Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Jag red ett lugnt och bra pass i ridhuset och pysslade med lite allt möjligt i stallet under förmiddagen och nu har vi precis kommit hem från Järnvägskrogen i Staffanstorp där vi har ätit middag (laxplanka för min del).
Som vanligt var det tunnsått med gäster när vi var där; erfarenhetsmässigt vet vi redan sedan innan Coronatiden att de som vill äta strömmar till några timmar efter att vi har kört hem.
För övrigt konstaterar jag för tusende gången hur bra det är med det allvetande internet.
Jag har sett en dressyrgjord på Börjes som jag är lite sugen på men det låga priset gjorde att jag ville ”kolla läget” innan jag köpte den och kanske konstaterade att den är helt värdelös.
Jag la ut en fråga på Facebook nyss tillsammans med denna bild…..
….och jag har redan fått runt 30 svar varv en klar majoritet är nöjda eller mycket nöjda med gjorden. Så då vet jag det 🙂 !
Det känns både konstigt och bra (om man som jag inte tycker om att frysa) men jag ”tröstar” mig med att det i oberäkneliga Skåne ändå kan komma minusgrader hur snabbt som helst. Inga mjuka övergångar här inte….
Läste på Facebook att en vän i Stockholm har fått 3 lite speciella vänner; ett svanpar och deras unge som hon numera kan handmata alla 3.
Efter allt jag hört om aggressiva svanar tycker jag att det är både fascinerande och ur-gulligt; jag vill också hitta någon djur som jag kan tvångsgosa med förutom mina egna : ) !
Molly bokstavligen tvångsgosade en mus till döds i morse och jag är smått chockad över min timida hund!
För bara någon dag sedan lyckades hon fånga och på 2 sekunder döda en liten fågel i stallet och nu denna mus!?!
Jag såg att hon hoppade omkring i halmen i Baltis box och tänkte ”lycka till med att fånga en mus Molly” och antingen var det lycka eller skicklighet men hon klapp den lika snabbt som fågeln härom dagen!?!
Lite skämt och lite allvar men dels blev jag nog lite utomhusridningshärdad när jag stod hos Anette förra hösten och våren och dels var det idag så pass behagligt väder att jag struntade i ridhuset.
Tids nog lär det bli tillfälle att krypa in där….
På tal om morgonens inlägg om leriga hagar ser det numera ut så här hos mig:
Vägen till den hage där Vicke går blir jätteslipprig när det har regnat och eftersom den liksom sluttar så har jag ibland fullt sjå att hålla balansen för egen del.
Jag gjorde en ny ingång längre in i hagen eftersom den ursprungliga var så upptrampad men även denna börjar se lite geggig ut.
Syns ganska tydligt var ”vandringsleden” går och här brukar Vicke stå ibland när han vet att intaget närmar sig.
Merparten av hagen ser än så länge ut så här och….
Det var över 10 grader redan vid 5.30 i morse och solen har lyst stora delar av dagen.
Fint väder märks direkt på Ryhus då antalet människor som promenerar, cyklar och joggar ökar drastiskt.
För vår del spelar det ingen roll eftersom vi bor utmed en privat väg och skylten som upplyser om detta respekteras till 99% och vandringsleden bredvid den hage där Vicke går i nu tror jag inte stör honom det minsta.
Medan Vicke har haft vilodag har vi fyllt igen ett av de tre hålen utanför hagarna en del; ni ska bara veta hur många kärror bajs och löv som ligger i hålet på bilden!
Korna som varit framför allt B:s sällskap har flyttat nu; det blev ett långt bete för deras del men vädret är ju som det är; egentligen helt ”fel” men jag klagar inte!
Förresten; såg ni ”I vår herres hage” igår och vad tyckte ni?
Jag tycker än så länge att karaktärerna i den gamla serien var mer sympatiska men kommer absolut att titta på denna också.
Dagens plan var ett ridhuspass men när jag hämtade Vicke från hagen noterade jag både hur bra utebanan såg ut och hur förhållandevis varmt det var så jag red faktiskt där i stället.
