Vid den här tiden på året brukar det alltid vara mindre läsaraktivitet på bloggen, det har jag sett under hur många år som helst och min förklaring är julförberedelserna.

Folk i allmänhet verkar generellt väldigt upptagna med dessa ; begreppet ”julstress” är känt liksom att en del är helt slut när julafton väl infaller. Så att kommentera på en blogg kommer långt ner på prioriteringslistan.

Själv har jag aldrig varit någon jätte-julfirare så jag känner inte den minsta stress av denna högtid (och ingen annan heller för den delen).

Jag har julpyntat och köpt de få julklapparna som x personer ska få och that’s about it. Skönt.

Jag och Frenchie har varit och tränat för Nina och jag hoppas få fortsätta med detta utan avbrott pga väder, skador, sjukdom eller annat trist.

En bloggläsare raljerade för ett tag sedan över att ”Corona var ett icke-problem” typ och tyvärr stämmer det inte alls även om jag själv inte haft drabbats vad jag vet.

Men jag vet många som har legat eller ligger däckade så det finns all anledning att vara försiktig i dessa tider när många trängs i affärerna och kring olika julbord och andra sammankomster. Bara en tanke.

Då:

Nu:

I morse var planen att skritta ut och så blev det också; dock inte i ”min” stora skog utan på grusvägen och in i den lilla skogen vid mina hagar.

Anledningen stavades skogsavverkning av stora mått; tänk strålkastare, gigantiska träd som fälls och maskiner som arbetar med detta.

Jag har hört att det har jobbats i skogen i många veckor nu men trodde inte att de skulle ta den delen av skogen där jag börjar mina uteritter men det var ungefär där de var i morse så det hade varit helt omöjligt att rida där, om jag ens hade varit galen nog att försöka vilket jag mööööööjligen hade gjort med Vicke men definitivt inte med Frenchie.

Och när jag senare på dagen körde dit för att kolla status så konstaterade jag att det var mer än klokt att välja annan väg och fick dessutom en mindre chock när jag i såg hur mycket av den delen av skogen där jag brukar klättra som har ”försvunnit”.

Som tur är så är skogen enorm och det finns hur mycket yta som helst att rida på men just den skövlade biten var jättebra att klättra i.

Jag gissar att även de mountainbike-åkare som brukade cykla/ hoppa över egengjorda hinder i den delen är lite ledsna men så är det ju med skogsbruk; träden kan inte växa för evigt och det ska planteras nya där de nersågade har stått.

Jag har även tagit en liten tur till Erikshjälpen i Genarp och kollat utbudet; det är alltid kul att snoka runt där lite och uppenbarligen är det fler än jag som tycker detta för affären är alltid mycket välbesökt med en full parkering utanför trots att Genarp bara är en liten byhåla in the middle of nowhere om ni frågar mig 🙂 !

Idag har jag haft fullt upp!

Först på schemat stod träning för Nina och vi jobbar vidare med skolor i trav och galopp, att variera tempot i galoppen och samla densamma mer och mer, lite passage, ökningar…tja…det ”gamla vanliga” helt enkelt.

Jag hann knappt hem förrän det var dags att blir upphämtad av min goda vän Åsa som skulle köra oss till ett event som var väldigt långt ifrån ”det gamla vanliga”- vi skulle stöpa ljus.

Detta, i dess enklaste form gjorde jag på låg eller möjligen mellanstadiet då vi hällde smält stearin i mjölkkartonger men idag var det betydligt mer avancerat än så ha ha ha.

Mer om detta och fler bilder i separat inlägg imorgon!

Runt 8 plusgrader idag och även om våra bilar och en del annat också är leriga så det räcker och blir över så väljer jag hellre detta än både snö och isgata.

Henrik tycker att det är hemskt med leran på landet men jag förklarade att snöstyltor, att halka på is, knöggel i hagarna som ökar risken för vrickningar med 7800 %, frusen kran och dito vatten i hästarnas hinkar, svårstartad åkgräsklippare och risk att underlaget i ridhuset fryser….bland NÅGRA inte så kul grejer…gör att jag som sagt föredrar gyttjan. Hästägaren har talat….

Jag och Frenchie var ute på tur i morse och halva ritten såg jag knappt var vi red för det tog tid innan det blev hjälpligt ljust i skogen. Men jag kunde ändå träna på det jag hade föresatt mig; byten och samlad galopp.

Nu är planen att göra pannbiffar som jag plötsligt blev sugen på!

Så här blev årets julpynt på Ryhus och jag är nöjd. Julgranskulorna köpte jag på Erikshjälpen- får se hur många som överlever jul och nyår!

Vi får en julgran och krans av Henriks arbetsgivare varje år- skogen är ett av de 3 ben godset står på (jordbruk och fastigheter är de andra och Henrik är ju chef över de sistnämnda).

