Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 19-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 13 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Jag har tillbringat hela morgonen och förmiddagen i stallet; tänk så lätt man fördriver 3-4 timmar där!
Det blev ett ridhuspass och det var väldigt skönt att befinna sig under tak när en kort men väldigt intensiv regnskur drog förbi.
Resten av dagen har jag inte gjort många knop.
Vi har nyss kommit hem från en middag på Rice and Soup i Malmö där vi trängdes med en massa människor.
Invigde min nya lilla väska som jag köpte i Italien. Min IPhone får knappt plats i en del jackfickor och ibland vill jag inte heller ha fickorna fulla.
När det är världens kö till buffén gäller det att ”lassa på” 🙂 !
Ännu en solig och varm dag här i Rom och det kommer att kännas både lite konstigt och trist att återvända till betydligt svalare temperaturer i Skåne.
Eftersom vi köpte en 48-timmars biljett till Hop on hop off-bussen så utnyttjade vi detta transportmedel för att ta oss till Colosseum och det bredvidliggande Forum Romanum.
Medan vi hade en svensktalande guide på Vatikanmuseet igår var vi utan assistans idag och kunde strosa runt i maklig takt.
Om man bara kan/ vill se en enda sevärdhet i Rom tycker jag att man ska satsa på Coloseum men det finns så klart massvis med annat att beundra, särskilt om man är intresserad av historia.
När vi kände oss färdiga med detta utflyktsmål tog vi Hop on-bussen för att äta lunch och titta på den störst statyn i Rom som föreställer…..en häst så klart 🙂 !
Efter en ny bussfärd är vi nu hemma och vilar fötterna lite innan middag väntar.
Forum RomanumFrån Forum Romanum ser man Coloseum NärbildTvå turisterRoms största häst (och staty)Vittoriano monumentet
Sol och runt 25 grader- underbart men inte för varmt väder att strosa runt i och en härlig förlängning av sommaren som definitivt var ett minne blott när vi lämnade Skåne.
Idag har vi besökt Vatikanmuseet, Sixtinska kapellet, Fontana di Trevi och Spanska trappan samt tagit en tur runt Rom i en hop on hop of buss.
Att åka Metro var väldigt smidigt så det har vi också använt oss av- jag har hört för många storys från vänner och bekanta som varit helt slut efter timmeslånga vandringar mellan olika sevärdheter.
Vi har medvetet valt att stanna i Rom ända till på fredag och inte planera in en massa ”must see” – även om vi vill passa på att se så mycket som möjligt av staden så är vi trots allt på semester 🙂 !
Vi har bokat allt via nätet hemifrån; det finns massvis med billiga utflykter/ guidade turer så det är bara att ta det man är intresserad av.
Hop on hop off buss tycker jag är ett bra sätt att se Rom ”från ovan” och medan man sitter och vilar fötterna, Metron är som sagt smidig och billig men man ser ju inte så mycket 🙂 .
Spanska trappan nerifrån….….och uppifrån.Fontana di TreviMin fina man!VatikanmuseetHop on hop off buss
Började som så ofta dagen i stallet och idag var det ännu kallare än igår (-5)!?!
Jag valde att rida i ridhuset för att slippa förfrysa mig och Vicke valde en bra födelsedagspresent till mig (jag fyller 53 idag) genom att leverera ett fint pass med bra känsla.
Vi övade på övergångar mellan skritt och galopp, gjorde många seriebyten (4:or) och skolor i trav.
Ofta när det är så här kallt blir det en vacker dag och än så länge stämmer det bra.
Och jag tar mycket hellre ”torr kyla” och sol än skånskt regn och några plusgrader om jag får välja.
Förhoppningsvis blir det en hel del varmare om några timmar; mer om det i kommande inlägg i eftermiddag/ kväll.
Efter ett trevligt ”knytkalas” med stallkamrater igår kväll var det lite segt att stiga upp och mörker och endast 2 plusgrader bidrog inte till att jag kände mig piggare.
Men jag lastade och körde de 4 minuterna 🙂 till ridhuset och Vicke levererade ett fint pass.
Dagens Molly när hon hörde ett ”mystiskt ljud” medan hon vilade:
En vacker höstdag är det idag- det tackar man inte nej till.
Däremot hade jag ett okaraktäristiskt dåligt ridpass, ett sådant som man i efterhand inser att man kunde ha lagt upp bättre.
Nu red jag lite för länge; jag vill sluta innan Vicke börjar kännas trött/ gå sämre och det tyckte jag inte att jag uppnådde idag.
Men men…någon gång ”måste” man även få vara lite missnöjd med sin ridning och numera är det i alla fall inte som när jag var yngre och hela dagen kändes ”förstörd” 🙂 .
Som så ofta på tisdagarna var Vicke och jag hos Nina och tränade och idag red hon också en stund.
Jag kunde konstatera att det såg väldigt bra och trevligt ut, galoppen är bärigare, skolorna och piruetterna mer som de ”ska” se ut.
Nina och jag diskuterade det här med skillnaden mellan träning och tävling; det finns ju alla möjliga varianter hos olika ekipage/ hästar.
Det finns hästar som går nästan exakt likadant på träning/ framridning som inne på tävlingsbanan (inte sååå vanligt), hästar som ”lyfter sig i håret” när de äntrar banan, de som ”tackar för sig” och lägger av helt och flera andra variationer av ovanstående.
Jag har bara tävlat en häst som ibland gick bättre på tävlingsbanan än på framridningen/ hemma; det var en häst jag lånade för över 6 år sedan precis innan jag köpte Vicke.
Det var en otroligt härlig känsla och Zack som hästen kallades var dessutom helt suverän i all hantering så det var verkligen behändigt kan man säga.
Vicke tappar tyvärr en hel del på tävlingsbanan och det har varit mycket olika anledningar till detta genom åren. Bjudningen kan fortfarande vara ett problem och han har framför allt tidigare glott på allt möjligt och ”förstört” en hel del linjer och rörelser pga detta.
Givetvis handlar mycket om min egen otillräckliga skicklighet att parera allt detta men ska jag skylla ifrån mig liiite så är Vicke både fin att rida i största allmänhet men också en mästare på att hitta hur många sätt som helst att undandra sig 100% korrekt arbete.
Nöjer man sig med ”good enough” går han som ett urverk men detta räcker inte på den nivån där vi är nu (i lätt klass hade vi klarat oss långt bättre men det är ju inte det jag vill) och hans olika sätta att smita är som sagt oändliga.
Det kan vara att gå i ”fel form”, tappa tempo, släppa bakbenen, åla sig, glo på saker, inte ta tillräckligt stöd (släppa kontakten), lägga huvudet på sned….ja, hans trixande kräver enormt mycket parerande och jobb från ryttaren och det är än så länge för stor skillnad mellan det vi visar på träning och tävling.
Så är det ju för många ekipage så vi är långt ifrån ensamma och jag är i dagsläget nöjd med att i alla fall ha identifierat problemen.
Nu ska jag ”bara” rida ännu bättre på träning! Och jag tror att det viktigaste just nu är att få Vicke ännu mer framme för skänklarna, det ska inte bara kännas ”ok” utan vara mycket bättre reaktion och effekt när jag lägger på benen.
Skönt är att Nina både ser samma saker som jag känner och förstår hur svårt det är även om Vicke är så himla snäll och positiv på många, många vis.
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer