förbannade kvasten (den vi hade kvar går knappt att använda så vi var ju lite smått störda…).
Jag bedyrade åter att i alla fall JAG var oskyldig och så sa jag något i stil med:
”Men bara för att verkligen vara på den säkra sidan så kan vi ju kolla i mitt släp”.
Och så öppnade jag släpet och ni kan ju själva tänka er resten…..
Bredvid MIN kvast står stallets kvast så fint! RIDÅ!!!!
Jag kan verkligen inte fatta hur den har kommit dit…eller…så klart är det väl JAG som har satt den där men varför jag lånat stallkvasten när jag har en egen kvast framför näsan är helt obegripligt?!?!?!
Jag skrattade och sa att ”det här var ju pinsamt” på vilket den andra inackorderingen tyckte att jag ju inte behövde berätta för de andra HUR kvasten kommit tillrätta.
Men för mig är det ingen prestige i att erkänna ett sådant misstag…jag tror knappast att någon tror att jag STAL kvasten med ”vett och vilja” och det blev ju en lite rolig historia av alltihop.
Jag skrev en ”bekännelse” på vår whiteboard-tavla och hoppas att någon fick sig ett gott skratt i alla fall.
mvh kvast-TJUVEN :=)!

Lite mer om en av mina favoriter- Järvsöfaks!

Råkade av en ren slump slå på tv:n igår precis när tv 4 sände en dokumentär från i år om Järvsöfaks.
Programmet varade bara i en halvtimme och verkar tyvärr inte sändas i repris vilket är väldigt synd då det var mycket bra.
En del sekvenser var otroligt känslosamma och det var mer än än tår som kom i ögonvrån på undertecknad.

Med tanke på hur mycket skit som både produceras, sänds och sedan repriseras gång efter annan är det tråkigt när så här bra program får en så undanskymd plats (programmet sändes 17.00).

Här en trevlig artikel om min travar-favorit- häftigt med en personlig entré på Hästgalan får jag säga! Hoppas han inte passade på att lämna kvar ett personligt….ska vi säga…visitkort :=)!

http://www.jop.nu/

Ännu ett exempel på vilka idioter det finns!

I förra veckan kunde man i en artikel som jag länkade till läsa hur någon hade ”glömt” (yeah right….) en hund på ett tåg.

Och här har en, enligt mig, ännu större idiot dumpat hundvalpar rakt ut till ingenting…morr….

http://www.tidningenridsport.se/Article.aspx?m=45207&a=319645

http://hd.se/astorp/2010/01/21/han-hittade-valparna/

Lite hår-resande läsning :=)?

Som redan nämnts i tidigare inlägg tryter min inspiration lite just nu så ni får stå ut med mer eller mindre tramsiga inlägg framöver.

Under avdelningen ”Otroligt intressant vetande” eller som vi sa när vi var små: ”intresseklubben antecknar” eller ”aj, jag fick en intresse-PIL (?!?!) i ögat” kan jag berätta följande:

Härom dagen då jag var hos Ebba och hon red Archie noterade jag hur OTROLIGT vacker SVANS han har :=)! Det har jag förvisso alltid vetat men ibland blir man hemmablind och ser inte längre det självklara :=)!

Det hade så klart varit ännu roligare om jag hade noterat vilka fantastiska gångarter han utrustats med eller något annat ”nyttigare” än en vacker svans men men….man tager vad man haver…

Tänkte först ”äh…jag kanske överdriver…det kanske inte är Archies svans som är så himla fin…så ser kanske de flesta svansar mer eller mindre ut” men då jag tittade på de 2 andra hästarna som reds och kunde konstatera att deras svansar motsvarande ungefär en fjärdedel av Archies pös jag stolt.

Så klart är det ju så med hår (både människors och djurs) att rena ANLAG spelar stor roll och det är då verkligen inte min förtjänst att Archie har en tjock, lång och dessutom SJÄLVLOCKLIG svans med till och med lite rödbruna slingor i. Varje hästfrisörs DRÖM skulle jag gissa *GARV*.

Fast medan en exteriördomare jag träffade en gång hävdade att en hästhals aldrig kan bli för lång så vill jag faktiskt påstå att hästsvansar, hur mycket man än vill ha dom rejäla, faktiskt kan bli för tjocka.

En fd stallkamrats häst har så tjock svans (på fullt allvar ungefär dubbelt så tjock som Archies) och den är så tung att den nästan alltid hamnar mellan benen på hästen när den går. Det ser faktiskt ganska ”dumt” ut och hästen orkar så klart inte hålla uppe denna jätteklump på något flott vis :=).

Billigare under tvång eller dyrare frivillighet?

Om en av grannkomunernas ridskolor kunde man läsa följande i helgens Sydsvenska:

http://sydsvenskan.se/omkretsen/burlov/article618979/Stallvagran-betyder-boter.html

Jag får en känsla av att konceptet håller på att bli allt vanligare, har läst om liknande upplägg på andra ridskolor den senaste tiden.

Ja, vad ska man tycka om detta?

Själv är jag rabiat motståndare av alla former av ”tvång” enligt ovan och har alltid varit.

Jag är inte ogin med min tid eller tjänster men då ska det vara för att jag vill, inte för att jag blir tvingad.

Vi vet ju alla också att det som sker framtvingat aldrig görs lika bra som det man gör frivilligt; en viktig aspekt att beakta tycker jag.

Sedan ska jag vara ärlig och säga att om jag hade haft min häst på en ridskola där allt stallarbete sköttes av olika ungdomar varje helg så hade jag inte varit alls förtjust i detta.

Har man ingen erfarenhet av stallarbete och dessutom bara ska göra det kanske 1 helg i halvåret så är det lätt hänt att det blir tokigheter på vägen och ibland rent av farliga sådana.

Minns en gång då en av ridskolans ridlärare bad några elever om hjälp med fodringen.

Heron hade hönät som skulle hängas in och då jag kom såg jag att nätet hängde så lågt att det nuddade marken!!!!

Verkligen stor risk för intrassling men har man aldrig sett ett hönät är det ju inte lätt att veta hur man ska hänga upp det.

Andra gånger hade vissa elever glömt att titta i hästarnas krubbor innan de fodrade (eller så har de varit äckelmagade???) för hästar som hade råkat bajsa i krubban fick vackert stå och äta i sin egen skit! Sådant gör mig VANSINNIG!!!!!

Nej, det här idiotiska systemet med tvång och böter om man inte ställer upp är bäddat för konflikter och det måste gå att hitta bättre sätt att lösa stallarbetet på helgerna.

Till syvende och sist får man ju höja priserna på ridlektioner om det inte går att lösa på annat vis men att bötfälla sina elever gör bara att man riskerar att förlora dom i stället. Det är vad jag tror.

Att som klubben i artikeln påstå att man ”vill öka ryttarnas ideella engagemang” är för det första enligt mig rent bull… och bara en omskrivning för att man vill ha gratis arbetskraft och dessutom så ska man, som jag redan varit inne på öka sitt engagemang om man vill det, inte för att någon försöker tvinga en.

Nytt år-nya regler

Som vanligt vid ett årsskifte kommer det nya lagar och regler att rätta sig efter, så även för oss hästägare.

Jag läser på nätet att Jordbruksverket har infört flera nya regler för att förbättra djurskyddet för hästar och det som jag tycker är bäst är att det från 1 januari inte längre är tillåtet att ha taggtråd som stängsel i hästhagar, ett steg i riktning mot att förbättra hästarnas miljö och minska skaderiskerna.

Från den 1 augusti införs nya bestämmelser som reglerar hästarnas utevistelse och stallmiljö:

* Häst får inte hållas bunden i spilta mer än 16 timmar per dygn.

* Boxar och spiltor ska vara utformade så att hästarnas sociala behov tillgodoses.

* Hästar ska dagligen ges möjlighet att röra sig fritt i sina naturliga gångarter.

Vad gäller de 2 sista punkterna kan jag inte låta bli att fråga mig vad dessa halv-kryptiska formuleringar egentligen innebär i realiteten?

Om man släpper lös en häst i ridhuset/ paddocken 10 minuter varje dag – har man då uppfyllt kraven enligt den sista punkten tex?

När kan man få dispens från att följa den sista punkten?

Och vilka blir konsekvenserna om dessa regler inte efterföljs?

Ja, det ska bli intressant att se om reglerna bara blir en skrivbordsprodukt som man kan skita i eller vad som egentligen kommer att hända!

Jag vet att det redan idag är svårt för vissa storstads-ridskolor att släppa ut alla lektionshästar i hagen varje dag och frågan är hur man kommer att lösa detta framöver? Finns det inte mer mark att göra hagar av kring ridskolan så finns det liksom inte- dvs omöjligt att åtgärda så vida man inte flyttar hela anläggningen.

Och lektionshästar är säkerligen inte de enda som inte alltid får gå ut dagligen…..personligen vet jag några privatägda hästar som framlever sina dagar på samma vis :-(.

Som sagt; tiden får väl utvisa hur reglerna ska tolkas och vad som händer om de inte efterlevs.