Frenchie reds i ridhuset innan jag öppnade detta för en vinthundsträff med en massa härliga whippets och greyhounds som också besöker oss traditionsenligt.

Jag fick cravings efter att klappa en greyhound- jag har ju haft några själv för +30 år sedan.

Nu, i jämförelse med lilla Molly tycker jag de är enorma; det tyckte jag inte alls då. Finisar!

Såg en fråga från någon som undrade om det inte blir väldigt skitigt i boxarna om hästarna står inne så mycket som mina gör på vintern men jag tycker inte det.

Allting är så klart relativt och hästar är olika renliga men jag, som har mockat en miljon boxar under alla år jag jobbade extra på en ridskola tycker inte att mina 2 boxar är alls svårmockade eller att hästarna rör runt allting. Frenchie drar förvisso runt sitt stråfoder men det är inga mängder och det kan användas som strö.

Idag är det vilodag, dimman ligger tung och det verkar som att de många plusgraderna som utlovats till helgen kan bli verklighet; det var 5 grader när jag körde från Malmö i morse.

Jag tvättade faktiskt min bil igår; mest för att spola av gammal skit så att ny kan få fäste som jag brukar säga. Det går inte att hålla bilen ren vintertid några längre stunder när man längst ut på en flera kilometer lång grusväg om man säger så.

Så här påpälsad var Frenchie innan vi påbörjade dagens träning för Nina och det är, om än ett i-landsproblem också störande; att allting blir så mycket mer omständigt på vintern.

Bara att klä av och på sig själv, hund och hästar diverse plagg som aldrig används på våren och sommaren kan ta sådan tid….

Jag kan inte leva utan mina termobyxor i stallet och då har jag ändå både långkalsonger och ridbyxor på mig. Och en vanlig långärmad tröja, en tjock dito, en tunn jacka och en tjock dito. Raggsockor utanpå de vanliga strumporna, mössa, handskar….jag väger för tusan 10 kilo mer med allt detta på!

Träningen gick i alla fall bra och väl hemma hände något konstigt; plötsligt var det som om någon tryckte på en knapp och solen, att det var helt vindstilla och att all snö var borta gjorde att det kändes som de första vårdagarna! Underbart!

Jag är givetvis inte så naiv att jag nu tror att våren är på väg, tvärtom!

Så som jag känner min bygd kan det snöa, frysa på, hällregna och storma femtioelva gånger om och med vilka intervall som helst innan våren FAKTISKT inträder men bara dessa små stunder som idag är en lisa för själen och gör om inte annat att det torkar upp lite överallt.

Som framgår av bilden har Bibbi övertagit min tidigare ponnys roll som den som leds med grimman runt halsen 🙂 .

Hon är så snäll att man säkert hade kunnat leda henne i pannluggen, eller med bara ett grimskaft runt halsen.

Jag skojar med henne ibland och kallar henne ”Bibbi Bråkstake” just för att hon är allt annat än detta ❤️.

Frenchie var inte heller han en bråkstake under dagens ridhuspass utan skötte sig tvärtom utmärkt.

Han är i grunden väldigt snäll men kan få en del idéer för sig och så är det ju med djur- de är inga maskiner.

I morse (7.25) var det så mörkt när vi red ut att det var tur att vi har ridit samma runda ”tusen” gånger för det gick knappt att se vägen framför oss till en början. Jag borde kanske ha en pannlampa men det blir ju ljust rätt snabbt så…

Idag tränade vi på galoppfattningar ur skritt och det gick mycket bra fast det satt en Michelingubbe på Frenchies rygg så det bör bli viss ”hjälpgivningsfördröjning/ förvirring” mot när jag är mer lättklädd i ridhuset.

Det märks att all snö har töat bort och att gräset är frilagt; hästarna i allmänhet och Frenchie i synnerhet tycker åter ett det utlagda höt är mer ointressant än när allt var täckt av det vita.

Jag räknar gräset som bukfylla men är väldigt tacksam över det för det ger onekligen sysselsättning om inte annat.

I morse gick jag av mina ordinarie 3 nattpass och det är alltid en lika härlig känsla att veta att 3,5 dagars ledighet väntar.

Vi har varit och tränat för Nina och mycket mer har jag inte orkat faktiskt.

Hittade bilden ovan på Facebook nyligen och tycker den är väldigt illustrativ.

Jag önskar att jag hade en bättre och stabilare sits och bilder som dessa kan vara till hjälp tycker jag.

Man har ju olika sätt att lära in saker och alla tränare har sina förklaringar, sitt bildspråk och jämförelser – jag tycker att detta är en av Ninas styrkor; att hon ger bra liknelser som jag kan relatera till (tex att hästens ben ska vara som trumpinnar i galoppen ha ha ha). Bara man är överens om vad som menas!