Förvisso kan man inte alltid lita på väderleksprognosen men jag kände ändå att jag nog borde göra det i morse.
Och då hade jag 2 val:
Stiga upp när jag kände mig hyfsad utvilad, dvs runt 7, åka till stallet och riskera att mötas av en av regn blöt häst.
Sadla sagda blöta häst, rida i ösregn, bli genomblöt själv.
Eller så blev det som jag klokt nog gjorde:
Jag steg motvilligt och trött upp 5.30 och satt i sadeln utan stress 6.25.
Vicke hade då inte hunnit släppas ut i hagen utan täcke så dels var han torr och dels hade det inte hunnit börja regna.
Jag genomförde ett 50 minuter långt pass på utebanan och 5 minuter efter att jag hade tagit in Vicke i stallet för att sadla av började regnet att vräka ner.
Jag satte på Vicke ett regntäcke och kunde sedan släppa ut honom i hagen för frukost under skyddande träd.
Kände mig extremt nöjd över min väl genomförda plan och kunde pyssla avslappnat i stallet medan det väldigt välbehövliga regnet strilade utanför.
En hästägares ”ibland är man tacksam över de små tingen”-moment 🙂 !
Senaste kommentarer