Idag har vi åkt motorbåt på havet i några timmar med målet att se både lite fina grottor och ännu hellre delfiner och faktiskt blev båda delarna uppfyllda som ni kan se av bilderna.

Att grottorna skulle låta sig ses var så klart ganska självklart medan osäkerhetsfaktorn var långt större med livs levande djur som så klart simmar var de vill 🙂 !

För Henrik som har velat se delfiner i det fria sedan många år tillbaka var det absolut en grej att bocka av från hans bucket list och även jag tyckte det var minst lika häftigt som när vi simmade bredvid sköldpaddor på Cypern förra året.

Nu har vi ätit lunch, det är stekhett och solstolarna 1 meter från poolen och i skuggan är sååå sköna!

Efter en väldigt smidig och snabb resa var vi framme vid hotellet redan vid 10 på morgonen (!) och en stund senare kunde jag beundra utsikten från poolområdet och ta årets första dopp:

Vi provdoppade även tårna i havet med det var ärligt talat lite för kallt för vår smak.

Vädret skulle jag beskriva som stekhett och för några få dagar är det helt ok för denna typ av semester.

Att bara slappa, sitta på uteserveringar och verkligen ha den där semesterkänslan är så härligt tycker vi båda och att resa är ett stort gemensamt intresse.

Vi är i Albufeira, en ort utmed Algarvekusten och stannar tills på onsdag vilket vi tror blir lagom- sedan brukar vi bli mätta på sol och bad.

Någon liten utflykt hoppas vi göra men mest bara ta dagarna som de kommer.

I morse/ natt var det tidig uppstigning och om allt går som planerat kommer vi att befinna oss i Portugal någon gång idag.

Att resa när man har djur OCH är petig OCH bor i obygden och, och, och…….kräver en planering som om vi skulle på en världsomsegling men vi ska inte vara borta mer än några dagar.

Jag kommer som vanligt att bombardera er med diverse kanske ointressanta bilder och dito text men det roar MIG och ni kan alltid scrolla förbi.

Då var det fredag- igen!

Jag tycker att veckorna bara rusar förbi och snart är den efterlängtade sommaren redan slut!

För Frenchie och mig blev det ett pass på utebanan; den hoppas jag kunna rida på långt in på hösten om vädret är med oss.

Igår kväll blev det ännu en laddning med inlagda smörgåsgurkor men nu får det räcka känner jag annars är kylen snart full 🙂 .

Nu väntar jag på tomaterna i stället; de vägrar att skifta kulör och lyser retligt gröna.

Träning för Nina i morse och även idag var det växthuseffekt i ridhuset så både jag och Frenchie var varma innan vi ens hade börjat passet.

Men det gick bra och var lika kul som det alltid är och jag hyser inga tvivel om att kylan snart är över oss igen.

Jag hoppas att det myckna regnandet efter den katastroftorra inledningen på sommaren resulterar i en lång sensommar där hästarna kan beta ”vettigt” gräs länge.

Vid den här tiden förra året hade jag redan börjat stödfodra Frenchie ute för han ansåg att det knastertorra gräset var oätligt och stod mest och glodde.

Nu har jag precis landat i soffan efter att ha målat färdigt en vägg bakom lösdriften:

Jag har också tvättat av en del algpåväxt på plåten:

Nu har jag inga måsten kvar att fixa med under denna semestern; så klart finns det alltid saker man kan lägga tid på men det kan också vänta.

Jag började min dag med att skritta ut i skogen med Frenchie; det blev en ”halv vilodag” kan man säga.

När jag ändå var ute och körde lite senare på dagen passade jag på att hämta lite äpplen hos en privatperson som gärna ville bli av med lite av sitt överflöd.

Själv har jag väldigt lite egna äpplen i år så det här blev win-win och så är det alltid tycker jag; att det finns många som gärna skänker bort sin frukt för att slippa slänga.

Nä…så klart sitter inte Frenchie på bilden även om det för den oinvigde kan se ut så; han är precis på väg upp efter att ha gjort den sedvanliga ”post-riding”-rullningen (ägaren tackar honom att han gjorde den på gräset och inte i sin egentillverkade grusgrop).

På temat ”sitta” pratade jag och Nina igår om hur det är så lätt att glömma vissa svårigheter man haft när de ebbat ut och så tycker jag det är med vänstergaloppen. Den var mycket sämre än högergaloppen tidigare och i början ville Frenchie både göra sig tung i handen, gå framstupa och helst dra tyglarna ur mina händer så att de (tyglarna) blev jättelånga.

Nu ”sitter” han mycket bättre i galoppen och det känns inte längre som en utopi att kunna vända runt i en piruett med lite mer träning.

Över lag blev det ett fint pass idag och jag är tacksam för varje sådant vi kan lägga till vår gemensamma lista.

I morse var jag och tränade med Frenchie för Nina och jisses vad svettig jag blev!

Det var väldigt varmt i ridhuset (24 grader ute och sol) och jag kunde vrida ur min pikétröja efteråt.

Frenchie var inte lika påverkad som sin ryttare och gick dessutom fint så jag var väldigt nöjd när jag körde hem.

Full av nyfunnen energi efter det lyckade passet (och efter dusch och powernap) har jag kunnat bocka av ännu en grej på min att-göra-lista; jag målade mina stalldörrar.

Dörren in till stallet (på bilden) var inte lika åtgången som dörren mot gödselstacken och båda hade kunnat vänta med att få ny färg på sig till nästa sommar men jag vill inte samla en för stor hög av underhåll för framtiden utan beta av en del lite i förtid; innan det ser för trist ut.

Jag tycker att jag har kommit väldigt bra i fas med allt på Ryhus vad gäller stall och trädgård som jag är den som sköter främst och det är väldigt skönt.

Föregående år och framför allt de två första vårarna och somrarna var listan på saker som behövde åtgärdas enorm och det stressade mig att mycket var så eftersatt och i behov av tex målning så nu vill jag göra lite allt eftersom så att Ryhus hålls i ok skick.

Idag har jag haft besök av två gamla stallvänner – det blev en ”förstärkt frukost” med som vanligt mycket snack.

Har man känt varandra i över 30 år finns det mycket att avhandla, både nutid och dåtid och mycket att minnas tillbaka på. Underbart!

Frenchie har vilodag och betade nöjt vid stallet sist jag såg honom (för 5 minuter sedan).

Skönt med en dags regnuppehåll!

Med utebanan helt upptorkad fick jag ett bra pass med Frenchie där, nu iförd sin egen sadel.

Himla tur att den trots allt passar tillräckligt bra, annars hade jag känt en stor stress.

Tålamod är inte en av mina dygder men det är bara att inse att sadelletandet kommer att ta tid eftersom det är andra aktörer inblandade.

Jag är också väldigt tacksam över att Sadelmagasinet ligger ”nästgårds” (tar 20 minuter att köra dit).

På tal om något helt annat har jag nu över 60 tomater, samtliga grönare än gröna.

Undrar när (om?) de mognar i detta mulna väder och med mer regn i sikte?