Gåta:
Hur bantar man en häst 50 kilo på 1 timme?

Svar:
Man klipper den :=)!

Spontanitet är inte en egenskap som jag förknippas med men i eftermiddags i stallet fick jag en plötslig ingivelse och beslöt att göra det jag märkt gör en viss skillnad i hästens hull (visuellt i alla fall): jag klippte Archie för tredje gången i höst.

Nu kan jag lika gärna säga det direkt; hade jag inte haft en egen klippmaskin och en häst som står som en staty vid klippning hade jag troligen låtit bli men faktum är att Archie, trots den objektivt sett skrattretande korta pälsen redan innan klippning ändå blir svettig när jag rider i ridhuset.

Vi har i Malmö-trakten fortfarande ca 10 plusgrader de flesta morgnar/förmiddagar och vårt stora ridhus är extremt välisolerat. Även jag svettas och kan rida i t-shirt trots att jag i grunden är mycket frusen av mig.

Så jag ”klippte till” idag och genast såg Archie mycket smäckrare ut och då inte bara pga de ca 200 gram hästhår som jag lyckades skrapa av honom.

Min erfarenhet är faktiskt att hästar med vinterpäls kan se i vart fall lite fetare ut än vad de egentligen är så jag skulle verkligen inte rekommendera någon att börja banta sin häst innan man har tagit av vinterpälsen och sett vad som faktiskt döljer sig därunder.

Så här i Ryttargalans sista skälvande minuter återstår bara några få priser att delas ut och vi börjar med dom som inte får så fina priser av mig:

Årets surkart är (var) FIDO, en anonym skribent som skrev vassa och insinuanta kommentarer till mina inlägg ända tills jag lät meddela att jag skulle cencurera otrevliga inlägg framöver. Sedan dess har inte en bokstav kommit från denna person.

Årets mask skänker jag till alla som slentrianmässigt avmaskar (= sprutar in GIFT) sina hästar vare sig det behövs eller ej. Jag vet folk som avmaskar hästar som inte gått i gräshage på 10 år och jag undrar i mitt stilla sinne om de tror att mask-angrepp är ett luftburet virus?

Årets fläkt ger jag till hästarna tillhörande de ryttare som envisas med att rida med ländtäcke i varma ridhus. Ni behöver kylas ner!

Årets rulle silvertejp ges till alla som envisas med att släpa med sig gnyende/skällande/hoppande hundar på läktarna. Silvertejpen kan ni med fördel vira in valda delar av hunden med så att den inte stör.

Nog med trista priser nu och vi går över till:

Årets dammsugare måste bli Birk som har en förmåga att finna, om inte en nål i en höstack så ett höstrå på en gödselstack.

Årets lärkvingar sitter på undertecknads kropp! De flaxande skänklarna har fångats på film och efter att ha skådat detta elände så FÖRSÖKER jag numera att sitta mer stilla med skänklarna.

Årets fyrhjulsdrift har jag önskat mig vid ett par tillfällen i år. Även om jag älskar min automatväxlade V 70 så hade fyrhjulsdrift absolut underlättat vid vissa tillfällen då jag hamnat i diverse sörjor på tävlingsplatser.

Årets finaste hage finns på Yddinge Farm där Archie och Birk tillbringade sommarlovet och dit vi hoppas få återvända nästa sommar.

Även årets anka, Ankis finns på Yddinge Farm. Min älskling…..

Årets fotograf är hästskötar-Lina som både fotograferat och filmat oss in action.

Till årets tidning utser jag Hippson som till skillnad från många liknande alser innerhåller mycket läsvärt.

Årets hästaffär måste bli Ullared (GE-Kås). Ni som har möjlighet att åka dit bör absolut ta chansen. Täcken och ridbyxor (för att ta två av mååånga exempel) är extremt prisvärda och av bra kvalité.

Årets stämningshöjare är vita lindor. Vira på 4 stycken på hästen och du känner dig genast mycket proffsigare (och rider förhoppningsvis därefter).

Årets äpple ger vi Archie eftersom våra egna och grannens äpplen börjar ta slut efter 4 månaders idogt fodrande. Vem har sagt att hästar inte bör äta äpplen?

Årets look-alike är min vän Anns häst Clöver, även kallad Archie 2 (Archie i sin tur kallas av oss ibland Clöver 2). På bild går det nästan inte att skilja dom åt!

Årets bantingstips för de som har svårt att hålla vikten är att köpa en extremt dyr ridkavaj och/ eller ridstövlar som passar PRECIIIIS, dvs sakerna blir oanvändbara om man går upp 50 gram i vikt. Har man lagt 5000:– på ett par stövlar så ser man till att kunna använda dom (tror jag).

Årets julklapp gissar jag blir de gräsligt fula Malin Baryard-stövlarna som verkar sitta på var och varannat ponnybarns fot. Tack och lov slipper man se dessa hutlöst dyra gummi-skor på dressyrtävlingar!

Årets trippelpris, en tavla av den italienske konstnären Arcimboldo, en videofilm med skådespelaren Miki Manojlovic och en bok om Karlsson på taket (boken kan bytas ut mot en tub Karlssons klister) ger jag till alla speakers som förtjänstfullt lyckats uttala både mitt och Archies namn utan att vricka tungan. Vill ni inte ha trippelpriset kan ni byta ut detta mot en weekend i Vadstena och titta på klostret grundat av min namne, den heliga Birgitta.

Slutligen vill jag ge årets bukett rosor till alla de som hejar på mig och Archie, som alltid har ett vänligt ord över och som inte visar missunnsamhet, avundsjuka eller skadeglädje. Ni är bäst!

Idag har turen kommit till ryttare och hästar att få sina priser och först ut är en av bloggens huvudpersoner: Arcimboldo himself!

Eftersom Archie är lite speciell så får han inte ETT pris utan flera stycken, det är han värd!

Årets Black Beauty är således Archie! Tydligen har barn i stallet uppmärksammat gossens likhet med den gamle vagns och kolgruvehästen ur böckernas och filmens värld!

Årets Svarta Hingsten är också Archie och jag måste personligen säga att JAG tycker att Archie har fler likheter med denna underbara romankaraktär är med Black Beauty. Tror också att Archie hade föredragit att galoppera i full fart (hmm…) med undertecknad barbacka på ryggen än att arbeta nere i en mörk gruva.

Årets sidförande skänkel daskar vi i högersidan på Archie så att han lär sig att flytta sig i skänkelvikning. Den bristande förflyttningen har kostat oss flera placeringar :=(.

Årets kylväska ger vi också till Archie som med sitt ISKALLA lugn har traskat genom ”eld och vatten” på olika tävlingsplatser medan många konkurrenter ”gjort i brallan” av rädsla för allt mellan himmel och jord.

Årets longeringslina kommer att glädja Archie mycket eftersom han uppenbarligen inte kan leva utan den, i alla fall inte vid lastning.

Årets servett/näsduk kommer också till stor användning och då kanske undertecknads jacka, Birks täcken och allt annat som råkar komma i vägen för Archies löddriga mun (som han bara MÅSTE torka av) får vara i fred.

Slutligen ger vi Archie årets rosettskåp så att han kan få plats med sina många rosetter som han så idogt har tjänat ihop.

Kanske skulle vi även låta Archie ta årets ärevarv eftersom han hittills, trots nästan 30 placeringar, aldrig har varit närvarande vid en prisutdelning. Han föredrar att sova i transporten och överlåter dylika ceremonier åt mer lättroade konkurrenter.

Ryttarna kan också behöva få lite priser och därför ger vi årets kavaj till den ryttare som vid Vellinge hästsportförenings tävlingar i höstas blev diskvalificerad när hon red in utan detta plagg på banan. Ryttaren trodde att det var en lokal tävling vilket det alltså INTE var.

Årets vattenflaska ger vi alla ryttare som tävlade hos Trelleborgs ryttarförening i somras då det var ungefär tusen grader varmt utomhus (och tävlingen var inomhus).

Årets regnrock ger vi till alla de stackare som intet ont anande åkte till Tågarp i somras och möttes och drabbades av KONSTANT hällregn under precis hela utomhustävlingen.

Årets telefon är en lämplig gåva till alla ryttare som struntar i att dyka upp på tävlingsdagen och inte ens kan höra av sig för att meddela detta (kanske saknar de just en telefon?).

Årets pannlampa uppskattas säkert av alla som inte har samma möjligheter som undertecknad att rida i ett fint ridhus eller sluta tidigare på jobbet för att hinna rida innan mörkret lägrar sig.

Slutligen skänker vi årets mobila spegel (när någon börjar saluföra sådana) till undertecknad som i somras, utan tillgång till detta hjälpmedel upptäckte hur mycket hon tyckte om att spegla sig!

Nu börjar galan lida mot sitt slut men imorgon ska vi dela ut lite blandade priser till både folk och fä!

Eftersom året nu börjar närma sig sitt slut har det blivit dags för Birgittas häst och ryttargala där jag, enväldig domare (dummare?) ska dela ut, om inte Oscarstatyetter så diverse olika pris (alllt från upplevelser till hushållsredskap) till de som jag tycker förtjänar det.

Först i raden att få pris är olika tävlingsarrangörer. Jag hoppas att de uppskattar sina priser eller i varje fall tänker till lite inför kommande säsonger :=)!

Priset till årets mest generösa klubb går till Vellinge Hästsportförening där man i LB-klasser hade täcke som första-pris, ländtäcke som andra-pris och schabrak som tredje-pris. Det tackar vi ryttare för! Ni får ett presentkort till Ge-Kås i Ullared så att ni kan FORTSÄTTA att köpa fina priser!

Till årets mest estetiskt tilltalande anläggning utnäms Skönabäcks säteri där Skurups ryttarförening hade sina höst-tävlingar. Både ridhus och utebana var vackra att titta på och underlagen var perfekta. Ni får evigt vackert väder i pris; det harmonierar med er anläggning tycker jag och får kompensera det tråkiga vädret i höstas.

Årets tupperware-klubb får bli Malmö Ridklubb eftersom väldigt många av deras priser kommer därifrån. Jag har nu plastbyttor och skålar så att jag kan ta med lunch hemifrån veckans alla dagar. Ni får en microvågsugn i pris- det passar med skålarna tycker jag!

Årets hopp-klubb blir Tågarp som gav mig ett HOPP-spö i pris då jag deltog i deras DRESSYR-tävlingar! Ni får också ett presentkort till Ge-Kås, mest för att kunna BÖRJA köpa lite mer användbara priser.

Årets flitigaste arrangör är Skabersjö ryttarförening där jag tävlat 3 gånger i år. Ni får en vattenslang i pris så att ni kan vattna er dammiga framridning.

Årets bio-känsla får man hos Kristianstad ridklubb som har gamla biograf-fåtöljer i plysch på läktaren! Till er skänker jag en bunt biobiljetter!

Årets morot (snarare säckar en masse) ger vi till Trunnerups ryttarförening som själva delade ut små morotspåsar till alla ekipage vid tävlingarna i somras. Ett trevligt initiativ som inte kostar så mycket men gör att ryttarna känner sig extra uppmärksammade.

Priset för vackraste omgivningar går till Södra Sallerups ryttarförening som ligger underbart vackert i en dalsänka med härlig grönska runtomkring.
Ni får en harv så att ni kan harva bort alla hålor och ojämnheter på er framridning.

Till årets minsta ridhus utser vi Burlöv ryttarförenings 11 x 30-ridhus. Att rida fram flera ekipage där kräver sin man (eller kvinna). Fast ska man öva på piruetter är det nog bra….om hästen inte vänder för skänkeln lär den hamna i väggen och det gör den nog inte så många gånger…
Er ger jag byggnadsmaterial så att ni kan utvidga ridhuset!

Årets traktor-kämpar finns hos Trelleborgs ryttarförening som fick bogsera undertecknads bil och släp från en minst sagt lerig parkering. Ni får en bogserlina i pris eftersom jag misstänker att den lina ni använde till mina fordon gick sönder.

Årets plakett (i mängd) ger jag till Stensäters ryttarförening som helt SAKNADE plaketter vid höstens tävlingar. Man kunde inte ens KÖPA plaketter (ett ofog som vissa andra klubbar ägnar sig åt i stället för att GE dessa i pris). Dåligt! Rosett OCH plakett hör ihop som ler och långhalm!

Slutligen går priset till årets tråk-fisar till min egen klubb; Malmö civila ryttarförening som inte ordnat EN ENDA dressyrtävling de senaste 10 åren. Hur svårt kan det vara?
Jag skulle vilja ge er en bunt med dressyrintresserade ryttare i pris så att klubben i allmänhet och jag i synnerhet fick lite nytt blod men eftersom ingen VILL tävla för oss så blir det svårt.

Imorgon och i övermorgon ska vi dela ut priser till ryttare och hästar i allmänhet och min egen guld-gosse i synnerhet!

Jag har i tidigare blogginlägg gett lite olika tips på hur man kan få mer/ fler poäng när man tävlar dressyr.

Efter helgens tävling kom jag på ytterligare ett, som jag uppfattar vanligt fel och jag vill gärna göra de av er som tävlar uppmärksam på det.

Eftersom jag hittills tävlar förhållandevis låga klasser ser jag tämligen ofta ekipage där i alla fall hästen utstrålar stor osäkerhet/ rädsla/ fjantighet precis innan den ska in på banan, dvs under det/ de varv man har på sig att rida runt banan innan startsignal.

Hästen kanske skyggar för domarbordet, vägrar att gå förbi något blomsterarrangemang eller är allmänt seg och ovillig till att bjuda framåt.

Och vad gör många ryttare då (kanske för att de själva är så nervösa så att de inte agerar/ reagerar adekvat)? Jo, de LÅTER hästen stanna upp, vänder kanske ifrån det som hästen är rädd för och SKRITTAR sedan helt paralyserade tills de har fått startsignal varpå de börjar trava typ 5 meter innan de rider in på banan.

En häst som redan är nervös och/ eller seg har inte en chans i världen att göra en bra inridning i trav om den dessförinnan har fått såsa omkring i skritt och sedan fått 5 meter trav på sig innan den äntrar banan.

Jag ska inte generalisera och säga att så som man börjar programmet så brukar också HELA ritten BLI men nog tror jag att det i alla fall inte GYNNAR ritten att man kommer in på banan i världens vingligaste och långsammaste tempo på en häst inte är framme för hjälperna.

MITT förslag till alla som drabbas av hästar som beter sig enligt ovan innan man rider in på banan är att FÖRSÖKA rida i alla fall en längre sträcka så som man sedan vill rida inne på banan.

Är hästen rädd för domarbordet så behöver man kanske inte cirkla runt detta i skritt HELA tiden och är det något annat som skrämmer hästen så kanske man får försöka att inte rida just där precis innan man ska rida in.

Och en häst som rids ordentlig fram för skänklarna BRUKAR oftast också ”skärpa sig” bättre än om man bara låter den vingla omkring i skritt.

Ja, detta var mitt lilla tips!

Det finns säkert de som kommer att tycka att ”min häst blir mycket lugnare om den får skritta eller STANNA när den blir rädd/ känner sig osäker” och det är mycket möjligt att det är så men försök att i alla fall ge hästen mer än några meters trav på sig innan den går in på banan.

Jag vet inte vad ni tycker men själv tycker jag att det är TRÅKIGT om/ när det inte går att skicka kommentarer till bloggen.

Jag är extremt oteknisk och vet inte om/hur jag kan gör något åt detta (när det krånglar).

Jag får inga felmeddelanden eller dylikt till bloggen så därför vet jag inte hellre när det fungerar och när det krånglar.

Men ni som vill kommentera kan göra detta genom att skriva till:

bm6610@hotmail.com (min mailadress) så lovar jag att svara lika snabbt som på bloggen!

Jag börjar undra om funktionen ”kommentera inlägg” har slutat att fungera?

Inte en kommentar på nästan hela veckan!

Skriver jag så tråkigt eller har ni tagit vintervila hela högen :=)?

Nåväl….så länge antalet läsningar per dag ligger så pass högt som det ändå gör så fortsätter jag väl att skriva….

Men som sagt: hör gärna av er:=)!

PS. Prick har mailat mig om att det tydligen blir något ”fel” när man vill skicka en kommentar.

Om detta problem fortsätter vore det jättebra om ni ville skicka era kommentarer till

bm6610@hotmail.com

i stället så lovar jag att svara lika snabbt som på bloggen!

Jag har aldrig velat ha barn och eftersom jag alltid varit väldigt bestämd på den punkten så har vissa fått den helt felaktiga uppfattningen att jag inte TYCKER OM barn.

Men man behöver inte vilja ha allt man tycker om och för egen del så anser jag mig inte ha den tid och det engagemang som jag anser att barnalstrande kräver. Men jag njuter gärna av andras (väluppfostrade dock) barn…gärna i mindre portioner :=).

På ridskolan finns det av naturliga skäl måååånga barn och jag finner ibland enormt nöje i att både prata med dom och tjuvlyssna på deras ibland rätt så förtjusande tankar om livet i allmänhet och hästar i synnerhet.

Minns för några år sedan då två barn kom fram till mig och Décima på stallgången och det ena barnet säger med en riktig ”kännarblick” på oss:

”Den var dyr va?” (syftande på Décima).

Idag ”drabbades” jag av en flicka som jag i tysthet döpt till ”TUSEN FRÅGOR”, förklaring till namnet är onödig :=).

Idag (inte första gången) intervjuade hon mig i allt från hur länge jag haft Archie, varför jag köpte honom, om jag trodde att hon var redo att skaffa häst, om jag hade barn, hur tråkigt det var att ha en mamma som inte tyckte om hästar osv osv osv osv…………………….

För någon månad sedan stod jag också på stallgången med Archie och konstaterade högt och till en boxgranne att ”Archie ser plötsligt så stooor ut”.

Boxgrannen höll med om att gossen nog hade växt men en pojke, kanske 12-13 år gammal (som sköter en av lektionshästarna) lade sig med självklar stämma i samtalet och sa (som om han pratade till ett ännu mindre barn):

”Du…det är bara för att han är så LJUS nu som han ser större ut”

”Jaha” sa jag ”så du tror att han kommer att se mindre ut till hösten när han blir svart igen”.

”Javisst” svarade pojken som om det var den mest självklara sak i världen (både att lägga sig i samtalet och lära en knäpp hästägare hur saker och ting VERKLIGEN förhåller sig).

Och kanske hade han rätt…..jag tycker inte längre att Arch ser så gigantisk ut. Fast om det beror på att han ändrat färg eller att jag har vant mig låter jag vara osagt :=).

Igår tjuvlyssnade jag på en annan diskussion mellan två barn i stallet.

”Jag har så svårt att skilja på Archie och Upsala” sa det ena barnet (Upsala de mas du Bois är ett sto vars enda likhet med Archie är FÄRGEN).

”Jo men HON Archie är mer lik Black Beauty” svarade det andra barnet!

Ibland överträffar verkligheten dikten med hästlängder, även när det gäller KOMIK!

Om dateringen på kameran stämmer är Archie här 3 dagar gammal. Skulle man kunna äta upp honom? Absolut! Är han världens sötaste? Utan tvekan! Den som inte håller med har ingen smak :=)!

Archie med en minst sagt ”intresserad” hund, Märtha.