Förutom vågen jag köpte ( se föregående inlägg) gjorde jag ett fynd till idag: köpte 5 par ridstrumpor för 100:- på Granngården.

Just ridstrumpor är en riktig förbrukningsvara hos mig; brukar köpa på mig x par på Gekås men inte ens där kostar de 20 kronor styck om de är av hyfsad kvalité.

Dagens ridpass blev i ridhuset och jag hade planerat 3 övningar:

travlängningar

travslutor ( se så att det vi tränade på hos Olof igår hade sjunkit in)

byten i varje

Efter 35 minuter var jag nöjd och hade då lyckats göra 4 byten i varje hela 3 gånger (rekord).

Fick ett bra tips av en bloggläsare att bara göra enstaka byten med korta galoppsträckor emellan för att få in byteskänslan och detta ska jag anamma oftare.

Nu är ju just byten i varje något som inte kommer att ingå i något tävlingsprogram för min del på lääääänge (någonsin?) men det är ett bra sätt att träna både sig själv och hästen  tycker jag- om nu någon undrar varför jag lägger tid på detta.

Detta fejs är det första som möter mig när jag kommer till stallet runt 7 på morgonen. Blir lika glad av åsynen varje dag.

Uteritten i eftermiddags skilde sig mycket från den vi genomled i förrgår- dels var vädret mycket soligare och dels satt jag inte på en tickande bomb…

Brunnslocket som var såååå farligt för 2 dagar sedan skänktes knappt ett ögonkast….

Ja, så är livet med hästar ibland 🙂 .

Inledde morgonen med en rejäl rut-skrapning, det var minusgrader ute!

Dagen blev i alla fall vacker och jag kunde skritta till och från ridhuset utan problem.

Tränade på travökningar och byten i varje; klarade 3 ganska många gånger och 4 en gång innna jag gav mig.

Travökningarna har ju alltid varit vår akilleshäl och nu är min strategi (efter att ha konsulterat både Olof och en c-tränare i dressyr som jag känt i evigheter) att INTE rida korta sträckor (vanligt råd) utan tvärtom rida ”varv på varv”, i lättridning så att hästen hinner få in känslan för vad som önskas även om det blir obalans ibland och känns ovant.

Tycker faktiskt att det hjälper, efter ett tag kan man få lite svävmomet och inte bara ben som pinnar på snabbare 🙂 .

I morse var hela familjen exklusive Vicke flitiga och gick 7 kilometersspåret i Torup, delvis åtföljda av regnskurar.

På eftermiddagen skrittade jag ut Vicke som för ovanlighetens skull var såååå spänd.

Något verkade ha upprört hästarna redan i hagen så efter intag stod min vanligtvis stillsamma häst och steppade på stallgången och sedan var det som sagt mycket spänt när jag red iväg.

Jag hann ångra att jag inte hade satt på gramanen och vid ett tillfälle satt jag också väldigt löst i sadeln när Vicke såg 2 fasaner strutta iväg.

När han sedan vägrade att gå förbi ett upplyft brunnslock som han alltid tittar till på kände jag att jag började få nog att tramsandet.

Efter flera försök att vända genom en liten stegring åtföljd av en halvpiruett i skritt lyckades jag dock övertyga djuret om att vi inte skulle ätas upp av locket och en stund senare kunde vi äntligen skritta normalt.

Då hade i stället vinden tagit i och de enstaka plusgraderna kändes som flera minusgrader så allt som allt var det ingen mysig tur jag fick ut oss på.

Men så är det ibland och eftersom jag 99 gånger av 100 är för en utomstående måhända nästan överdrivet nöjd med mina ridpass är det väl inte mer än rätt att enstaka diton inte är optimala 🙂 .

Idag blev det ett ridhuspass medan regnet vräkte ner utanför och vindarna ven och jag hade inte alls lust att skritta hem.

Som tur var hade både regnet och blåsten stillat sig tills dess och ännu gladare blev jag när prognosen som sagt ”regn hela dagen” inte visade sig stämma.

Jag är inget fan av ”hästarna ute i många timmar oavsett väder” – dels har jag aldrig varit det och dels kan Vicke verkligen se ut som ”med ena benet i graven” när han står i hällande ösregn; bland har han haft huvudet ända nere i marken o sett totalt världsfrånvänd och okontaktbar ut- ingen rolig syn när man är van att se honom så vaken och positiv i vanliga fall.

En vilande man…..

Dagen idag började med lite tårar…

Jag kollar alltid Internet en stund direkt när jag vaknat: det är min egentid brukar jag och Henrik skoja om.

Idag läste jag på en whippetsida på Facebook hur en hundägare mycket starkt beskrev hur hans hund hade avlidit i en olycka igår och det berörde mig verkligen. Livet kan ändras sååå snabbt….

Annars har jag hunnit med att både slöa, power-nappa, handla mat, cykla med Molly, klippa hennes klor (en whippets klor växer som ogräs, ska helst klippas lite en gång i veckan och kan ändå se lite långa ut i jämförelse med andra raser tycker jag), städa lite hemma, tvätta, städa Vickes hage (såååå lätt att få upp av regn dränkta bajshögar….NOT…), skriva flera inlägg till bloggen och…tja….säkert en massa till….

Vickes vilodag bestod av en lång skrittpromenad där jag gick bredvid i stället för att sitta på och så lite avborstning på det.

Ett vackert stallfönster…..

Ja om ni frågar mig är hösten många gånger väldigt trist.

Som idag när det har regnat i många timmar….

Hästar som står ihopkurade i hagarna med dyngsura täcken- nej, det är ingen rolig syn!

Desto roligare var det att rida i ridhuset- dels för att jag verkligen gillar det i största allmänhet men också för att Vicke gick så fint.

Nu när jag inte jag några tävlingar inplanerade kan jag tex, som idag, rida lite seriebyten och försöka få till fler än 2-3 ettor 🙂 .

Idag blev det fina och raka byten i vartannat men just bytena i varje har jag sååå svårt för.

Jag kan göra 2 lätt, 3 med lite ansträngning men sen tar det stopp än så länge.

Utan att ha sett det gissar Olof att jag rider för osamlat och att Vicke blir längre och längre för varje byte för att efter de 2-3 vara för lång och så tror jag också att det är. Att sedan lyckas rätta det är tydligen lättare sagt än gjort för mig.