Jag har lovat mig själv att så mycket det går undvika att frysa men var inte i närheten av att känna mig kall.
Nu har vi precis varit och handlat en present till mig från Henrik till vår bröllopsdag som är den 28:e.
Jag är som ett barn som själv får välja sin present och valde en mysig och varm tröja från Hööks.
Som rubriken säger vill jag ge er ett tv-tips och det är en nyproduktion av serien ”I vår herres hage” som visades på svensk tv för en herrans massa år sedan och som jag fullkomligt älskade.
Serien är baserad på James Herriots böcker om hans liv som veterinär i Yorkshire och böckerna är minst lika bra som serien.
Nyinspelningen har premiär på tv 1 klockan 21.00 och jag kan bara hoppas att den är lika bra som sin föregångare.
Kan ni också bli sugna på en viss sort mat om ni råkar se någon äta just detta på tv 🙂 ?
Det kan jag och härom dagen var det en person i en tv-serie som verkligen glufsade i sig en hamburgare väldigt njutningsfullt.
Sedan dess har jag varit sugen på just hamburgare och när jag körde hem från träningen för Nina ringde Henrik och undrade om vi skulle luncha ute.
Jag var redan vrålhungrig eftersom jag inte hunnit äta frukost och nu passade jag på att få mina cravings för skräpmat uppfyllda; det blev ett besök på Mc Donalds.
Så nu är jag nöjd i några månader- jag tycker i sak att denna typ av mat, bortsett från att vara onyttig inte heller är varken prisvärd eller särskilt mättande men ibland får man ge efter för frestelser 🙂 !
Jag har i flera veckor grunnat på om jag skulle stödfodra hästarna i hagen även om det fortfarande finns en hel del gräs.
Min gissning är att gräset är mer ”bukfylla” (näringslöst) just nu och jag är rädd för att hästarna ska tappa vikt fast av lite olika anledningar.
Vicke arbetar ju hyfsat ”hårt” och är en aning svårfödd medan ponnyn inte arbetar alls men är gammal och för båda skulle det inte bara vara att knäppa med fingrarna för att få tillbaka tappat hull, det vet jag sedan gammalt med Vickster i alla fall. Han tål å anda sidan rejäla mängder tillskottsfoder vilket jag inte skulle våga proppa i en gammal ponny som inte rids men så klart vill jag varken ha smala hästar eller ge en massa extra mat.
Så härom dagen la jag ut hö till ponnyn och han tyckte bara att jag kunde ta detta och gå någon annanstans- han tänkte inte äta det i alla fall.
Med detta i minne provade jag inte ens med Vicke; jag vet vad han anser om stråfoder som ligger på gräs = det ska inte ätas.
Idag bestämde jag mig för att prova med mitt nya ensilage i stället fast jag har kvar av höt och se…det gick ner lite lättare.
Inte så att hästarna dammsög marken men de åt upp sina ca 1,5 kilo vardera.
Så nu är planen att lägga ut lite ensilage i varje fall och sakta blanda i detta med höt i boxarna.
Glädjande nog tyckte i alla fall jag att detta nya foder såg och luktade så gott att jag nästan hade kunnat äta det själv 🙂 så det var ju tur eftersom det är köpt osett ha ha!
Kan ju tillägga att det finns en hel del mer gräs än vad som syns på bilden; hästarna har betat ner en del områden rejält medan det finns lite eller en del gräs på andra ytor i hagen så vore jag en djurplågare eller i vart fall väldigt snål så hade hästarna säkert överlevt på bara gräset någon vecka till vilket känns helt galet eftersom det trots allt snart är december!?!
Uteritt idag och jag håller mer och mer på att lära mig att hitta i skogarna här.
Men det finns verkligen så otroligt många stigar och vägar att välja att jag nog aldrig kommer att hinna prova alla, hur många gånger jag än rider ut.
Ni vet hur man ibland kan vara bra på något udda?
Min udda grej är att jag i princip alltid rider ut i nästan på sekunden 1 timme utan att titta på klockan!?!?
Även om jag varierar vägarna osv så nog tusen är jag hemma efter 58-61 minuter typ….
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer